Bloggaren på Samtidens rekviem (14 februari 2010) hävdar att gammelmedia är en garant för sanning, etik och kvalitet. En ansvarig utgivare ska stå bakom det som publiceras. Det är utbildade journalister som ska skriva och skildra verkligheten. Traditionella medier och deras etiska riktlinjer borgar för seriös journalistik. Journalister ska fungera som ett filter mellan verkligheten och skildringen av den.
Gullan skräms lite av denna elitistiska inställning till det fria ordet.
För att bli störd av det som skrivs på Totalstyrelsen måste man aktivt gå in på bloggen eller hamna i ett sällskap där någon pratar om det som skrivs i här.
För att bli störd av traditionell journalistik behöver man bara gå omkring på vilken gata som helst. Du blir dagligen överfallen av krigstidsrubriker om världshändelser som Let´s dance, Schlagerfestivalen och den senaste dokusåpan. Du kan också ha oturen att själv bli utsatt av journalister i ett mediadrev.
Gullans läsare kanske brukar lyssna på sommarprogrammen? Det är påfallande många som har berättat om hur de farit illa av traditionella medier, av hur det skrivits om dem eller av hur journalister jagat dem. Ann Heberlein berättade i sitt sommarprogram om hur journalister hängde på ringklockan och jagade hennes familj. Marie-Louise Ekman berättade om hur hon hade blivit uppringd mitt i natten och fått frågan om det var sant att hennes man var död. Nour El-Refai vittnade om hur hon mobbats av kvällspressen för sitt deltagande i schlagerfestivalen. Allt detta var möjligt under skydd av en ansvarig utgivare. Allt detta gjordes av utbildade journalister med yrkesetik.
En skrämmande tes som framförs i bloggen Samtidens rekviem är att det som inte finns att läsa i DN inte har hänt. I ett kommentarfält skriver bloggaren själv: Om bloggaren om Totalstyrelsen hade något nytt att komma med så skulle säkert någon hungrig journalist på DN tagit emot materialet med öppna armar. Så är uppenbarligen inte fallet. Mycket av det som står är antingen redan känt eller internpolitik. Ett sådant uttalande säger mycket om journalisters syn på verkligheten. Det som journalisterna inte är intresserade av finns inte. Det som du och jag ser och som de inte förstår har inget värde.
Noam Chomsky lär ha sagt att eliten använder media för att tvinga på oss sin bild av verkligheten, att media kontrollerar massorna åt makten. Har han rätt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gullan!
SvaraRaderaJag tycker gott att den tredje statsmakten kan häcklas när de både missar scoopet och själva bidrar till att blåsa upp det...
/Pippi
Jag hade inte tänkt skriva några fler kommentarer på denna blogg, men eftersom Gullan dedicerat ett helt inlägg åt mig så känner jag mig manad att svara.
SvaraRaderaDet är intressant att se att såväl Gullan som anonyma kommentatorer inte drar sig för att använda ett av de äldsta och fulaste debattknepen: att tillskriva mig åsikter som inte är mina.
Har jag någonsin sagt att jag vill censurera det fria ordet? Nej, jag är en varm förespråkare för yttrandefrihet och tvekar inte själv att säga vad jag tycker. Jag tycker däremot att det är etiskt tveksamt att raljera och skriva personliga påhopp med dolda agenda istället för att diskutera sakfrågor ärligt och öppet.
Har jag någonsin sagt att jag försvarar Socialstyrelsens ledning? Nej, jag har faktiskt redan kritiserat ledningen för att de har varit dåliga på att kommunicera grunderna för kontroversiella beslut.
Har jag någonsin sagt att det är fel med öppenhet? Nej, jag är den enda person på Socialstyrelsen som just nu använder sociala medier i tjänsten för att kommunicera öppet. Jag har också bidragit till skrivningar i remissen till E-delegationen om att alla statliga myndigheter borde bli bättre på att efterleva PSI-direktivet.
Jag jobbar just nu för att Socialstyrelsen ska börja använda sociala medier för att kommunicera bättre med sina målgrupper. Det märks att Gullan är en passionerad bloggare med god stilistik. Jag tycker att det hade varit betydligt roligare om Gullan hade kunnat blogga i Socialstyrelsens namn om patientsäkerhetsfrågor.
På vilket sätt är inlägget Filter ett personligt påhopp?
SvaraRaderaJag har inte påstått att något i inlägget Filter är personliga påhopp. Däremot så tycker jag att beskrivningarna av de olika sagofigurerna, epitetet "pundus" och lite annat i kommentarerna är personliga påhopp.
SvaraRaderaatt uppfatta gammelmedia så som Pontus/Samtidens rekviem känns ungefär lika otidsenligt och okunnigt aningslöst som att gå in på ett fik och beställa en kopp kaffe och en negerboll.
SvaraRaderadet blir litet av ödets ironi att bloggen sjunger ett samtidsrekviem över en tid som vi lämnat sedan länge....
Den här bloggen handlar i grunden om ett demokratiproblem med återverkningar för de anställda och för Totalstyrelsens roll och prestationer inom socialsektorn inklusive en ökad risk för felaktiga beslut. Det finns omständigheter som är svåra att bortse ifrån; en ledning av en typ som tiden sprungit förbi, en tigande ledningsgrupp, ett till synes artigt insynsråd som inte verkar ställa besvärliga frågor, en ohelig allians mellan tillsynsmyndigheten och Läkarförbundet, kuvade medarbetare, en chefsjurist som sparkas för att skrämma andra till tystnad (en uttänkt strategi inför omorganisationen) och organisationsförändringar med avsedd bieffekt; split och splittring och till att slå sönder strukturer, som ett värde i sig. Klassiska grepp av rädda makthavare. Så visst borde det i vår upplysta tid finnas stoff att skriva om även för de "fina" journalisterna. Kommunikation och öppenhet i en organisations ”inre liv” är ändå i ett längre perspektiv avgörande för om respekterade och helgjutna externa budskap ska kunna levereras, allt hänger ihop. Idag döljer den externa framtoningen i media att det finns problem internt.
SvaraRaderaAntingen gör medarbetarna något åt situationen, eller söker sig bort, eller sväljer sakernas tillstånd. Att klaga genom blogginlägg är meningsfullt endast under en kortare tid.
Att klaga genom blogginlägg kanske kan bidra till att förändra situationen?
SvaraRaderaJa, det var bättre förr!
SvaraRaderaJa, ju förr dess bättre!
SvaraRaderaHej Erik!
SvaraRaderaYttrandefrihetens syfte är att säkerställa demokratins kvalitet. Däför omfattas även händelser som regleras i 11 kap § 14 RF.
Se även inkägget "Det är jag som är Totalstyrelsen".
Med vänliga hälsningar
Konstapel Klang
apropå Noam Chomsky: nja...han rätt, som ett uttande för sin tid. nu är det mer en tid när man kan parafrasera Andy warhols uttalande "I framtiden kommer varje kotte att vara känd i 15 minuter". Parafrasering: Idag har varenda kotte möjlighet att medialisera sig själv".
SvaraRaderavi har idag tillgång till det offentliga rummet på ett helt annat sätt än tidigare, och i samband med det kan man plocka fram det gamla begreppet agenda setting. kanske handlar det mer om att lyfta fram ett ämne länkade till åsikter i den egna publiceringen, oavsett medium, än att några få mediagiganter styr synen på sakernas tillstånd. helt plötsligt splittar en mängd små agendasättare mediamogulernas monoteistiska världsbild.
det är en i allt högre grad fragmentiserad "verklighet" som framträder i denna mängd av opinioner/uppfattningar som tävlar om uttrymmet och uppmärksamheten i det offentliga rummet. oh la la! en ny typ av frihet kanske? vi publicerar oss själva.
När man går på mediautbildning får man lära sig att ett bra sätt sätt att få utrymme i gammelmedia är att sätta en färdigskriven artikel i händerna på journalisterna. Detta gäller särkskilt om budskapet är komplext och svårbegripligt.
SvaraRaderaEn intressant frågeställning i sammanhanget tycker jag är om den relation detta skapar mellan gammelmedia och eliterna också ökar eliternas förutsättningar att kontrollera agendan? Har journalisterna så vant sig vid att få intressanta och kompexa nyheter serverade att de förlorat förmågan att granska det eliterna inte vill att de ska granska? Ger det eliterna möjlighet att hjälpas åt att sopa brister och taffligheter under mattan? Eller förväntas eliterna skriva om det själva?
Det är precis du skriver. Journalisterna väljer den lätta vägen, sväljer betet och ger oss den verklighet som eliten vill att vi ska tro på. Hoppet för det fria ordet kanske ligger hos oss bloggare, som A R skriver i sitt inlägg. Det är ju positivt i och för sig, men vi har ju inte samma resurser att bedriva undersökande journalistik...
SvaraRaderaNu misstänker jag ju att Gullan både själv tillhör eliterna och satt som ett ljus längst fram på mediautbildningen. För vad intresserar väl journalister mer än diskussioner om deras egen vikt och betydelse för makten och demokratin? Jag längtar inte tillbaka till 1968 men har inte pendeln slagit i den andra extremen när tjänstemäns protester med självklarhet reduceras till internpolitik och bristande trivsel på arbetsplatsen. Tänk om statstjänstemännen hade kunnat hålla sin egen diskussion levande på samma sätt som journalisterna. Hade mediarapporteringen om utövandet av den offentliga makten även då kunnat reduceras till en fråga om ledarens personliga egenskaper utan att sakinnehållet också hade granskats. Hade de journalister som har sin anställning i staten förstått att all makt inte utgår från Måns?
SvaraRaderaJag menar att journalisternas ointresse för maktens vardag har lett till att analyserna stannar på ytan. Frågan är om det också leder till att utövandet av den offentliga makten stannar på ytan? Måns putsar på skylten. Totalstyrelsen ska ha ett enhetligt budskap. Tjänstemännen ska inte svara i telefon i onödan. Inte kommunicera med omvärlden utan välsignelse. Men kräver inte en komplex verksamhet att man också accepterar flera parallella diskussioner?
/Pippi
Vilka viktiga diskussioner om demokrati som förts under Filter-inlägget! Tack för att ni fördjupar tankarna och argumentationen. Ibland blir det tydligt att en blogg inte riktigt räcker till...
SvaraRaderaGullan,
SvaraRaderaDu har verkligen lyckats med konststycket att både roa och oroa med ditt initiativ. Det håller på att utvecklats till ett medialt socialt experiment, på gott och ont.
Vi hattifnattar känner av stämningslägen ganska bra, utan att vi behöver prata så mycket om det. Vi både gillar och ogillar spänning som du vet.
Vissa av oss undrar nu när vi anar åska i fjärran (som vi obevekligen dras mot) vad Gullan skulle tycka om vår tusenhövdade skara försökte verbalisera stämningarna i kupéerna? Vad tror du skulle hända, mer än att det blir ännu mer elektriskt, med brännskador som följd?
Det vore intressant! Ett verkligt socialt expriment - att testa takhöjden i verkligheten.. Gullan törs inte rekommendera det pga av den höga risken för brännsador. Men någonstans går kanske en brytpunkt då det blir möjligt?
SvaraRadera