Tro. Äntligen stod Måns i talarstolen. Nysvärtade morrhår och ny fin rosa rosett, matchande dagens profilfärg. Strikt, allvarlig och sträng hälsade han alla sagofigurer välkomna till Björntjänst 2010. Förhoppningsfullt spetsade Gullan öronen. Totalstyrelsen gör skillnad. …tydlighet. …länka. …samarbete. …integrering. ..stuprör. …nyfikenhet. …befrukta. ..saklighet. …borg. …trovärdighet. …historiskt. …göra skillnad. …strul. …osäkerhet. ….frågor. …ansvar. …länka. …kraft. …mod. ...tålamod. …tålamod. …tålamod. Någonstans där tror Gullan att hon somnade tryggt invaggad i vissheten om att intet nytt eller klarläggande var att vänta under dagen. Trots ett ambitiöst och omväxlande program med de vackra orden presenterade i en mängd tjusiga format blev det inte tydligare än så. Pelle, Bill O´bull, Lilla Vargen, Filifjonkan, Prinsen, Måna, Dennis och Strålflickan. På film, på led, på G! Upprepande samma ord live och på film. De har alla lärt sig läxan. Troligen upprepar de maniskt lösenorden även om de skulle bli väckta mitt i natten. Det enda gnisslet som kan höras från borgens vindbrygga kommer från de mossiga, otacksamma, icke förändrings-benägna och knorrande medarbetarna, som bara intresserar sig för cykelställsfrågorna. Hur ska det gå? Även Moses i öknen hade svårt att behålla tålamodet med de tvivlande massorna...
Gullan satt och funderade över varför budskapet inte når fram?. Vad behövs för att göra ett budskap trovärdigt? Vackra, välformulerade ord är inte tillräckligt. Inte heller smicker. Hur skapas tillit till budbäraren? Intet är nytt under solen. Redan Palle (1 kor. 13: 1 – 2) filosoferade över detta när han formulerade sina mejl till russinen; Om jag talade både änglars och människors tungomål, men inte hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag intet… Management enligt aposteln: En varm budbärare som talade med oss istället för till oss skulle kunna få berget att komma till Muhammed. Berg är till för att flyttas!
Totalministern talade också till oss och förmedlade sin syn på Totalstyrelsens uppdrag. Uppdraget är att förverkliga alliansens politik. Gullan hade tidigare inte tänkt på myndigheten som en del i valrörelsen eller på oss sagofigurer som valarbetare Gullan kan nu föreställa sig valaffischerna med allianspartiernas loggor: Totalstyrelsen gör skillnad!
Hopp? Storytelling… Inte behövs det någon dyr konsult för att lära sagofigurerna något om ordets makt. Berättelser, sagor, fabler och serier. Sagofigurerna på Totalstyrelsen vet precis hur man bygger upp en bra historia och hur den rollbesätts – utan att ens behöva använda ord på främmande språk. Storytelling.. Programkommittén hade inte behövt gå över ån efter sagoberättare. Gullan et alia har hållit på med det i månader! Ledartruppen hade uppenbarligen själva inspirerats av historieberättandets konst i sina försök att beskriva Totalstyrelsen som ett djur. Djuren är ju också människor! Ja, det är ju vad de är i fablernas värld – i fablernas värld!
Kärlek! Strömmingsfesten blev en lyckad tillställning. En könsöverskridande konferencier med lättklädda bunnyboys – dock utan kaninöron – lotsade oss igenom den goda middagen, som kröntes av klassisk glassparad nedför trappan i Blå hallen. Det var verkligen ett lyckokast att låta A R ansvara för underhållningen. Tack!
måndag 29 mars 2010
onsdag 24 mars 2010
Vårdagjämning
Gullan vill gärna tro att vi går mot ljusare tider. Finns det någon antydan om töväder? Det är dags att samla på vårtecken! Veckans gästbloggare är som motvikt till vårkänslorna dystopisk. Petter Niklasson (ibland kallad PN), en av bloggen trogna läsare och debattörer, bjuder ikväll på en betraktelse över makt, ledarskap och psykologi. Vad är det som gör att ingen ropar att kejsaren är naken?
Det talas och skrivs mycket om ledarskap nuförtiden. Man får intrycket att utvecklingen mot välfungerande organisationer och företag tagit stormsteg framåt på senare år och att just ledarskapet särskilt bidragit till det. Det finns en viss fokusering på de mer psykologiska faktorerna i ledarskapet. På näringslivsbilagorna i DN och SvD dyker då och då intervjuer upp med ledare som ”lyckats” och vi får ta del av deras bästa knep i en ”tipsruta”. Man ska vara tydlig som chef men mycket annat fordras också. Det allt överskuggande budskapet är att den ledare som inte lyssnar och inte kan ta kritik är dödsdömd. Det ”mjuka” ledarskapet med empati, tillit och delaktighet har istället framtiden för sig. I en sådan miljö trivs medarbetarna vilket leder till ökad arbetsglädje och kreativitet. Men ibland undrar jag om det är en beskrivning av en dröm, av organisationernas Sörgården. Nej, drömmen finns i verkligheten. Jag vet det för andra har berättat det för mig.
”Vi fäster särskild vikt vid sökandens personliga egenskaper”. Inkännandet är en viktig egenskap för en chef. Det är grunden för alla andra förmågor som också krävs men vad hjälper ”tydlighet” om inte dessa andra förmågor finns? Utan inkännande blir den högste befattningshavaren i en organisation den ende som inte får feedback på sitt eget beteende. Av alla andra medarbetare ställs krav på reflektion och mottaglighet för förändringar men inte på ledaren. Det ligger något paradoxalt i det eftersom denne person är den medarbetare vars reflektion och bearbetning skulle ge störst effekt i organisationen. Är inte ledaren mottaglig blir en sådan signal, framförd av någon i beroendeställning, definierad som en ovänlig handling. Kritik eller bara ”fel” synpunkter, är direkt ohövligt och whistleblowers ska vi inte ens tala om. Fjäsk och inställsamhet fungerar däremot något bättre.
I avsaknad av nödvändig personlig återkoppling uppstår med årens lopp så småningom det som vi så väl känner till; först en verklighetsfrämmande bild av omvärlden, som det där faxet från ledningen för Estonias rederi på olycksnatten 1994 när man som enda budskap skrev att fartyget var försäkrat till fulla värdet, eller som när Silvio Berlusconi sa till jordbävningsoffren att de kunde väl leka att de var på utflykt när de tvingades bo i tält, eller varför inte hänvisa till kung Carl Gustavs alla grodor. En felaktig självbild i form av ett upphöjande av det egna jaget i förhållande till andra uppstår. Denna bild blir således inte föremål för omvärdering, de psykologiska mekanismerna i detta är så starka att t.o.m. helt uppenbara misstag och felbedömningar kan omtolkas till att bli andras misstag och felbedömningar. Annars skulle bubblan spricka och ledningens auktoritet ifrågasättas, den ledning som uppfattar makten så ljuv att mycket energi och tankemöda läggs ner bara för att klamra sig fast vid den. Så parallellt med den aningslösa verklighetsfrämmande sidan finns också förslagenhet och list, en komplicerad bild.
En sådan ledarstil är föråldrad på 2010-talet. Den var för övrigt passé redan för 15-20 år sedan. Alla vet det egentligen och det är inget nytt. Varför finns då sådana ledningar fortfarande kvar? Det är en intressant och viktig fråga med många bottnar; beteendevetenskapligt, politiskt, demokratiskt. Så var är vårtecknen? Jag ser dem inte. Det är alldeles för kallt och ett tjockt lager snö täcker marken.
Petter Niklasson
Det talas och skrivs mycket om ledarskap nuförtiden. Man får intrycket att utvecklingen mot välfungerande organisationer och företag tagit stormsteg framåt på senare år och att just ledarskapet särskilt bidragit till det. Det finns en viss fokusering på de mer psykologiska faktorerna i ledarskapet. På näringslivsbilagorna i DN och SvD dyker då och då intervjuer upp med ledare som ”lyckats” och vi får ta del av deras bästa knep i en ”tipsruta”. Man ska vara tydlig som chef men mycket annat fordras också. Det allt överskuggande budskapet är att den ledare som inte lyssnar och inte kan ta kritik är dödsdömd. Det ”mjuka” ledarskapet med empati, tillit och delaktighet har istället framtiden för sig. I en sådan miljö trivs medarbetarna vilket leder till ökad arbetsglädje och kreativitet. Men ibland undrar jag om det är en beskrivning av en dröm, av organisationernas Sörgården. Nej, drömmen finns i verkligheten. Jag vet det för andra har berättat det för mig.
”Vi fäster särskild vikt vid sökandens personliga egenskaper”. Inkännandet är en viktig egenskap för en chef. Det är grunden för alla andra förmågor som också krävs men vad hjälper ”tydlighet” om inte dessa andra förmågor finns? Utan inkännande blir den högste befattningshavaren i en organisation den ende som inte får feedback på sitt eget beteende. Av alla andra medarbetare ställs krav på reflektion och mottaglighet för förändringar men inte på ledaren. Det ligger något paradoxalt i det eftersom denne person är den medarbetare vars reflektion och bearbetning skulle ge störst effekt i organisationen. Är inte ledaren mottaglig blir en sådan signal, framförd av någon i beroendeställning, definierad som en ovänlig handling. Kritik eller bara ”fel” synpunkter, är direkt ohövligt och whistleblowers ska vi inte ens tala om. Fjäsk och inställsamhet fungerar däremot något bättre.
I avsaknad av nödvändig personlig återkoppling uppstår med årens lopp så småningom det som vi så väl känner till; först en verklighetsfrämmande bild av omvärlden, som det där faxet från ledningen för Estonias rederi på olycksnatten 1994 när man som enda budskap skrev att fartyget var försäkrat till fulla värdet, eller som när Silvio Berlusconi sa till jordbävningsoffren att de kunde väl leka att de var på utflykt när de tvingades bo i tält, eller varför inte hänvisa till kung Carl Gustavs alla grodor. En felaktig självbild i form av ett upphöjande av det egna jaget i förhållande till andra uppstår. Denna bild blir således inte föremål för omvärdering, de psykologiska mekanismerna i detta är så starka att t.o.m. helt uppenbara misstag och felbedömningar kan omtolkas till att bli andras misstag och felbedömningar. Annars skulle bubblan spricka och ledningens auktoritet ifrågasättas, den ledning som uppfattar makten så ljuv att mycket energi och tankemöda läggs ner bara för att klamra sig fast vid den. Så parallellt med den aningslösa verklighetsfrämmande sidan finns också förslagenhet och list, en komplicerad bild.
En sådan ledarstil är föråldrad på 2010-talet. Den var för övrigt passé redan för 15-20 år sedan. Alla vet det egentligen och det är inget nytt. Varför finns då sådana ledningar fortfarande kvar? Det är en intressant och viktig fråga med många bottnar; beteendevetenskapligt, politiskt, demokratiskt. Så var är vårtecknen? Jag ser dem inte. Det är alldeles för kallt och ett tjockt lager snö täcker marken.
Petter Niklasson
lördag 20 mars 2010
Eftersnack i fablernas värld
..vi säger tack till Buena Trista Total Club. Efter det musikaliska inslaget ska vi gå över till vår sista programpunkt. I kvällens Holmgång intervjuar vår stjärnreporter Peter Pan en person som inte kommit till tals hittills i den pågående debatten om takhöjden på Totalstyrelsen. Gullan sitter redan här i studion. Men nu är det dags…. Mina damer och herrar: Ta gott emot – Måns!
När Måns har lagt svansen till rätta och vridit till rosetten vänder sig Peter Pan till honom och ställer frågan alla vill ha svar på:
Det är nog många som undrar vad du egentligen tänker om bloggen om Totalstyrelsen?
- Jag tycker personligen inte om när någon tillåter sig att kränka andra på Totalstyrelsen, oavsett vilket uppdrag vi har. Som medarbetare måste var och en fråga sig vad det innebär när man framför kritik anonymt och indirekt. Den som hängs ut kan inte försvara sig. Kan vi då få en förändring till stånd, eller gör vi andra rädda för att agera? Vilka värderingar driver den som skriver? Är det den typen av värderingar vi vill ha på Totalstyrelsen?
Vi är många medarbetare och det finns därför många olika uppfattningar i varje fråga. Så är det på varje arbetsplats. Ledningsgruppen arbetar för att det ska bli högt i tak i hela organisationen, och vi diskuterar detta i både ledningsgruppen och i avdelningsledningarna. Det är alla vi som jobbar på Totalstyrelsen som tillsammans måste bestämma oss för vilken kultur vi vill ha. Det sista jag vill ha är en kultur som präglas av tystnad och rädsla. Anonyma bloggar bidrar inte till att det blir högt i tak – tvärtom!
Peter Pan vänder sig nu till Gullan.
Du hör ju här att många i ledningsgruppen är rädda för dig. Så vad vill du säga till dem som är osäkra inför dig och kanske rädda att träffa dig?
- Att de inte ska vara rädda! Jag har funderat på vad det är som kan verka skrämmande. Jag är mycket engagerad i Totalstyrelsens frågor eftersom jag känner att de är så viktiga för alla som bor i vårt land, och då särskilt utsatta grupper.
Jag är van att arbeta i miljöer där man tycker om att argumentera och vill höra andras argument. Kanske kan mitt engagemang ibland misstolkas som ilska eller stränghet? Sedan är jag en otålig natur, som kanske för fram min åsikt lite för snabbt ibland. Men att jag säger vad jag tycker betyder inte att saken är färdigdiskuterad. Se det som en inbjudan till en diskussion där jag gärna vill få mothugg! Det är genom en engagerad diskussion som man kan komma framåt och åstadkomma ett bättre slutresultat.
Men det är ju allvarliga anklagelser som riktas mot dig. Gullan beskrivs ju som ett arbetsmiljöhot. Måste du inte ta konsekvenserna av det?
- Jo, jag ser väldigt allvarligt på detta. Jag vill absolut inte vara den som orsakar dålig stämning på arbetsplatsen. Vi måste ha en diskussion om detta i sagogruppen och utarbeta en hållbar strategi. Jag utesluter inte att det kan vara dags att ta time-out nu. Jag vill dock inte missa den stora strömmingsfesten. Sen får vi se…
Programtiden går mot sitt slut. Husbandet Buena Trista Total Club stämmer upp med en avlutande melodislinga. Peter Pan vänder sig till tittarna.
Tack för ikväll! Programmet är slut, men tittarna kan forsätta att diskutera på vår webbplats. Är det dags för Gullan att ta time-out?
När Måns har lagt svansen till rätta och vridit till rosetten vänder sig Peter Pan till honom och ställer frågan alla vill ha svar på:
Det är nog många som undrar vad du egentligen tänker om bloggen om Totalstyrelsen?
- Jag tycker personligen inte om när någon tillåter sig att kränka andra på Totalstyrelsen, oavsett vilket uppdrag vi har. Som medarbetare måste var och en fråga sig vad det innebär när man framför kritik anonymt och indirekt. Den som hängs ut kan inte försvara sig. Kan vi då få en förändring till stånd, eller gör vi andra rädda för att agera? Vilka värderingar driver den som skriver? Är det den typen av värderingar vi vill ha på Totalstyrelsen?
Vi är många medarbetare och det finns därför många olika uppfattningar i varje fråga. Så är det på varje arbetsplats. Ledningsgruppen arbetar för att det ska bli högt i tak i hela organisationen, och vi diskuterar detta i både ledningsgruppen och i avdelningsledningarna. Det är alla vi som jobbar på Totalstyrelsen som tillsammans måste bestämma oss för vilken kultur vi vill ha. Det sista jag vill ha är en kultur som präglas av tystnad och rädsla. Anonyma bloggar bidrar inte till att det blir högt i tak – tvärtom!
Peter Pan vänder sig nu till Gullan.
Du hör ju här att många i ledningsgruppen är rädda för dig. Så vad vill du säga till dem som är osäkra inför dig och kanske rädda att träffa dig?
- Att de inte ska vara rädda! Jag har funderat på vad det är som kan verka skrämmande. Jag är mycket engagerad i Totalstyrelsens frågor eftersom jag känner att de är så viktiga för alla som bor i vårt land, och då särskilt utsatta grupper.
Jag är van att arbeta i miljöer där man tycker om att argumentera och vill höra andras argument. Kanske kan mitt engagemang ibland misstolkas som ilska eller stränghet? Sedan är jag en otålig natur, som kanske för fram min åsikt lite för snabbt ibland. Men att jag säger vad jag tycker betyder inte att saken är färdigdiskuterad. Se det som en inbjudan till en diskussion där jag gärna vill få mothugg! Det är genom en engagerad diskussion som man kan komma framåt och åstadkomma ett bättre slutresultat.
Men det är ju allvarliga anklagelser som riktas mot dig. Gullan beskrivs ju som ett arbetsmiljöhot. Måste du inte ta konsekvenserna av det?
- Jo, jag ser väldigt allvarligt på detta. Jag vill absolut inte vara den som orsakar dålig stämning på arbetsplatsen. Vi måste ha en diskussion om detta i sagogruppen och utarbeta en hållbar strategi. Jag utesluter inte att det kan vara dags att ta time-out nu. Jag vill dock inte missa den stora strömmingsfesten. Sen får vi se…
Programtiden går mot sitt slut. Husbandet Buena Trista Total Club stämmer upp med en avlutande melodislinga. Peter Pan vänder sig till tittarna.
Tack för ikväll! Programmet är slut, men tittarna kan forsätta att diskutera på vår webbplats. Är det dags för Gullan att ta time-out?
onsdag 17 mars 2010
Brevet från Prussiluskan
Gullan bjuder idag på ett inlägg från en av läsarna. Prussiluskans brev har tidigare publicerats som en kommentar i bloggen:
Prussiluskan är bekymrad och undrar hur Göran och Maria vill ha det. Hur handskas de med utredningen om tydligare styrning av staten (SOU 2007:75)? Sedan 1 januari 2008 har Totalstyrelsen ingen styrelse och saknar sedan årsskiftet 08/09 chefsjurist i ledningsgruppen. Måns kan ganska enväldigt ta beslut utan att behöva ta hänsyn till vare sig styrelse eller chefsjurist.
Prussiluskan tycker det är spännande när Måns historicistiskt verkar vilja konstruera nya verkligheter, som ingen tidigare levt i och som dessutom övergår vår fattningsförmåga. Därför kan Prussiluskan bli riktigt hänförd när Måns kör över Bamse för att få historiska förändringar till stånd, så som till exempel (HBT+++besluten). Samtidigt tycker hon att det är beklämmande när vedertagna demokratiska arbetssätt blir åsidosatta. På vilket ben ska hon stå? På utvecklingsbenet; som euforiskt känner att hon får ta del av en samhällsförändring? Eller på bromsbenet som veligt/ansvarsfullt överväger demokratiska beslutsprocesser i den statliga förvaltningen? En chefsjurist måste ju bibehålla sitt förvaltningsansvar. Bamse gjorde alldeles rätt i att informera Måns om utgångspunkterna. Måns tog sitt chefsskap på allvar för han vill gärna få Görans och Marias belöningar, och få dem att backa upp Totalstyrelsen som bedriver nödvändigt förändringsarbete.
Göran, Maria och utomstående bloggläsare kan nog tro att bloggens missnöjesyttringar egentligen handlar om en individuell och kollektiv utvecklingsångest som riktar sig mot Måns när han nu vill utveckla organisationen. Prestation kontra socialt. Båda är varandras förusättning och komplement. Det är också här som Måns agerar för full kraft. Och de har nog rätt. Många är missnöjda, men samtidigt besvikna då alla sedan länge hade hoppats på förändring. Idéerna om att bryta stuprörstänkande och få ett helhetstänkande inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Prussiluskan är inte expert men försöker göra ett bra jobb varje dag. Prussiluskan kämpar med att inte känna sig sjäv och sina kollegor som meningslösa brickor i Måns nya ordning. Prussiluskan har väldigt smarta arbetskamrater som hon har sett köras över av Måns och Co. Prussiluskan är inte altruisten personifierad, men bevakar frågor om människor lika värde, jämlikhet och demokratifrågor. Hon arbetar för att människorna ska ha ett bra liv i vårt land och känner äkta passion för sin fråga och kan i sin strävan för ett bättre samhälle också sätta sig själv och sina kollegor i ett historiskt perspektiv. Det är viktigt att inte alltid utgå från den enskilda personen i arbetet för en bättre värld, men Prussiluskan tycker att Totalstyrelsens ledning saknar empati i förhållande till personalen. Det kan faktiskt vara fråga om en så allvarlig sak som om att demokratin i förvaltningen håller på att lösas upp. Är det detta Göran och Maria avsåg när de ville renodla instruktionerna ta fram rödpennan i regleringsbreven. Kör över individen för kollektivets bästa!?
När Prussiluskan ska gå till valurnan i september ska hon rösta på ett parti och en minister som vill medborgarnas väl genom sin dialog och myndighetsstyrning med bland annat Totalstyrelsen. Prussiluskan vill att den regering och minister som axlar/fortsätter det oförtrutna arbetet i medborgarnas tjänst ska präglas av altruism, empati och demokrati. Prussiluskan har alltid trott att äkta uppsåt och ärlighet varar längst. Prussiluskan känner sig omskakad då hon varje dag nuförtiden måste tänka i två parallella spår; att vara god mot sin nästa och samtidigt förstå att hon verkar i en elitisktisk värld. Prussiluskan undrar också om hon överdriver sin egen känsla i denna upplevelse. Kanske borde hon inte tänka så stort, utan tänka bara på sitt egna skrivbordsarbete eller söka nytt jobb i en mindre värld, längre ut från maktens korridorer, där inte övergripande tankar behövs/får plats.
Hälsningar,
Prussiluskan
Prussiluskan är bekymrad och undrar hur Göran och Maria vill ha det. Hur handskas de med utredningen om tydligare styrning av staten (SOU 2007:75)? Sedan 1 januari 2008 har Totalstyrelsen ingen styrelse och saknar sedan årsskiftet 08/09 chefsjurist i ledningsgruppen. Måns kan ganska enväldigt ta beslut utan att behöva ta hänsyn till vare sig styrelse eller chefsjurist.
Prussiluskan tycker det är spännande när Måns historicistiskt verkar vilja konstruera nya verkligheter, som ingen tidigare levt i och som dessutom övergår vår fattningsförmåga. Därför kan Prussiluskan bli riktigt hänförd när Måns kör över Bamse för att få historiska förändringar till stånd, så som till exempel (HBT+++besluten). Samtidigt tycker hon att det är beklämmande när vedertagna demokratiska arbetssätt blir åsidosatta. På vilket ben ska hon stå? På utvecklingsbenet; som euforiskt känner att hon får ta del av en samhällsförändring? Eller på bromsbenet som veligt/ansvarsfullt överväger demokratiska beslutsprocesser i den statliga förvaltningen? En chefsjurist måste ju bibehålla sitt förvaltningsansvar. Bamse gjorde alldeles rätt i att informera Måns om utgångspunkterna. Måns tog sitt chefsskap på allvar för han vill gärna få Görans och Marias belöningar, och få dem att backa upp Totalstyrelsen som bedriver nödvändigt förändringsarbete.
Göran, Maria och utomstående bloggläsare kan nog tro att bloggens missnöjesyttringar egentligen handlar om en individuell och kollektiv utvecklingsångest som riktar sig mot Måns när han nu vill utveckla organisationen. Prestation kontra socialt. Båda är varandras förusättning och komplement. Det är också här som Måns agerar för full kraft. Och de har nog rätt. Många är missnöjda, men samtidigt besvikna då alla sedan länge hade hoppats på förändring. Idéerna om att bryta stuprörstänkande och få ett helhetstänkande inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Prussiluskan är inte expert men försöker göra ett bra jobb varje dag. Prussiluskan kämpar med att inte känna sig sjäv och sina kollegor som meningslösa brickor i Måns nya ordning. Prussiluskan har väldigt smarta arbetskamrater som hon har sett köras över av Måns och Co. Prussiluskan är inte altruisten personifierad, men bevakar frågor om människor lika värde, jämlikhet och demokratifrågor. Hon arbetar för att människorna ska ha ett bra liv i vårt land och känner äkta passion för sin fråga och kan i sin strävan för ett bättre samhälle också sätta sig själv och sina kollegor i ett historiskt perspektiv. Det är viktigt att inte alltid utgå från den enskilda personen i arbetet för en bättre värld, men Prussiluskan tycker att Totalstyrelsens ledning saknar empati i förhållande till personalen. Det kan faktiskt vara fråga om en så allvarlig sak som om att demokratin i förvaltningen håller på att lösas upp. Är det detta Göran och Maria avsåg när de ville renodla instruktionerna ta fram rödpennan i regleringsbreven. Kör över individen för kollektivets bästa!?
När Prussiluskan ska gå till valurnan i september ska hon rösta på ett parti och en minister som vill medborgarnas väl genom sin dialog och myndighetsstyrning med bland annat Totalstyrelsen. Prussiluskan vill att den regering och minister som axlar/fortsätter det oförtrutna arbetet i medborgarnas tjänst ska präglas av altruism, empati och demokrati. Prussiluskan har alltid trott att äkta uppsåt och ärlighet varar längst. Prussiluskan känner sig omskakad då hon varje dag nuförtiden måste tänka i två parallella spår; att vara god mot sin nästa och samtidigt förstå att hon verkar i en elitisktisk värld. Prussiluskan undrar också om hon överdriver sin egen känsla i denna upplevelse. Kanske borde hon inte tänka så stort, utan tänka bara på sitt egna skrivbordsarbete eller söka nytt jobb i en mindre värld, längre ut från maktens korridorer, där inte övergripande tankar behövs/får plats.
Hälsningar,
Prussiluskan
torsdag 11 mars 2010
Andra kanaler
Nej, Måns har inte helt flytt upp till Olympens kullar. Han var inte alls försvunnen för att rådgöra med oraklet i Delfi, som somliga kunde tro. Totalstyrelsens sagofigurer kunde i måndags chatta med Måns och flera andra i hans entourage. Strålflickans synpunkter på Gullans blogg blev sedan påpassligt inskickade som en kommentar i prisutdelningsinlägget. Hon hade inte, som Lillan och kanske några andra trodde, själv valt att gästa bloggen. När det var så fint formulerat tyckte Gullan att det inte var fel att publicera det ändå. För övrigt anser Gullan att det var väldigt mycket frågor och mycket lite svar i chatten.
Däremot har Måns liksom Gullan och hennes läsare valt lite andra kanaler för sin kommunikation. I senaste numret av Läkartidningen har han meddelat några intressanta inrikesnyheter för invånarna i fablernas värld. Många av Gullans väl insatta läsare har säkert redan tagit del av dessa. För er andra kan meddelas att man i husorganet kan få veta vad Måns har för synpunkter på handläggarnas kunskaper i förvaltningsrätt, vilka ärenden som bör utredas och en omsvängning i den hittills rådande tillsynspolicyn.
Gullan tror att Måns missuppfattat tillsynens uppdrag hittills vad gäller klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. Det är Totalstyrelsen som avgör vilka anmälningar som det finns anledning att utreda närmare. Detta kommer nu att förändras genom Patientsäkerhetslagen. Fr.o.m. nästa år blir Totalstyrelsen skyldig att pröva klagomålen, utom i vissa undantagsfall.
Mest spännande i artikeln är antydningen till omsvängning i tillsynspolicyn. Måns säger att systemtillsynen behöver balanseras mot individtillsynen. Vi kanske har satsat för mycket på systemtillsynen på bekostnad av individtillsynen. Ojojoj! Nu kan det bli svettigt för Bill O´bull med kappan igen..
Artikeln har sin utgångspunkt i HSAN:s brev till Totalstyrelsen, som Gullan skrev om i helgen. Pippi Långstrump-pristagaren är krititisk till att Totalstyrelsen nästan helt upphört med att göra anmälningar om disciplinpåföljd. Måns har nu - i elfte timmen - gett uppdrag till Bill O´bull att se över rutinerna för Totalstyrelsens anmälningar till HSAN. Intressant! Det är nio månader att spela på…
Däremot har Måns liksom Gullan och hennes läsare valt lite andra kanaler för sin kommunikation. I senaste numret av Läkartidningen har han meddelat några intressanta inrikesnyheter för invånarna i fablernas värld. Många av Gullans väl insatta läsare har säkert redan tagit del av dessa. För er andra kan meddelas att man i husorganet kan få veta vad Måns har för synpunkter på handläggarnas kunskaper i förvaltningsrätt, vilka ärenden som bör utredas och en omsvängning i den hittills rådande tillsynspolicyn.
Gullan tror att Måns missuppfattat tillsynens uppdrag hittills vad gäller klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. Det är Totalstyrelsen som avgör vilka anmälningar som det finns anledning att utreda närmare. Detta kommer nu att förändras genom Patientsäkerhetslagen. Fr.o.m. nästa år blir Totalstyrelsen skyldig att pröva klagomålen, utom i vissa undantagsfall.
Mest spännande i artikeln är antydningen till omsvängning i tillsynspolicyn. Måns säger att systemtillsynen behöver balanseras mot individtillsynen. Vi kanske har satsat för mycket på systemtillsynen på bekostnad av individtillsynen. Ojojoj! Nu kan det bli svettigt för Bill O´bull med kappan igen..
Artikeln har sin utgångspunkt i HSAN:s brev till Totalstyrelsen, som Gullan skrev om i helgen. Pippi Långstrump-pristagaren är krititisk till att Totalstyrelsen nästan helt upphört med att göra anmälningar om disciplinpåföljd. Måns har nu - i elfte timmen - gett uppdrag till Bill O´bull att se över rutinerna för Totalstyrelsens anmälningar till HSAN. Intressant! Det är nio månader att spela på…
söndag 7 mars 2010
...and the winner is!!
Gullan har stängt sin psykiatriska mottagning, släpat ut den röda mattan från hallen och hoppat upp på Snobbens hundkoja. Leonard spelar ett tema från Stjärnornas krig på sin flygel. Snobben dansar en snurrig och obegripligt lycklig dans. Lille Karl sitter och grubblar lutad mot ett träd. Peppiga Pia ansvarar för ordningen och håller därför en lugnande arm om A R. Tjorven, Pippi, Pär, Peter Pan, Salongslejonet, Baghdad Bob och massor av tågpassagerare sitter spridda på gräsmattan. Gullan stämmer upp sin mest beskäftiga stämma och börjar prisutdelningen.
Årets första filterpris tilldelas Media för den inrikespolitiska nyhetsrapporteringen, såväl i gammelmedia som på nätet. Motiveringen lyder: För sin envetna och konsekventa strävan att enbart rapportera vad som serverats från regeringskansliet i stället för att kritiskt granska lagförslaget om ny patientsäkerhetslag har Media befunnits värdigt det prestigefyllda Lucky Strike-priset. Med några få undantag har hela den inrikespolitiska journalistkåren enbart återgivit förslaget som det i förenklat skick presenterats av regeringen. Den vulgära bilden av förslaget har därmed blivit att nu införs hårdare tag mot hälso- och sjukvårdspersonalen. När det i själva verket är precis tvärtom. Det kan man ju ha olika synpunkter på, men genom denna lyckosamma rapportering har förutsättningarna för en vettig debatt undanröjts.
Tidningen Riksdag & Departement, med riksdagen som huvudman, deltog i Totalministerns presskonferens den 9 februari. I papperstidningen under rubriken Brister i vården får anmälas anonymt (oklart vad detta syftar på), i nätupplagan under rubriken Skarpare lag ska komma åt olämplig vårdpersonal citeras ministern: ”Dagens regler är för trubbiga, eftersom det inte finns någon sanktion att ta till mellan en varning och indragen legitimation, enligt Göran Hägglund. Nu inför vi prövotiden som är ett mjukare instrument, sade han.” Gullan är ytterst tveksam till om det ens är ett korrekt citat. Tidningen hävdar dock på sin hemsida att "när andra redaktioner nöjer sig med att gå på presskonferens läser vi dokumenten. Det gör skillnad.” Då måste ju rapporteringen vara vederhäftig, eller..? Även bloggare utgår från filtrerade nyheter eller Totalministerns lightpresentation i sina tolkningar av lagförslaget, se t.ex. en i övrigt kritisk blogg som 100 steg till.
Innan prisutdelningen fortsätter kan Gullan inte låta bli att korrigera. I all korthet. Förslaget om en ny patiensäkerhetslag innebär en del förtydliganden av vårdgivarens ansvar för patientsäkerhetsarbetet. När lagen talar om vårdgivare syftar man på det företag eller den myndighet som bedriver hälso- och sjukvård. Alltså, oftast ett landsting. Förslaget innebär också att discipinpåföljderna varning och erinran tas bort (94 ff i lagrådsremissen.). Patienter ska inte kunna anmäla hälso- och sjukvårdspersonal till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Istället ska patienten kunna anmäla till Totalstyrelsen. I den anmälan ska patienten inte behöva peka ut någon enskild yrkesutövare. Det är Totalstyrelsen som ska utreda vad eller vem som har orsakat felet. Prövotid har funnits sedan 1999 (det kanske är fler än tidningen Riksdag & departement som missat det?). Ändringen av reglerna om prövotid innebär (s. 100 ff) att prövotid utöver på grund av oskicklighet, sjukdom eller missbruk också ska kunna ges på grund av brott i samband med yrkesutövningen och om yrkesutövaren brutit mot någon föreskrift som har betydelse för patientsäkerheten. Bestämmelsen får också en annan utformning genom att prövotid ska beslutas om förutsättningarna är uppfyllda. Den nuvarande formuleringen är kan. En ytterligare nyhet är att en plan för prövotidens genomförande ska beslutas samtidigt med prövotiden om det behövs för prövotidens genomförande. Genom lagförslaget genomförs också ett par skärpningar av möjligheten till att återkalla en yrkeslegitimation (s. 106 ff), t.ex. ska det uttryckligen bli möjligt att återkalla legitimationen för brottslighet som inte har direkt samband med yrkesutövningen. Det ska också bli lättare att återkalla legitimationen om någon under prövotiden på nytt gör sig skyldig till något som hade kunnat leda till prövotid eller om yrkesutövaren inte följer planen för prövotiden. Åter till Gullans prisutdelning.
Årets första förpackningspris tilldelas Totalministern själv. Motiveringen lyder: För sin envetna och konsekventa strävan att enbart servera tillräckligt lättuggade portioner av ett omfattande lagförslag har regeringskansliet lyckats att förpacka förslaget till patientsäkerhetslag i en form som är lätt för journalisterna att återge och som inte provocerar någon. För denna insats får ministern motta Pure Pak-priset!
Årets första integritetspris tilldelas generaldirektören för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Motiveringen lyder: För sin enastående förmåga att hålla huvudet kallt och tänka självständigt och hårdnackat förvänta sig att även en stor myndighet som Totalstyrelsen ska följa lagstiftningen så länge den gäller samt för det försvar för medborgare och patienter som detta ger uttryck för tilldelas generaldirektören Pippi Långstrump-priset. Pristagaren sätter genom sin senaste skrivelse fingret på problemet med förslaget att alla anmälningar ska gå till Totalstyrelsen. För att rätt förstå konsekvenserna av förslaget måste man känna till den ideologi som legat bakom förslaget. Professionen har i många år lobbat för att allt utpekande av ett personligt ansvar för fel och brister i vården är av ondo och menat att alla fel kan rättas till på systemnivå. Förutom när det gäller den grupp olyckliga yrkesutövare med missbruks- och kompetensproblem som utpekas som ”riskindivider”. När det gäller denna grupp ställer alla upp på att det ska bli hårdare tag. Denna ideologi har lett till att Totalstyrelsen har minskat antalet anmälningar till HSAN med 90 % de senaste 10 åren. Det är denna myndighet som nu ska ta hand om patienternas anmälningar. Kunde det kanske finnas någon utbildad journalist som frågade sig hur patienternas behov av upprättelse i framtiden kommer att tas om hand? Som frågade sig om det finns några tankar om prevention på allmän och individnivå i förslaget?. Som undrar om det kommer att finnas någon sanktion kvar mellan ingenting och prövotid? Eftersom det uppenbarligen inte är fallet är behovet av sådana som dagens Pippi Långstrump-pristagare omättligt! Se även inläggen den 16 januari och den 2 februari för en bild om pristagarens storhet och läs övriga inlägg om förslaget till ny patientsäkerhetslag.
Innan Gullan hoppar ner från hundkojan delar hon ut ett sista pris för dagen. Lilla priset för mod tilldelas Totalstyrelsens avdelning för prat. Motiveringen lyder: För kaxigheten att på måndag eftermiddag öppna en intranätsida för chatt med Totalstyrelsens ledning utan att samtidigt redogöra för några som helst ordningsregler får pratavdelningen Woodstock-priset!
När Gullan hoppat ned trängs sagofigurerna i fablernas värld om att få hoppa upp på kojan och fortsätta prisutdelningen…
Årets första filterpris tilldelas Media för den inrikespolitiska nyhetsrapporteringen, såväl i gammelmedia som på nätet. Motiveringen lyder: För sin envetna och konsekventa strävan att enbart rapportera vad som serverats från regeringskansliet i stället för att kritiskt granska lagförslaget om ny patientsäkerhetslag har Media befunnits värdigt det prestigefyllda Lucky Strike-priset. Med några få undantag har hela den inrikespolitiska journalistkåren enbart återgivit förslaget som det i förenklat skick presenterats av regeringen. Den vulgära bilden av förslaget har därmed blivit att nu införs hårdare tag mot hälso- och sjukvårdspersonalen. När det i själva verket är precis tvärtom. Det kan man ju ha olika synpunkter på, men genom denna lyckosamma rapportering har förutsättningarna för en vettig debatt undanröjts.
Tidningen Riksdag & Departement, med riksdagen som huvudman, deltog i Totalministerns presskonferens den 9 februari. I papperstidningen under rubriken Brister i vården får anmälas anonymt (oklart vad detta syftar på), i nätupplagan under rubriken Skarpare lag ska komma åt olämplig vårdpersonal citeras ministern: ”Dagens regler är för trubbiga, eftersom det inte finns någon sanktion att ta till mellan en varning och indragen legitimation, enligt Göran Hägglund. Nu inför vi prövotiden som är ett mjukare instrument, sade han.” Gullan är ytterst tveksam till om det ens är ett korrekt citat. Tidningen hävdar dock på sin hemsida att "när andra redaktioner nöjer sig med att gå på presskonferens läser vi dokumenten. Det gör skillnad.” Då måste ju rapporteringen vara vederhäftig, eller..? Även bloggare utgår från filtrerade nyheter eller Totalministerns lightpresentation i sina tolkningar av lagförslaget, se t.ex. en i övrigt kritisk blogg som 100 steg till.
Innan prisutdelningen fortsätter kan Gullan inte låta bli att korrigera. I all korthet. Förslaget om en ny patiensäkerhetslag innebär en del förtydliganden av vårdgivarens ansvar för patientsäkerhetsarbetet. När lagen talar om vårdgivare syftar man på det företag eller den myndighet som bedriver hälso- och sjukvård. Alltså, oftast ett landsting. Förslaget innebär också att discipinpåföljderna varning och erinran tas bort (94 ff i lagrådsremissen.). Patienter ska inte kunna anmäla hälso- och sjukvårdspersonal till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Istället ska patienten kunna anmäla till Totalstyrelsen. I den anmälan ska patienten inte behöva peka ut någon enskild yrkesutövare. Det är Totalstyrelsen som ska utreda vad eller vem som har orsakat felet. Prövotid har funnits sedan 1999 (det kanske är fler än tidningen Riksdag & departement som missat det?). Ändringen av reglerna om prövotid innebär (s. 100 ff) att prövotid utöver på grund av oskicklighet, sjukdom eller missbruk också ska kunna ges på grund av brott i samband med yrkesutövningen och om yrkesutövaren brutit mot någon föreskrift som har betydelse för patientsäkerheten. Bestämmelsen får också en annan utformning genom att prövotid ska beslutas om förutsättningarna är uppfyllda. Den nuvarande formuleringen är kan. En ytterligare nyhet är att en plan för prövotidens genomförande ska beslutas samtidigt med prövotiden om det behövs för prövotidens genomförande. Genom lagförslaget genomförs också ett par skärpningar av möjligheten till att återkalla en yrkeslegitimation (s. 106 ff), t.ex. ska det uttryckligen bli möjligt att återkalla legitimationen för brottslighet som inte har direkt samband med yrkesutövningen. Det ska också bli lättare att återkalla legitimationen om någon under prövotiden på nytt gör sig skyldig till något som hade kunnat leda till prövotid eller om yrkesutövaren inte följer planen för prövotiden. Åter till Gullans prisutdelning.
Årets första förpackningspris tilldelas Totalministern själv. Motiveringen lyder: För sin envetna och konsekventa strävan att enbart servera tillräckligt lättuggade portioner av ett omfattande lagförslag har regeringskansliet lyckats att förpacka förslaget till patientsäkerhetslag i en form som är lätt för journalisterna att återge och som inte provocerar någon. För denna insats får ministern motta Pure Pak-priset!
Årets första integritetspris tilldelas generaldirektören för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Motiveringen lyder: För sin enastående förmåga att hålla huvudet kallt och tänka självständigt och hårdnackat förvänta sig att även en stor myndighet som Totalstyrelsen ska följa lagstiftningen så länge den gäller samt för det försvar för medborgare och patienter som detta ger uttryck för tilldelas generaldirektören Pippi Långstrump-priset. Pristagaren sätter genom sin senaste skrivelse fingret på problemet med förslaget att alla anmälningar ska gå till Totalstyrelsen. För att rätt förstå konsekvenserna av förslaget måste man känna till den ideologi som legat bakom förslaget. Professionen har i många år lobbat för att allt utpekande av ett personligt ansvar för fel och brister i vården är av ondo och menat att alla fel kan rättas till på systemnivå. Förutom när det gäller den grupp olyckliga yrkesutövare med missbruks- och kompetensproblem som utpekas som ”riskindivider”. När det gäller denna grupp ställer alla upp på att det ska bli hårdare tag. Denna ideologi har lett till att Totalstyrelsen har minskat antalet anmälningar till HSAN med 90 % de senaste 10 åren. Det är denna myndighet som nu ska ta hand om patienternas anmälningar. Kunde det kanske finnas någon utbildad journalist som frågade sig hur patienternas behov av upprättelse i framtiden kommer att tas om hand? Som frågade sig om det finns några tankar om prevention på allmän och individnivå i förslaget?. Som undrar om det kommer att finnas någon sanktion kvar mellan ingenting och prövotid? Eftersom det uppenbarligen inte är fallet är behovet av sådana som dagens Pippi Långstrump-pristagare omättligt! Se även inläggen den 16 januari och den 2 februari för en bild om pristagarens storhet och läs övriga inlägg om förslaget till ny patientsäkerhetslag.
Innan Gullan hoppar ner från hundkojan delar hon ut ett sista pris för dagen. Lilla priset för mod tilldelas Totalstyrelsens avdelning för prat. Motiveringen lyder: För kaxigheten att på måndag eftermiddag öppna en intranätsida för chatt med Totalstyrelsens ledning utan att samtidigt redogöra för några som helst ordningsregler får pratavdelningen Woodstock-priset!
När Gullan hoppat ned trängs sagofigurerna i fablernas värld om att få hoppa upp på kojan och fortsätta prisutdelningen…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
