lördag 23 oktober 2010

Gravöppning

För vems skull ska den akuta vården av utrikesminister Anna Lindh granskas? Det självklara syftet borde vara: För att den akuta vården i fortsättningen ska bli bättre och säkrare. Ett sådant svar skulle stämma överens med Totalstyrelsens uppgift att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Men resultatet av en tillsynsaktivitet som görs mer än sju år efter händelsen kan knappast användas för att förbättra säkerheten i vården. Personal, utrustning och rutiner har bytts ut flera gånger sedan dess. De som arbetade den natten har säkert många smärtsamma minnen, men kommer inte ihåg detaljet utöver vad som har dokumenterats. Svårigheten att utreda och dra nytta av erfarenheter som kan dras av händelser som ligger för långt tillbaka i tiden ligger bakom huvudregeln att inte utreda händelser som är äldre än två år.

Totalstyrelsen har enligt en undersökning interna kommunikationsproblem. En av de största problemen är enligt undersökningen att det finns en för stor skillnad mellan vad ledningen gör och vad den säger. Hanteringen av denna händelse kan illustrera detta problem.

Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges med respekt för alla människors lika värde. På Totalstyrelsens webbplats kan man läsa att myndighetens uppgift är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Enligt Totalstyrelsens strategiska inriktning ska myndigheten göra skillnaden för särskilt utsatta grupper och där våra insatser gör mest nytta. Granskningen av den akuta vården av utrikesministern kan knappast räknas som en tillsynsaktivitet som kommer utsatta grupper till del. Hade Måns fattat motsvarande beslut om extraordinarie tillsyn av det misslyckade omhändertagandet av Sven Svensson år 2003? Troligen inte. Beslutet att granska utrikesministerns vård signalerar att vården av inflytelserika patienter är viktigare än vården av andra. Och bekräftar att det är skillnad på vad Måns och de andra ledarkattorna säger - och på vad de gör.

Enligt uttalanden till det stora otäcka medietrollet Mårran görs granskningen av omsorg för de efterlevande och för dem som jobbade hårt det dygnet eftersom det ju har antytts att de inte gjorde sitt jobb på bästa sätt. Måns bygger på så sätt redan från början in trovärdighetsproblem. Det kungliga sjukhuset välkomnar också beslutet eftersom de vill stoppa ryktesspridningen. Gullan anser att det inte är Totalstyrelsens uppgift att sätta stopp för ryktesspridning. Att tala i sådana termer antyder redan på förhand vad slutresultatet av granskningen måste bli.

Gullan har dock viss förståelse för att det KS vill att Totalstyrelsen ska granska det som hänt. Mårran har ju hävdat - ovisst på vilket underlag - att utrikesministern inte fick korrekt vård. Hur ska sjukhuset kunna bemöta det påståendet utan att bryta mot de regler som finns om sekretess? Totalstyrelsen måste dock kunna hålla huvudet kallt och stå emot både Mårrans tryck och med integritet kunna förklara varför en granskning i dagsläget inte tjänar något syfte –varken för KS, för anhöriga eller för övriga patienters säkerhet.

Men visst skulle man gärna vilja ändra historiens tragiska gång. Utrikesministern mördades av en man som av led av en psykisk störning. Totalstyrelsens förra ledning inledde på eget initiativ en granskning av den psykiatriska vård mördaren fått. I det fallet kunde man faktiskt tala om en tillsyn som kunde komma utsatta grupper till del. Mördaren hade sökt hjälp, men fick inte adekvat vård. Det fanns för få platser i den slutna psykiatriska vården. Kanske hade Anna Lindh levat om den psykiatriska vården varit av bättre kvalitet? Och kanske hade vi haft en kvinnlig statsminister idag om SÄPO hade haft en bättre riskanalys när det gäller kvinnliga politikers utsatthet?

söndag 10 oktober 2010

Nästan en trend

Gullan ligger på sin terapisoffa och funderar över tecken i tiden. Tänk på din nästa. Ja, det är fint. Tänk längre än näsan räcker. Eller tänk nästan lika långt. Är det tillräckligt? Tro´t om ni vill. Det är nästan sanning.

Nästan vetenskap. Vidarkliniken firar 25 år i Sverige. Trots att det finns krav på att hälso- och sjukvården i Sverige ska uppfylla krav på vetenskap och beprövad erfarenhet har antroposoferna i Järna fortsatt dispens. De får även statliga bidrag. Skattebetalarnas pengar till sockerpiller alltså.

Nästan legitimerad. Flera politiker tycker att det är så intressant med icke vetenskapligt utvärderade metoder att man vill ge allmänheten vägledning i valet av kvackare. Frågan om ett nationellt register över utövare av alternativ medicin har väckts igen. Gullan är lika skeptisk som doktor Dengroth och Föreningen vetenskap och folkbildning mot en statliga kvalitetsstämpel på alternativmedicin.

Nästan död. Filosofen Karlsson på taket är bekymrad över tillgången på organ för transplantation. Nya framgångsrika behandlingsmetoder gör att fler patienter kan räddas. Det är ett problem att fler botas och inte blir donatorer. Det är också ett problem att fler patienter dör på fel sätt. Något måste alltså göras. Eftersom donatorn måste vara död för att kunna donera vitala organ argumenterar han för en ändring av dödsbegreppet. Karlsson tycker att det måste räcka med att patienten är ”tillräckligt” död. Dessutom tycker han att den som donerar ett organ ska få betalt. Lika självklart som att läkaren får betalt ska donatorn få ekonomiskt ersättning vid levande donation. Med osviklig Karlsson på taket-logik vill han dock begränsa rätten till ersättning till de donatorer som inte är i ekonomiskt trångmål. Det är förstås helt oetiskt att betala någon som behöver pengarna!

Nästan unik. Totalstyrelsens vision. Myndigheten ska göra skillnaden – för en god hälsa, vård och omsorg. Göra skillnad.. Har ni hört det förut? En enkel google-sökning på begreppet ger mer än fyra miljoner träffar. Centerpartister, rödgröna, Unicef, Trafikverket, Gränslösa läkare, konsultföretag, Rosa bandet och FRA-lagen m.m. Alla vill göra skillnad. Genom att vara en saklig, handlingskraftig och trovärdig myndighet ska Totalstyrelsen göra skillnad. När visionen presenteras manas medarbetarna att gå med djärva steg mot målet. Handlingskraft och djärva steg. Nästan trovärdigt.

Nästan logiskt är att Totalstyrelsen som jobbat och lobbat för disciplinpåföljdernas avskaffande nu opponerar sig mot att HSAN aviserat att de har slutat att döma ut disciplinpåföljder. Myndigheten kommer att överklaga om HSAN fattar beslut att inte ge disciplinpåföljd trots att en yrkesutövare har gjort fel som borde ge erinran eller varning. Månne är detta ett exempel på Totalstyrelsens nya handlingskraft?