lördag 27 februari 2010

Tack Sverker!

Gullan har fått låna en stor röd soptunna av Sverker. Det finns så mycket att sortera ut och slänga efter denna vecka. Gullan öppnar locket för den första fadäsen, fäster blicken i kameran och citerar idolen: Ska det vara på det här sättet?


  1. Kommentarsfältet på Intranätet. Uppmuntrande nog handlade veckans lansering mest om det som inte är tillåtet för hugade debattörer. Det är inte tillåtet att lämna anonyma kommentarer. Detta för att debattklimatet och diskussionerna ska bli bra. Inledningsvis fanns också skriftliga ordningsregler. Det var förbjudet att svära, leva bus eller komma med otrevliga yttranden. Efter det att upprörda sagofigurer protesterat mot att det förväntades behöva uttryckliga regler för att de skulle låta bli att svära upphävdes ordningsreglerna. Intressant att pratarbetarna trodde att det var nödvändigt att upprätta stränga regler för intern kommunikation! Trots att Gullan saknat direkta förbud i bloggen har inte någon debattör åkallat hin håle i sina debattinlägg. Gullan tycker inte heller att debattklimatet varit dåligt eller att tonen varit otrevlig – även om det hettat till ibland. Pratavdelningen hänvisar till kafferum, mejl eller andra kanaler för det fall att någon vill föra anonyma diskussioner. Andra kanaler… Gullan kan inte göra annat än säga: Tack!

  2. När det gäller fadäs nummer två behöver Gullan bara lyfta på locket. Bill O´bull hoppar i galen tunna helt av egen kraft! Gullan har full förståelse för att det kan vara svårt att svara på frågor inom områden som Totalstyrelsen inte har koll på. Det är inte lätt att göra något bra av en sådan intervju. Men att en företrädare för myndigheten uttalar sig hotfullt mot en journalist som gör sitt jobb… Fy skäms Bill O´bull! Gullan undrar om inte pratarbetarna på Totalstyrelsen borde ägna sig åt att mediaträna cheferna istället för att förmana debattörer på Intranätet och jaga bloggare? Det tål också att fundera på vad som ligger bakom ett sådant arrogant beteende. Är det sådant som cheferna får lära sig på sina utvecklingsseminarier med Galej? Var Bill O´bulls utbrott ett exempel på det offensiva ledarskapet? Eller är det ett symtom på den hybris som kan följa på att ha blivit upphöjd till grekisk gud i de astrologiska personlighetstest som Galej erbjudit ledningsgruppen?

  3. Jävsfadäsen. Gullan har länge levat i tron att Måns är någon slags expert på jäv. Han började ju med buller och bång att riva i jävsfrågan när han kom till Totalstyrelsen. När det gäller hur en jävsbedömning ska gå till måste Gullan citera Måns själv: Bedömningen innefattar en värdering av olika former av bindningar, förhållanden och relationer (både aktuella och tidigare) som skulle kunna påverka utförandet av ett aktuellt uppdrag och där det kan finnas ett utrymme för olika bedömningar i det enskilda fallet. I en sådan värdering ingår självklart att ta ställning till hur omvärlden kan tänkas uppfatta en viss persons medverkan i en aktuell fråga. Det finns inget absolut rätt eller fel i dessa avgöranden. En generell utgångspunkt vid bedömning av risken för att myndighetens trovärdighet kan skadas är dock att en försiktighetsprincip ska tillämpas. Det innebär att det i varje enskilt fall måste göras en noggrann individuell bedömning om det kan finnas några intressekonflikter som myndigheten måste ta hänsyn till. I fortsättningen måste vi vänja oss vid att diskussionen om intressekonflikter och jäv blir allt vanligare. Det behöver inte vara någonting negativt.
    Vackert sagt! Gullan utgår därför från att Måns välkomnar veckan debatt. Men hur tänkte man i då Risksjukvårdsnämnden? Om Gullan fattat det hela rätt fick nämnden redan i höstas indikationer på att det fanns de som ifrågasatte konsultens opartiskhet. Ändå baxade man beslutet ända fram. Var fanns försiktighetsprincipen då?

Gullan smäller igen locket om veckans fadäser. BANG!

Tack till Baghdad Bob och andra vakna kommentatorer! Slutligen följ länken för ett tips från Gullans trogne läsare i Washington. Inlägget uppdaterat 5 mars efter inspiration av Salongslejonet och efter påtryckningar från Puking Kid.

tisdag 23 februari 2010

Vart är vi på väg?

Förra året befann vi oss på ett skenande tåg. Ständig acceleration. Framåt, framåt! Fortare, fortare! Alla sagofigurer höll sig fast bäst de kunde. Många ramlade av i farten. Lokföraren Måns var tydlig och bestämd. Manade på eldarna att skyffla på med bränsle. Tågmästaren Måna höll ett vakande öga på allt. Drivande konduktörer höll ordning i vagnarna och manade till optimism och framtidstro. Nästa år skulle vi ha en ny organisation på tåget. Arbetsron skulle åter infinna sig.

Nu har tåget passerat årsskiftet. Och helt tappat styrfarten. Tåget sniglar sig fram. Blir ofta stående mellan stationerna. Frusna växlar. Signalfel. Oklar information om orsakerna. Sagofigurerna lyckas äntligen urskilja något utanför fönstren. Var är vi någonstans? Vart är vi på väg? Vagnarna är i fin ordning, integrerade och rätt länkade till varandra. En processorganisation i linjeföljd. Hur ska vi kommunicera med varandra? Vem ska göra vad? Ska alla göra allt? Lokföraren bekymrar sig om loggan på loket. Hur ska den se ut? Vad ska den betyda? Ingen förstår vad han säger. Tåget har blivit för långt. Högtalarsystemet når inte ut till vagnarna. Det vi hör allt mera svagt och raspigt från högtalaren är fortfarande lösryckta fraser; framåt, framgångsrik utveckling, samspel, samordning, integrering, bidra till helheten, bidra till att uppfylla målen, ta ansvar för helheten, länka, länka, var nyfiken, drivande, strategisk, tydlig, skarp.

Från de överfyllda inspektionsvagnarna hör vi liksom i ett eko Bill O´bull mana på sina inspektörer: vässa, vässa, vässa. Situationen på dessa vagnar är kaotisk. Det är trångt. Det är varmt. Produktionen har gått i stå. Ingen vet hur Måns vill att de nya tillsynsbesluten ska se ut. Högarna hopas. När tåget någon gång kommer i rullning hörs ett öronbedövande gnissel från bromsar som ligger på. Några desperata figurer försöker till och med komma åt nödbromsen.

I övriga vagnar väntar sagofigurerna tålmodigt på att få veta målet för resan. Några stirrar tomt ut genom fönstret, andra försöker orientera sig. Några försöker hålla på med sina vanliga uppgifter som om ingenting hade hänt. Andra är mer konstruktiva och försöker hjälpa till att rita kartan. Med vad ska vi vara tydliga? Strategi för vad? Färdplanen är inte klar. Reskassan sinar. Lokföraren blir allt mer osynlig. Går inte runt på tåget längre. Ibland talar tågmästaren till oss istället. Måna har i uppdrag att vara uttolkare av lokförarens mening. Så här vill Måns ha det, så här menar Måns, det här kan Måns inte acceptera osv. Trots att det finns många kremlologer, som i sin tur försöker tolka budskapet, sprider sig osäkerheten. Pelle låtsas att allt är som vanligt och försöker få alla att må bra. Resan blir allt mer svårbegriplig. Totalstyrelsen befinner sig på spåret, men både dressinen och första klasskupén har fastnat på 10-poängs nivå.

Kommer någon att hoppa av och skjuta på tåget? Ta fram spadarna och börja skotta? Kanske någon tränger sig fram och tar över spakarna? Eller kanske att någon driftig person lagar högtalarsystemet?

En resa inspirerad av silltunnekommentaren den 17 februari kl. 19.48.

lördag 20 februari 2010

Filter

Bloggaren på Samtidens rekviem (14 februari 2010) hävdar att gammelmedia är en garant för sanning, etik och kvalitet. En ansvarig utgivare ska stå bakom det som publiceras. Det är utbildade journalister som ska skriva och skildra verkligheten. Traditionella medier och deras etiska riktlinjer borgar för seriös journalistik. Journalister ska fungera som ett filter mellan verkligheten och skildringen av den.

Gullan skräms lite av denna elitistiska inställning till det fria ordet.

För att bli störd av det som skrivs på Totalstyrelsen måste man aktivt gå in på bloggen eller hamna i ett sällskap där någon pratar om det som skrivs i här.

För att bli störd av traditionell journalistik behöver man bara gå omkring på vilken gata som helst. Du blir dagligen överfallen av krigstidsrubriker om världshändelser som Let´s dance, Schlagerfestivalen och den senaste dokusåpan. Du kan också ha oturen att själv bli utsatt av journalister i ett mediadrev.

Gullans läsare kanske brukar lyssna på sommarprogrammen? Det är påfallande många som har berättat om hur de farit illa av traditionella medier, av hur det skrivits om dem eller av hur journalister jagat dem. Ann Heberlein berättade i sitt sommarprogram om hur journalister hängde på ringklockan och jagade hennes familj. Marie-Louise Ekman berättade om hur hon hade blivit uppringd mitt i natten och fått frågan om det var sant att hennes man var död. Nour El-Refai vittnade om hur hon mobbats av kvällspressen för sitt deltagande i schlagerfestivalen. Allt detta var möjligt under skydd av en ansvarig utgivare. Allt detta gjordes av utbildade journalister med yrkesetik.

En skrämmande tes som framförs i bloggen Samtidens rekviem är att det som inte finns att läsa i DN inte har hänt. I ett kommentarfält skriver bloggaren själv: Om bloggaren om Totalstyrelsen hade något nytt att komma med så skulle säkert någon hungrig journalist på DN tagit emot materialet med öppna armar. Så är uppenbarligen inte fallet. Mycket av det som står är antingen redan känt eller internpolitik. Ett sådant uttalande säger mycket om journalisters syn på verkligheten. Det som journalisterna inte är intresserade av finns inte. Det som du och jag ser och som de inte förstår har inget värde.

Noam Chomsky lär ha sagt att eliten använder media för att tvinga på oss sin bild av verkligheten, att media kontrollerar massorna åt makten. Har han rätt?

måndag 15 februari 2010

Högmod går före fall

Dessutom är högmod en av dödssynderna - kanske en av de värsta.. Det gick Gullan och tänkte på innan hon startade bloggen. Hur dumt är det på en skala att blogga under pseudonym och i sagoform om sin arbetsplats? Är det fegt, omoget och ansvarslöst eller är det modigt? Och hur ska man bäst förhålla sig till anonymiteten? Även läsarna av bloggen brottas med detta.

Totalstyrelsen har satt igång en debatt om anonymitet i bloggosfären. Detta intresserar mediamänniskor och webbstrateger, som till och med ger sig in på att ge råd om hur Totalstyrelsen ska hantera situationen. Vad tycker Gullans läsare om tipsen?

Anonymitet kan vara en förutsättning för att en annan verklighetsbild än den etablerade ska kunna uttryckas. Det är en så gammal sanning att det nog alltid funnits former för den. Sånger, sagor, verser och fabler har genom tiderna använts för att häckla dem som har makten. Günter Wallraff skulle inte kunna göra sina reportage om han presenterade sig, inga jämförelser i övrigt. Även i grundlagen förutsätts att anonymitet kan behövas.

I denna blogg skriver såväl författaren av bloggen som många av debattörerna under pseudonym eller anonymt. Det finns även några som deltar under riktiga namn – förhoppningsvis sina egna. Det är ytterligare en komplexitet. Det är omöjligt att veta om den som uppger ett namn som avsändare verkligen är den personen. En av de namngivna inläggsförfattarna har utryckt missnöje över att ha blivit ifrågasatt av anonyma debattörer. Gullan tycker nog att man får vara beredd på det om man ger sig in i en blogg som domineras av sagofigurer. Det fråntar förstås inte bloggaren från ansvaret att inte publicera vad som helst. Gullan vill t.ex. inte att bloggen ska vara en arena för mobbing.

Gullans enkla moral är följande. Du får inte sparka nedåt och slicka uppåt! Du får sparka uppåt, med stor försiktighet åt sidan - men aldrig nedåt!

lördag 13 februari 2010

Med såna vänner behövs inga fiender..

Det är förstås bra att hälso- och sjukvården har förtroende för Totalstyrelsen. Men det är något osunt med den tillit som särskilt läkarkåren visar myndigheten just nu. De håller fullständigt på att älska sönder Totalstyrelsen. Läkarna vill inte att polis och åklagare ska utreda brott som misstänks ha begåtts i hälso- och sjukvården. Det ska Totalstyrelsen göra. De vill inte att HSAN ska utreda patienternas anmälningar. Det ska Totalstyrelsen göra. Vad säger en sådan oreserverad kärlek om myndighetens oberoende? Korrumperar inte detta förhållandet mellan tillsynsmyndigheten och den grupp som ska kontrolleras?

Är det kanske sådant som fått regeringen att tala med kluven tunga? Regeringen som har blåst upp ballongen Totalstyrelsen. Myndigheten har redan tagit över länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänsten. Totalstyrelsen kommer att ta över patienternas anmälningar mot hälso- och sjukvårdspersonal från HSAN. Regering och riksdag har fortsatt att blåsa upp ballongen tills den är nästan sprickfärdig. Men står nu beredda med en nål i högsta hugg! I slutet av förra året presenterades en departementspromemoria med förslag om en ny oberoende granskningsmyndighet! Regeringen vill inrätta en nationell, oberoende granskningsfunktion som öppet ska utvärdera och analysera hälso- och sjukvården. Den ska kunna granska hela hälso- och sjukvårdssystemet, däribland myndigheternas arbete, och ska enligt förslaget inte stå i beroendeförhållande till vårdgivarna. Förslaget innebär att vissa av Totalstyrelsens uppgifter måste föras över till den nya myndigheten, som ska börja sin verksamhet nästa år.

Anser regeringen att Totalstyrelsen står i beroendeförhållande till vårdgivarna? Gullan undrar hur man då ska förstå förslaget om att lägga över ansvaret för patientanmälningarna till Totalstyrelsen..?

tisdag 9 februari 2010

Tiga är guld!

För ca två veckor sedan försökte Svenska Dagbladet och Aftonbladet att sätta igång en debatt om det förslag till ny lag som regeringen presenterade idag, se Gullans inlägg den 25 januari (och övriga inlägg om patientsäkerhetsutredningen). Ingen av dem som förespråkar denna ändring gav sig in i debatten. Därför dog den direkt. Allmänheten ska hållas så okunnig som möjligt om denna förändring. När nu regeringen presenterar förslaget gör man det under sken av att det ska bli tuffare tag när det egentligen är precis tvärtom. Marginella ändringar av möjligheterna att ge prövotid och återkalla yrkeslegitimation föreslås. Den del av det individuella yrkesansvaret, som innebär att yrkesutövaren kan få en påföljd i form av varning eller erinran ska tas bort. Journalisterna orkar inte läsa en så tjock lagrådsremiss och sväljer därför ministerns verklighetsbeskrivning med hull och hår. Och allmänheten förblir ovetande…

lördag 6 februari 2010

Det är jag som är Totalstyrelsen!

Lär Måns ha morrat till den stackars tillförordnade enhetschef någonstans i de södra inspektionsområdena som inte genast gick ut på den tillsyn som Måns anbefallde. Måns hade ju helt rätt i det! All makt härrör från myndighetschefen. En myndighet som Totalstyrelsen är ingen demokratisk organisation. Allt beslutsmandat ska delegeras från VD. Medarbetarnas roll är att de ska vara experter och ta fram bra beslutsunderlag. Totalstyrelsen är en expertmyndighet. Gullan är riktigt stolt över att ha så många kompetenta, seriösa och engagerade arbetskamrater. Därför blir magkänslan inte bra när kunskap inte tas till vara. Gullan har en spaning, en teori om att myndigheten kan vara på fel väg. En riktig spanare ska ha tre belägg för sin tendens. Gullan gör ett försök.

1. En av de misshälligheter som uppges ha legat bakom att Bamse till slut fick sparken var hur beslutet om att ta bort sjukdoms-klassningen av bl.a. fetischism och sadomasochism togs fram. Bamse ansåg att det inte fanns ett tillräckligt underlag för att fatta beslut i frågan eftersom Totalstyrelsens Rättsliga nämnd inte fått yttra sig. Måns ansåg att detta var en onödig omväg och drev igenom beslutet ändå.

2. Minns ni bråket mellan Totalstyrelsen och Drogmyndigheten i höstas? Båda myndigheterna har tagit fram nya föreskrifter som reglerar blodverksamhet. Enligt Totalstyrelsens föreskrifter tillåts personer som har haft ett sexuellt riskbeteende lämna blod om minst ett år har gått sedan senaste risktillfället. Tidigare var män som haft sex med män (MSM) permanent avstängda för blodgivning. Drogverkets nya föreskrifter tillåter fortfarande inte att blod som getts av t.ex. MSM används till blodplasma för läkemedelsframställning. Dessa olika sätt att hantera riskgruppers blodgivning ställer till tillämpningsproblem för blodcentralerna.

Gullan är inte insatt i de juridiska detaljerna. Kanske kan någon kunnig arbetskamrat använda kommentarfältet till att förklara bättre? Vanligtvis pålitliga källor uppger i alla fall att de jurister som håller på med föreskrifter på Totalstyrelsen var emot utformningen av föreskrifterna om blodverksamhet. Juristerna anser att den omdiskuterade bestämmelsen strider mot det EU-direktiv som ska förverkligas genom föreskrifterna. Enligt uppgift är det samma uppfattning som ligger bakom den annorlunda utformningen av motsvarande föreskrifter på Drogmyndigheten. Till skillnad från Måns har Drogmyndighetens GD tydligen lyssnat på sina interna experter…

3. Det sista belägget för mörkläggnings-tendenserna på myndigheten går åt andra hållet. Den handlar om kunskap som inte spridits nedåt i organisationen. Måns ska ha beställt en extern utvärdering av hur Totalstyrelsens föreskrifter uppfattas ute i verksamheterna. Enligt obekräftade rykten var resultatet av undersökningen att föreskrifterna var uppskattade – att man tyckte att de var bra. Ledningen har av någon anledning inte gått ut med information om denna utvärdering.

Gullan är orolig. Totalstyrelsen ska vara en expertmyndighet. Håller förledet ”expert” på att blekna?

torsdag 4 februari 2010

Tydlighet

Gullan läste på Intranätet idag att Totalstyrelsen har fått en ny rättschef. Det framgick indirekt genom en intern jobbannons att Snorkfröken äntligen fått jobbet. Måns vill nu ha ännu en jurist till sitt hov. Enligt annonsen drivs myndighetsövergripande juridiska frågor av rättschefen. Den nya juristen ska driva det myndighetsövergripande juridiskt strategiska arbetet. Det låter alltså som Totalstyrelsen ska fortsätta att ha två rättschefer - en strategisk och en ostrategisk.

Märkligt nog ska den strategiska juristen jobba med att ta fram föreskrifter också. Om Gullan har fattat saken rätt så blev ju Lilla My chef för en ny enhet som fått uppdraget att ta fram föreskrifter. ...hur är det nu man brukar säga om kockar och soppa?

För övrigt är Gullan lite sur idag. Intranätet hade en stor artikel om hur Totalstyrelsen skildras i olika bloggar. Trots att antalet läsare av denna blogg har ökat dramatiskt de senaste två veckorna nämndes Gullan inte alls i artikeln…

tisdag 2 februari 2010

En isolerad händelse

Äntligen har polletten trillat ner för Läkarförbundets ordförande. Detta är en isolerad händelse, säger hon nu om den händelse som ledde fram till att en läkare åtalats för dråp. Jaha. Vem är det som har påstått något annat? Inte är det åklagaren i alla fall. Gullan kan inte påminna sig om att polis eller åklagare påstått att de varit ute efter att utreda om praxis för vård i livets slutskede kan utgöra brott. Nej, åklagaren har hela tiden velat utreda om just den här läkaren i just detta specifika fall har gjort sig skyldig till dråp. Det är Läkarförbundet som har slagit på stora trumman och skrämt upp sina medlemmar och startat debatt i en fråga som det inte finns någon större oenighet om. Genom att skrämma upp sina medlemmar lyckades förbundet nästan med att skapa nya faror i vården. Det hävdades att läkarnas rädsla för polisen hade medfört att patienter fått lida i onödan (se Gullans inlägg den 7 januari).

Totalstyrelsen dröjde inte med att hänga på drevet. Det här är något som bara vi och professionen förstår sig på. Lämna det till oss. Lite pinsamt då att myndighetens ställningstagande bara blev ett ”goddag-yxskaft-beslut”. Lite pinsamt att myndigheten har kommit fram till att ingen yrkesutövare har gjort fel när den ansvarige läkaren nu är åtalad för dråp..

Till skillnad från många andra har generaldirektören för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd hållit huvudet kallt under hela den här tiden. Gullan tipsar gärna om hennes sågning av Totalstyrelsens beslut i gårdagens Aktuellt