Faller en – faller alla. Fritt fall på Pillerverket

Häromdagen när Gullan satt i sitt psykiatribås kom de tre musketörerna från Pillerverket förbi. Riddarna var bekymrade och ville lätta sina hjärtan. Med en stark och växande känsla av déjà vu antecknade Gullan intensivt i journalen. Här är deras berättelse.

Den godmodige Tomtefar slutade på Pillerverket hösten 2008. Alla väntade med spänning på den nya generaldirektören. När namnet blev offentligt visste få på Pillerverket vem det var. Men Mirakelkvinnan gjorde storslagen entré vid första mötet med ett 50-tal chefer. Hon var påläst, inspirerande och utstrålade urkraft. Ja, det var närmast något religiöst i allas blickar när det efteråt förkunnades ”Hon är fantastisk!”

Den hösten var stämningen hög i ledningsgruppen. Ingen förstod väl då att stolarna snart skulle gapa tomma. Alla ville visa sig duktiga för Mirakelkvinnan. Det jobbades frenetiskt och diskussionerna blev långa. Men under hösten kom också de första rapporterna om ett helt annat fenomen. En elak Styvmoder hade dykt upp här och var på Pillerverket. Med henne svepte en iskall vind. Hon var till förvillelse lik Mirakelkvinnan, men ögonen var svarta och munnen elak. De medarbetare som drabbades fick själva bära sina bördor. För vem brydde sig då?

Tre månader efter chefsmötet presenterade sig Mirakelkvinnan för alla medarbetare. Hon var vältalig och gjorde storartad succé. Särskilt när hon sa att lönerna var eftersatta. Men i publiken fanns det medarbetare som inte kunde se Mirakelkvinnan. De kunde bara se Styvmodern. De förstod redan något som få ens anade. Ännu.

Året 2009 började illa. För varje vecka blev ekonomin allt sämre. Den elaka Styvmodern visade sig nu för både ledning och underordnade chefer genom nedlåtande utskällningar med vissa inslag av föraktfulla förhör. Cheferna tystnade. Arbetsglädjen försvann. En kollektiv skuld delades ut. I en medarbetarundersökning som gjordes under våren fanns tidiga uppgifter om problem med ”management by fear”. Detta tystades ner. Endast skrivningar om det som var positivt med Pillerverket redovisades. Ansvarig för detta var chefen för trivselavdelningen som Styvmodern själv rekryterat till sin sfär. Trivselchefen fick rollen som Styvdotter och ständig följeslagare.

Sommaren 2009 var Styvmodern, nära flankerad av Styvdottern, i toppform. Huvudjakten inleddes. Chefer försvann. Än hit, än dit. Någon med avgångsvederlag, några omflyttades och vissa lämnades utan arbetsuppgifter i några månader tills de gav upp och accepterade avgångsvederlag.

Snart kraschade även relationen mellan Styvmodern och Styvdottern. In på banan kom istället den unga oerfarna svansviftande stabschefen Pluto. Han var väldrillad och gjorde som han blev tillsagd. Pluto talade lydigt illa om Styvdottern – ovetandes om att han snart själv skulle hamna i samma situation. Efter några månaders strider gick Styvdottern med ett skrin guldpengar i under armen.

Året 2010 inleddes med strömhopp från Pillerverket. I chefsgruppen var det knappast någon överraskning. Styvmoderliga sarkasmer i publika sammanhang som ”jag blir arg så fort jag ser dig” (riktat till chefen för pratavdelningen) och ”min 4-åring är mer intelligent än du” (riktat till ordförande i vetenskapsklubben) tillhör de mer välkända citaten. Det var alltså inget problem med tydligheten. Tidningen Dagens Droghandel var först med att skriva om turbulensen på Pillerverket. Några anonyma skribenter på nätet ropade på hjälp. Det ekade tomt.

Runt omkring Styvmodern hade man däremot sen länge fattat galoppen. Där frodades nyblivna lismare, ja-sägare, amatörkuratorer och sådana som valde att sätta sig i en ostkupa. Till den sista kategorin hörde professor Baltazaar. Han var vetenskapsman, men hade nu placerats på en administrativ post. Baltazaar skulle bygga upp ett nationellt centrum för bättre droganvändning. Det gick….sisådär. Det blev mer lokalt än nationellt. Närmare bestämt lokaliserat till professorns eget kontorsum. Vetenskaparna tiggde och bad om att få vara med. Men Baltazaar satt kvar på rummet och ägnade sig åt sin ritning. Vetenskaparna protokollförde sin frustration. Baltazaar kontrade med att rita in än fler pilar och trianglar. Och de som skulle jobba i centrat visste ingenting. Månaderna gick. Vad skulle de göra? Hade de någon chef? Fanns det något centra? Och skulle någon kunna knäcka koden till Baltazaars ritning?

En av de mer framstående ja-sägarna var Pluto. Han blev så omtyckt av Styvmodern att hela staben omorganiserades våren 2010 och den unge valpen fick ansvar för allt. Det höll i en månad. Sen började Pluto få svårt att svara på mejl. Han sprang gläfsande runt överallt och ändå visste ingen var han var. På sommaren stod några stabschefer inte ut längre. Bubblan sprack. Pluto fick skulden. I augusti visade Styvmodern öppet sitt förakt mot honom inför alla chefer. Nu var det han som var strykhunden Svarte Petter.

Pluto fick några köttben för att gå. Det hela uppmärksammades av tidningen Pillervärlden. En lång rad av anonyma kommentarer på nätet följde. Styvmodern fick kritik. Mirakelkvinnan hyllades. Andra kommentarer uttryckte förvirring. Endast ett inlägg får ihop bilderna och antyder samexistens. En fd chef på Pillerverket skaldar ”Makten drogar själen kall, dubbel Herre blir ditt fall”.

Hösten 2010 omorganiserades staben igen. Idag ser den nästan ut som när Tomtefar lämnade Pillerverket.

Så hur kommer denna saga att sluta? Kommentera gärna med några rader. Vem är nästa att drabbas av onda ögat? Sover de på ministeriet? Kommer elake Måns och Styvmodern att byta jobb med varandra? Och kommer någon någonsin att kunna knäcka koden till Baltazaars ritning?

De tre musketörerna