söndag 12 september 2010

Systerskap eller slaveri?

En av höstens viktigaste böcker måste vara Kajsa Ekis Ekmans bok Varat eller varan. Gullan hoppas att sommarens alla lättköpta politiker ska läsa den och tänka efter. Under Prideveckan blev det plötsligt en självklar rättighet för barnlösa att kunna köpa sig en livmoder. Politiker tävlade med varandra med uttalanden om att surrogatmödrarskap måste bli tillåtet i Sverige och att en utredning om detta måste tillsättas. Kajsa Ekis Ekman har skrivit flera kloka och tänkvärda artiklar i ämnet, bl.a. i DN kultursöndag den 29 augusti 2010 :
Surrogatmödrarskap är inte en fråga om ”barnlösas rätt till barn”. Det är inte heller en hbt-fråga. Utan det är en kvinnofråga. Det handlar om vilka vi är; människor eller redskap. Men också om vår rätt till de barn vi föder och barnens rätt till oss. Denna rätt bör inte, under några omständigheter, kunna avtalas bort genom kontrakt.
Läs!

11 kommentarer:

  1. Dokumentären om Göran Lindberg gick på radio häromdagen. Att hans brottsliga bana och bristande ledarskap som länspolismästare i Uppsala avslöjades så sent berodde på psykologiska fördröjningseffekter; En polis som är så engagerad i jämställdhetsfrågor kan väl inte vara en brottsling och inte heller en dålig ledare. Jämställdhetsarbetet fungerade alltför länge som en skyddande skärm mot ett berättigat ifrågasättande. Vem vill vara emot jämställdhet? Det tar lång tid för tvivel att växa när man satt någon på en piedestal.

    Så är det också med HBT-rörelsen med dess numera främste härförare Totalstyrelsen i spetsen. De omges inte av en skyddande skärm utan av en hög mur. Vem vill vara bakåtsträvare, vem vill vara homofob? Inte politiker och inte journalister, inte ens Uppdrag Granskning. Därför kommer det att dröja länge innan hurra-ropen över de senaste förslagen om surrogatmödrar, könsbyten för underåriga, dubbelkönade människor, pappor som föder barn m.m. förvandlats till tvivel, självrannsakan och skamsenhet. Så cyniskt och fiffigt alltihop men ack så sorgligt.

    SvaraRadera
  2. Och vem vågar säga att myndighetens uppfattning skulle kunna ifrågasättas när det gäller något över huvud taget? Var är journalisterna? Vem är de rädda för?
    När kan vi sagans barn få vuxenvärldens kunskap, om någon sådan finns?

    SvaraRadera
  3. Det finns en dold agenda i Socialstyrelsens undersökning av hur rätten för barn som tillkommit genom spermadonation att få veta sitt ursprung tillämpas. Syftet är att gå HBT-rörelsens ärenden genom att söka visa att den rätten är onödig och därför kan tas bort.

    SvaraRadera
  4. Ni slår fan i mig alla rekord i konspiration! Är ni inte riktigt kloka???!!!!

    SvaraRadera
  5. Valet av tilltalsordet ni talar för att Anonym den 29 september också har en viss känsla för konspirationer eller också för en överdriven artighet mot Anonym den 27 sept eller mot någon annan av kommentatorerna. Gullan, som älskar konspirationsteorier, är fortsatt nyfiken på den dolda agendan. Berätta mer!

    SvaraRadera
  6. En dold agenda kan inte "bevisas", då vore den inte dold, men påståenden om dess existens kan mycket väl vara välgrundade, baserade på erfarenhet och psykologisk insikt. Syftet med påståenden av detta slag är att höja temperaturen, söka få godtrogna och naiva människor att se att allting inte alltid behöver vara vad det synes vara och att så ett frö av tvivel så att en mer nyanserad kritisk bild får en chans att gro innan det är försent, inte efteråt.
    I detta fall kan bakgrunden se ut så här; Genom HBT-rörelsens giftemål med Socialstyrelsen har de båda organisationerna (varav den senare ska vara opartisk) tillsammans drabbats av övermod och maktberusning. Könsbytes-kampanjen var bara början. De vågar mer och mer därför att de vet att ingen vågar säga emot, ett drömläge för att flytta fram positionerna. Ett steg värre än vad man i sin vildaste fantasi kan tänka sig. Men blir man övermodig och berusad kan man lätt tappa fotfästet och gå för långt. Nästan omärkligt är man inne och naggar barns grundläggande rättigheter i kanten. Det är detta som håller på att hända.

    SvaraRadera
  7. Nej, det kanske var bättre förr kära Gullan och vänner när Socialstyrelsen alias Totalstyrelsen beskrev homosexuella som sjuka, ensamma, som oftast sökte sina sexuella kontakter i mörka parker. När Socialstyrelsens tjänstemän gav sig ut på fältstudier på dansställen för homosexuella och nogsamt noterade att där fanns fyra toaletter och inga hål mellan väggarna. Det var tider det - då kunde vi lita på både öppenhet och opartiskhet från myndigheten långt från den konspiratoriska verklighet som nu tycks råda. Det var ju inte så länge sedan sent 70-tal fram till sådär mitten av 80-talet. För att inte tala om barnperspektivet som så stolt tog sig i uttryck i Meddelandebladet om barn med uppgivenhetssyndrom - då var myndigheten oberoende och varnade för att det kunde ju handla om manipulation. Det var nyss det - 2005 om jag minns alldeles rätt./ Susanne Rolfner Suvanto

    SvaraRadera
  8. Nej, Gullan tycker inte att det var bättre förr! Men det att man företräder eller kämpar för goda idéer eller värden ger dig inte automatisk rätt i alla andra frågor. Alla stenar måste vändas på oavsett vem som har lagt dit dem. Även argument framförda av HBT-rörelsen måste kunna ifrågasättas. Du menar att den som gör det är en bakåtsträvare eller en homofob. Är inte det en konspirationsteori?!

    SvaraRadera
  9. HBT i all ära, men... här kommer ett inlägg från genomsnittskvinnan.

    Jag vill ha barn. Jag har ägg, men min make har inga spermier. IVF har inte heller fungerat. Om någon erbjuder sig att vagga mina ägg i nio månader så skulle jag vara så tacksam. Det skulle vara en självklarhet att erbjuda den personen ersättning.

    En graviditet sliter på kroppen, men det finns det många andra (inkomstbringande) aktiviteter som gör. Jobba inom industrin, sjukvården, lantbruk m.m. Där har vi förslitningsskador som följer med en livet ut.

    Trauma för surrogatmamman säger du? Knappast mer än vad brandmän och poliser upplever.

    Varför förhärligar vi alltid graviditeter? Jag är stolt över att bo i Sverige som tillåter fri abort. Kvinnan bestämmer över sin kropp, men ve den som bär på någon annan kvinnas barn. Hur rimligt är det?

    Och vad är bäst för barnet? Det finns ju inget körkort för den som vill bli förälder. Barnets bästa är troligtvis att vara efterlängtat.

    Tillåt surrogatmödraskap!!!

    (Det är ingen konspirationsteori.)

    SvaraRadera
  10. Gullan håller inte med. Det går inte att jämföra ett havandeskap och en förlossning med ett lönearbete - även om det finns farliga arbeten. Dålig eller farlig arbetsmiljö är ett problem i sig som behöver åtgärdas, men det motiverar inte prostitution eller slaveri. Jag kan förstå din längtan efter barn, men det är inte en mänsklig rättighet att få barn till varje pris - i vart fall inte till priset av en köpt kropp.

    SvaraRadera
  11. Kära Gullan,

    Jag har full förståelse för din syn på saken, men jag håller inte med dig.

    Är vi inte alla köpta när vi går till jobbet?

    Mitt (kontors-)jobb sliter på min kropp genom den stress som jag utsätts för, men jag gör jobbet eftersom jag tycker att fördelarna överväger, framför allt då lönen.

    Det gäller även dig. Du (och din kropp) går till ett jobb där du får lön, men du verkar inte trivas så mycket att du skulle göra jobbet gratis?

    SvaraRadera