Gullan sover med huvudet tungt lutat mot skrivbordet. Hon drömmer söta drömmar om en idédriven myndighet besjälad med engagerade och orädda sagofigurer... - Vakna, Gullan! En av kollegorna skakar om hennes kontorsstol så att hon nästan trillar ur. Hon vaknar och ser sig förvirrat omkring. Var är hon?! På den öde ön? I Drakens torn? Eller i fadershuset? Nyvaken som hon är minns hon inte riktigt var hon befinner sig efter alla omorganisationer och förflyttningar. Gullan har mest av allt lust att falla tillbaka i sin dvala, men arbetskamraten ruskar om hennes igen. - Du måste vakna! Vi har fått mejl! Hon suckar och rister lite på musen. Skärmar blippar till och vaknar betydligt snabbare än Gullan. Jodå, visst finns det ett färsk mejl till samtliga sagofigurer.
Hon reser sig långsamt, stänger dörren till sin lilla modul, fäller ned persiennerna och drar ett djupt andetag. Det har hänt igen! Gullan har inget val. Hon drar fram sitt mottagningsbås från garderoben, blåser bort ett tjockt dammlager från bordsytan och hänger upp öppetskylten.
Det är visst dags igen.. Det fanns tydligen fler skalper att ta i alla fall. Måns är ute och reser i den vida världen och leker med de stora tigrarna. Då medan katten är borta, passar Måna på att reta de andra höga cheferna så pass att de får nog och börjar packa sig iväg. Denna gång blev måttet till slut rågat för den gamla trotjänarinnan Filifjonkan och den mer oprövade beväringen Sven Dufva. Filifjonkan som har lyckas hålla sig kvar på relingen genom många svåra stormar! Genom detta sista drag finns det inte några ledningsfigurer kvar från Hemulens tid.
Gullan som hade trott att den arge snickaren var klar med sitt bygge! Varför händer detta nu? Gullar gnuggar sina tinningar för att värma upp sina konspiratoriska hjärnceller. Är detta en maktdemonstration? En uppvisning inte bara för de oroliga sagofigurerna på verket, utan också för den nya ledningen på Totalministeriet? Här har vi minsann en myndighet som drivs med fast hand! Nja.. Det verkar ändå vara lite överdrivet, eller hur? Inte ska väl Måns och Måna behöva spänna musklerna så hårt inför den nytillsatta ministern? Vad är det han heter nu igen? Gullan minns plötsligt inte vad den unge örnen kallas.. Var det Duvungen?
Nej, Gullan är inte alls nöjd med sina teorier. Hon måste be sagofigurerna om hjälp! Hon går ut i korridoren och lägger örat mot golvet och lyssnar...
onsdag 22 oktober 2014
onsdag 25 januari 2012
Ps.
Gullan ställer hjälpligt upp sitt lilla mottagningsbås igen. Mutter, mutter, mutter... Man behöver bara vända ryggen till så ställer Måns till med något igen. Inte lätt att slå igen då. Sent i eftermiddags lät Måns meddela att samarbetet med Pelle inte fungerar längre. Han har ju faktiskt ingen svans. Under dessa omständigheter förpassas Pelle ut i kylan med omedelbar verkan. Ännu ett huvud har rullat. Måna blir vice svansförare. Ryktesspridningen håller full fart. Kremlologerna vässar sina pennor.
Ps. Följ Gullan på twitter @Totalstyrelsen.
Ps. Följ Gullan på twitter @Totalstyrelsen.
måndag 2 januari 2012
Plats sökes!
Det har blivit hög tid att sammanfatta det gångna året. Det är också dags för Gullan att avrunda och göra ett avslut för bloggen Totalstyrelsen. När det gäller reflexioner över det år som passerat vänder Gullan sig till sina läsare; hur vill ni beskriva 2011 på myndigheten? Uppmaningen gäller även läsare på Pillerverket och Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare.
När det gäller gallupundersökningen i våras blev det helt ovetenskapliga resultatet vid dagens sammanräkning; 181 ansåg att missnöjet och problemen på Totalstyrelsen beror på hur ledarskapet utövas, 10 ansåg att omorganisationen ligger bakom problemen och 7 har ansett att det mesta fungerar bra. Fritt fram för tolkning! Nu nollställer Gullan räkneverket.
Tack alla trogna läsare för bloggåret 2011! Gullan vill också be om ursäkt för hur hon under året misskött bloggen. Trots att Gullan varit mer än lovligt passiv och missat att skriva om flera intressanta händelser har bloggen haft ca 16 000 läsare under året. Finns det fortfarande ett visst intresse för Totalstyrelsen? Gullan tackar för tålamodet!
Gullan jobbar kvar, men är som många andra helt utschasad. Bloggen är ett fritidsprojekt. Ledningen har hånat Gullan och hävdat att hon bara är en gnällig person som bloggar i stället för att arbeta. Det är inte sant! Gullan har skött sina skriverier på fritiden. På grund av den hårda arbetsbelastningen har det inte funnits mycket energi kvar till bloggandet. Det hade varit intressant att skriva mer om situationen på Inspektionsavdelningen och om problemen med övertagandet av patientanmälningar till myndigheten m.m.
Gullan startade bloggen med i huvudsak två syften; avslöja den ledarstil som infördes på myndigheten och framföra kritik angående den nya patientsäkerhetslagen som skulle införas och som numera är gällande. När det gäller ledarskapet så har Gullan skrivit om det mesta och det finns inte så mycket mer att tillägga – åtminstone inte i den anonyma form som är nödvändig. I längden kan anonymiteten bli en begränsning. Gullan vill inte att Totalstyrelsen ska vara ett forum för hat på nätet.
När det gäller patientsäkerhetslagen finns mycket mer att skriva om och diskutera. Lagen har varit ett stort misslyckande såväl för lagstiftaren, Totalstyrelsen som för patienterna. Gullan kan konstatera att hon fick rätt vad gäller bristerna med den nya lagen. Klicka på länken Ny patientsäkerhetslag här till höger. Uppseendeväckande är också det dåliga införandet på Totalstyrelsen – särskilt med tanke på att Bill O´bull deltog i lagstiftningsarbetet. Patientanmälningarna, som nu ska göras till Totalstyrelsen, håller på att förlama myndigheten. Inspektörerna är helt begravda i brev från förtvivlade patienter. Alla resurser måste gå till att administrera dessa ärenden. Inga krafter finns kvar för egna initiativ. Ärendetrycket är så stort att det påverkar möjligheten att utöva tillsyn. Inspektionsavdelningen har utvärderats av en extern konsultfirma. Måns säger att utvärderingen visar på stora utmaningar (läs brister!) när det gäller effektivitet, organisation och ledarskap. Ett förslag på att dela jätteavdelningen i tre tårtbitar finns redan. Inte oväntat är det Strålmannen som fått i uppdrag att genomföra omorganisationen.
Måns har lyckats att konsekvent genomföra sin ledarstil. Chefer på alla nivåer vet vad som gäller och är lojala med sin ledare. Det är en hård och oempatisk ledarstil som är extremt resultatinriktad. Det är förstås inte något negativt i sig att vara inriktad på resultat, men för arbetsmiljön och de långsiktiga resultaten behövs också en insikt om att det är människor – tänkande och kännande människor – som ska genomföra arbetet. Det är inte stimulerande för kvalificerade medarbetare att känna sig som utbytbara kuggar i ett maskineri. För närvarande pågår ett strömhopp av medarbetare som lämnar Prinsens avdelning. Det sägs att flera kvalificerade jurister lämnar myndigheten.
Men det är segraren som skriver historien. Den allmänna sanning som sprids från ledningen är att Totalstyrelsen inte gjorde något som var bra innan omorganisationen – att det är först nu som myndigheten gör skillnaden. Man kan fundera lite över vad Måns har vunnit? En rädd organisation där rätt språkbruk och rätt taktik (en variant av Kremlologi) är nödvändig för att kunna genomföra sina arbetsuppgifter. En organisation med tusentals oavgjorda ärenden och stressade och missnöjda medarbetare. En myndighet med stor personalomsättning och därmed kunskapsbortfall är kanske inte så mycket att vara helt stolt över? När det gäller den stora omorganisationen kan Gullan konstatera att den inte höll särskilt länge. Utöver Inspektionsavdelningens stora omorganisation ska även Prinsens och Lilla Vargens avdelningar ändra sina arbetsformer. Det har visat sig att det inte var så enkelt att integrera socialtjänst- och hälso- och sjukvårdsfrågor. Kanske innebär de nya enhetsuppdelningarna ett steg tillbaka?
Det är alltså dags att avsluta bloggen Totalstyrelsen. Det har varit en spännande och lärorik tid för Gullan. Förhoppningsvis har den också fungerat som en säkerhetsventil för några andra på myndigheten. Kommunikationen med gänget trogna läsare och med gästbloggarna har varit skoj! Gullan kommer att fortsätta att lägga in läsarkommentarer i bloggen och fortsätta diskussionen så länge som det behövs. Det är möjligt att Gullan kommer tillbaka i någon annan skepnad. Det här med Twitter… Kan det vara något?
Tillbaka till dagens rubrik… Gullan, som många andra på myndigheten, börjar fundera på om det inte är dags att röra på sig. Dags att fundera över alternativa karriärvägar. Det finns flera medier som kunde behöva en återkommande krönika skriven av en före detta byråkrat med lång erfarenhet från myndighetsvärlden och med stor kunskap om myndighetens verksamhetsfält. Krönikan kunde innehålla kommentarer om vad som händer på Totalstyrelsen, vad som händer inom hälso- och sjukvårdspolitiken och vad som händer i hälso- och sjukvården. Sjukvården för äldre är en viktig och aktuell fråga. En uppumpad fråga är de farliga bröstimplantaten. Överhuvudtaget finns mycket att säga om den farliga vården. Blir det något av en nollvision? Det kommer också att finnas mycket intressant att reflektera över i spåren av de pågående utredningarna inom myndighetens område. Kommer det att bli färre myndigheter inom hälso- och sjukvårdsområdet? Kommer Inspektionsavdelningen bli en egen myndighet? Kommer Strålmannen att ta över Bill O´bulls roll på myndigheten? Är Bill O´bull en lämplig GD på någon av de nya myndigheterna? Ligger Bror Räv och lurar i buskarna? Flera medier kunde också ha nytta av någon som står för faktarutorna så att journalisterna inte behöver ringa till Totalstyrelsen och fråga. Vad säger ni? Finns det någon som kan fixa ett nytt jobb åt Gullan?
Ett särskilt tack till alla gästbloggare och till alla flitiga kommentatorer som gjutit liv i bloggen!
Tack för den här tiden!
onsdag 14 september 2011
Annars gör vi så lite vi kan
både Kasper och Jesper och Jonathan. Och minst 17 andra ännu inte identifierade sagofigurer som har haft mage att uttala sig till tidningen Chef om sin chef. Dessa personer har uppenbarligen skolkat från den påbjudna undervisningen i värdegrunden. Om de hade haft den goda smaken att närvara istället för att sitta och gnälla i fikarummen så hade de fått lära sig att så gör man verkligen inte på Totalstyrelsen. Det förklarade Måns i en radiointervju idag. Lyssna gärna på den. Gullan har inte så mycket att tillägga. Jo förresten, lyssna gärna på Cissi Elwin Frenkel också som förklarar hur tidningen Chef gjorde sin undersökning och hur Dramatens chef blev bäst i test. Hon fick mest poäng eftersom hon i sitt ledarskap visar respekt för människor och förmår att entusiasmera och kommunicera. Hon har säkert gått på chefsutbildning hos överkonstapel Bastian istället för hos Olympens gudar.
man ska aldrig plåga andra,
man ska alltid bjuda till,
men för övrigt kan man göra vad man vill…
…men för övrigt kan man göra vad man vill!
man ska aldrig plåga andra,
man ska alltid bjuda till,
men för övrigt kan man göra vad man vill…
…men för övrigt kan man göra vad man vill!
söndag 8 maj 2011
En sjuk kultur på Totalstyrelsen?
Läs Expressens ledare idag! Och svara på enkäten i Ge mig ett nytt folk!
söndag 1 maj 2011
Ge mig ett nytt folk!
Man behöver inte vara ett trendorakel för att upptäcka att det inte längre är bara Gullan som granskar Totalstyrelsen. Statskontoret, Riksrevisionen, en ny utredning och faktiskt t.o.m. stora mediemonstret Mårran har börjat vakna lite. Så här skriver Statskontoret i sin rapport:
Pelle Svanslös säger på Intranätet att vi lever i en turbulent tid. Ja, kanske det.. För ett par år sedan var det chefshuvudena som rullade. Ledningen byttes ut. Nu är det mer turbulent på medarbetarnivå. Personalomsättningen ökar. Kanske befinner vi oss i sista fasen av Måns plan att välja sig ett nytt folk.
”Ledningen har bedrivit ett kraftfullt förändringsarbete. I intervjuer med såväl chefer som medarbetare framkommer att organisationen upplevs som toppstyrd. Å ena sidan kräver ett stort förändringsarbete en tydlig ledning och starkIntrycket som Gullan får av rapporten och den interna informationen på Intranätet är att Totalstyrelsen bedöms vara på rätt väg. Det är bara det att medarbetarna inte har förstått det. Det vill säga - de som arbetar på Totalstyrelsen är förändringsobenägna och trögfattade. Statskontoret skriver att förändringsarbetet behöver bli mer konkret för dem som berörs av det, exempelvis vad det betyder i den egna verksamheten. Därför finns det ett behov av att ledningen kommunicerar kring dessa frågor i ökad utsträckning. Och visst behövs det bättre kommunikation på Totalstyrelsen, men Gullan tror inte att personalen har svårt att fatta den nya organisationen eller vitsen med den. Gullan tror inte heller att motståndet mot den nya organisationsformen är särskilt stort – även om den har en del barnsjukdomar. Nej, problemet på Totalstyrelsen är just toppstyrningen. Rent formellt är det inget fel med det. En myndighet är ju ingen demokratiskt styrd organisation. Men Gullan vill tro att även i en sådan organisation så kan man utöva ledarskapet på ett mer inkluderande sätt.
styrning. Å andra sidan krävs en bred förankring hos chefer – men även medarbetare – för att få genomslag och därmed skapa goda förutsättningar för resultatutveckling. Vid förändringar av organisation, roller och arbetssätt uppstår ofta problem. Det har gått en kort tid sedan omorganisationen och det är svårt att avgöra vad som är övergående respektive kvarstående eller permanenta problem.”
Pelle Svanslös säger på Intranätet att vi lever i en turbulent tid. Ja, kanske det.. För ett par år sedan var det chefshuvudena som rullade. Ledningen byttes ut. Nu är det mer turbulent på medarbetarnivå. Personalomsättningen ökar. Kanske befinner vi oss i sista fasen av Måns plan att välja sig ett nytt folk.
Gullans hypotes är att medarbetarna på Totalstyrelsen inte är dumma. Gullan som är strikt uppfostrad i att söka evidens för sina hypoteser erbjuder nu en gallupundersökning. Fram till den 15 maj kan var och en som arbetar på Totalstyrelsen, Pillerverket eller andra som är intresserade eller berörda av ledarskaps- och organisationsfrågor delta i en kvasivetenskaplig undersökning. Under denna begränsade period kommer reaktionsknapparna under inlägget att fungera som en enkät. Kryssa i rätt ruta!
1. Missnöjet och problemen på Totalstyrelsen beror på hur ledarskapet utövas på myndigheten.
X. Det mesta fungerar bra på Totalstyrelsen.
2. Missnöjet och problemen på Totalstyrelsen beror på omorganisationen.
lördag 5 mars 2011
The winner of the Golden Heel 2011!
Det har varit bråda dagar för Guldklacksjuryn. Förväntningarna och uppmärksamheten har varit stor. Situationen kan jämföras med det tryck som legat över ett visst politiskt partis valberedning. Juryns uppgift har varit att ta fram en värdig vinnare av årets Guldklack. Priset ska gå till den ledare som på det mest effektiva sättet har försvårat arbetsklimatet i sin verksamhet. Det är fritt fram för de nominerade att använda sig av vilka ojusta metoder som helst. Det är resultatet som är det viktiga; en rädd organisation. Juryn består av Gullan, De tre musketörerna och Gullan i egenskap av självutnämnt ombud för Tommy Lillfinger.
Trummvirvlar! …de nominerade är; Totalstyrelsens kung Måns, Pillerverkets elaka Styvmoder, och Magica de Hex, översteprästinna över Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare.
Diskussionerna i juryn har gått varma. Argumenten har haglat. Det har varit en strid på kniven. Men till slut, under sista veckan av juryns arbete gjorde Måns ett ryck och lanserade nya regler för audiens hos kungen. Med detta senaste dekret byggde han ytterligare en våning på sitt Babels torn och sopade därmed övriga konkurrenter fullkomligt under mattan.
En enväldig och maktfullkomlig ledare måste hela tiden se till att ha oväntade drag att ta till för att hålla den osäkra stämningen på topp. Det gäller att låta konspirationsteorierna och ryktena flyta i ett jämnt flöde. Ett beprövat sätt att smeka med ena handen och slå till med den andra. De nya audiensreglerna var ett genidrag!
Reglerna innebär att det inte längre är tillåtet för vanliga arbetare på golvet att tala med kung Måns. De arbetare som har tagit fram en produkt och som ska visa upp denna, måste närma sig kungen genom sitt närmaste befäl. Det är bara under- och överbefälen som får tala direkt till kungen. Det är dock tillåtet för en arbetare att följa med på audiensen, så länge som han eller hon har förstånd att hålla tyst och endast svara på direkt tilltal. Arbetaren får heller inte se på kungen utan tillåtelse. Det är överbefälet som ska ta med sig de – in allra minsta detalj – kontrollerade produkterna till kungen! Ve och fasa för det befäl som törs visa upp något som har den allra minsta skönhetsfläck! Straffet för detta är så hemskt att ingen törs ens tänka på det. Det är endast de mest obetydliga fläckarna, som intresserar majestätet. Det brukar inte väcka något intresse ifall produkten fungerar eller inte – om det inte är så att den ska användas av någon av de små grupper som kungen ömmar särskilt för. Även med de nya reglerna har arbetaren faktiskt lov att själv boka tid för audiens hos kungens sekreterare. När audiensen är slut ska befälen och arbetaren backa ut genom dörren. Det är inte tillåtet att visa sin baksida för kungen. Enligt den lokala ryktesspridningen har reglerna kommit till för att skydda arbetarna från kungens vrede. Andra elaka tungor hävdar att motivet är att Måns ska slippa se något av livet på golvet, som han inte är särskilt nyfiken på. Han trivs allra bäst ensam i översta våningen på Babels torn.
Efter att juryn studerat veckans påbud från Totalstyrelsen ledning råder fullständig enighet i gruppen. Juryn är färdig att presentera sitt ställningstagande. Magica de Hex kommer i den hårda konkurrensen tyvärr inte ens på pallplats. Men i rosa laméklänning och svarta skor hoppar Den elaka Styvmodern upp på pallen och tar emot Silverklacken med motiveringen: Styvmodern har varit osvikligt motsägelsefull i sitt ledarskap genom att utan att dölja det tycka illa om de flesta underordnade chefer och anse kunniga experter vara besvärliga. Hon vill därför helst hålla dessa på behörigt avstånd. En annan av hennes metoder har varit att köra slut på medarbetarna och slå in kilar mellan dem så att arbetstiden istället ägnas åt interna strider och att i största allmänhet se ner på hela myndighetsvärlden. Styvmodern har varit särskilt framgångsrik i att rekrytera direktörer utan ledarförmåga. Hon talar illa om allt som varit före hennes egen tid på Pillerverket och vänder ryggen åt hela EU-samarbetet där de flesta beslut om läkemedelsfrågor fattas. Styvmodern har vidare briljerat i retorisk förmåga. Hon har fått avgångsvederlag att låta som en besparing, viskleken att verka som ett framgångskoncept för information från ledningen samt, hennes utskällningar och trampande till trots, fört fram bilden av sig själv som det stora offret.
När juryn med största svårighet har fått ned Styvmodern från pallen har turen kommit att ära prisets verklige vinnare. Måns tar emot Guldklacken i svart frack och rosa rosett. Morrhåren är dagen till ära svärtade och svansen nyborstad. Priset tilldelas med motiveringen: Med en inkonsekvent och nyckfull ledarstil har Måns implementerat en rädslans diktatur som satt tydliga spår i relationerna mellan arbetare och ledning. Ömsesidig tillit mellan befäl och arbetare och mellan befäl på olika nivåer har helt och hållet eliminerats. Oron över procedurfel gör att färdiga arbeten fastnar i den interna byråkratin. De handplockade befälen tror sig veta vad Måns vill, men får oupphörligen överraskande besked. Måns ledarstil har märkbart påverkat den interna kommunikationen och arbetsmiljön i negativ riktning. I tuff konkurrens med ledarna för Pillerverket och Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare går alltså årets Guldklack till Måns – en förnyare av management by fear!
fredag 14 januari 2011
Faller en – faller alla. Fritt fall på Pillerverket
Häromdagen när Gullan satt i sitt psykiatribås kom de tre musketörerna från Pillerverket förbi. Riddarna var bekymrade och ville lätta sina hjärtan. Med en stark och växande känsla av déjà vu antecknade Gullan intensivt i journalen. Här är deras berättelse.
Den godmodige Tomtefar slutade på Pillerverket hösten 2008. Alla väntade med spänning på den nya generaldirektören. När namnet blev offentligt visste få på Pillerverket vem det var. Men Mirakelkvinnan gjorde storslagen entré vid första mötet med ett 50-tal chefer. Hon var påläst, inspirerande och utstrålade urkraft. Ja, det var närmast något religiöst i allas blickar när det efteråt förkunnades ”Hon är fantastisk!”
Den hösten var stämningen hög i ledningsgruppen. Ingen förstod väl då att stolarna snart skulle gapa tomma. Alla ville visa sig duktiga för Mirakelkvinnan. Det jobbades frenetiskt och diskussionerna blev långa. Men under hösten kom också de första rapporterna om ett helt annat fenomen. En elak Styvmoder hade dykt upp här och var på Pillerverket. Med henne svepte en iskall vind. Hon var till förvillelse lik Mirakelkvinnan, men ögonen var svarta och munnen elak. De medarbetare som drabbades fick själva bära sina bördor. För vem brydde sig då?
Tre månader efter chefsmötet presenterade sig Mirakelkvinnan för alla medarbetare. Hon var vältalig och gjorde storartad succé. Särskilt när hon sa att lönerna var eftersatta. Men i publiken fanns det medarbetare som inte kunde se Mirakelkvinnan. De kunde bara se Styvmodern. De förstod redan något som få ens anade. Ännu.
Året 2009 började illa. För varje vecka blev ekonomin allt sämre. Den elaka Styvmodern visade sig nu för både ledning och underordnade chefer genom nedlåtande utskällningar med vissa inslag av föraktfulla förhör. Cheferna tystnade. Arbetsglädjen försvann. En kollektiv skuld delades ut. I en medarbetarundersökning som gjordes under våren fanns tidiga uppgifter om problem med ”management by fear”. Detta tystades ner. Endast skrivningar om det som var positivt med Pillerverket redovisades. Ansvarig för detta var chefen för trivselavdelningen som Styvmodern själv rekryterat till sin sfär. Trivselchefen fick rollen som Styvdotter och ständig följeslagare.
Sommaren 2009 var Styvmodern, nära flankerad av Styvdottern, i toppform. Huvudjakten inleddes. Chefer försvann. Än hit, än dit. Någon med avgångsvederlag, några omflyttades och vissa lämnades utan arbetsuppgifter i några månader tills de gav upp och accepterade avgångsvederlag.
Snart kraschade även relationen mellan Styvmodern och Styvdottern. In på banan kom istället den unga oerfarna svansviftande stabschefen Pluto. Han var väldrillad och gjorde som han blev tillsagd. Pluto talade lydigt illa om Styvdottern – ovetandes om att han snart själv skulle hamna i samma situation. Efter några månaders strider gick Styvdottern med ett skrin guldpengar i under armen.
Året 2010 inleddes med strömhopp från Pillerverket. I chefsgruppen var det knappast någon överraskning. Styvmoderliga sarkasmer i publika sammanhang som ”jag blir arg så fort jag ser dig” (riktat till chefen för pratavdelningen) och ”min 4-åring är mer intelligent än du” (riktat till ordförande i vetenskapsklubben) tillhör de mer välkända citaten. Det var alltså inget problem med tydligheten. Tidningen Dagens Droghandel var först med att skriva om turbulensen på Pillerverket. Några anonyma skribenter på nätet ropade på hjälp. Det ekade tomt.
Runt omkring Styvmodern hade man däremot sen länge fattat galoppen. Där frodades nyblivna lismare, ja-sägare, amatörkuratorer och sådana som valde att sätta sig i en ostkupa. Till den sista kategorin hörde professor Baltazaar. Han var vetenskapsman, men hade nu placerats på en administrativ post. Baltazaar skulle bygga upp ett nationellt centrum för bättre droganvändning. Det gick….sisådär. Det blev mer lokalt än nationellt. Närmare bestämt lokaliserat till professorns eget kontorsum. Vetenskaparna tiggde och bad om att få vara med. Men Baltazaar satt kvar på rummet och ägnade sig åt sin ritning. Vetenskaparna protokollförde sin frustration. Baltazaar kontrade med att rita in än fler pilar och trianglar. Och de som skulle jobba i centrat visste ingenting. Månaderna gick. Vad skulle de göra? Hade de någon chef? Fanns det något centra? Och skulle någon kunna knäcka koden till Baltazaars ritning?
En av de mer framstående ja-sägarna var Pluto. Han blev så omtyckt av Styvmodern att hela staben omorganiserades våren 2010 och den unge valpen fick ansvar för allt. Det höll i en månad. Sen började Pluto få svårt att svara på mejl. Han sprang gläfsande runt överallt och ändå visste ingen var han var. På sommaren stod några stabschefer inte ut längre. Bubblan sprack. Pluto fick skulden. I augusti visade Styvmodern öppet sitt förakt mot honom inför alla chefer. Nu var det han som var strykhunden Svarte Petter.
Pluto fick några köttben för att gå. Det hela uppmärksammades av tidningen Pillervärlden. En lång rad av anonyma kommentarer på nätet följde. Styvmodern fick kritik. Mirakelkvinnan hyllades. Andra kommentarer uttryckte förvirring. Endast ett inlägg får ihop bilderna och antyder samexistens. En fd chef på Pillerverket skaldar ”Makten drogar själen kall, dubbel Herre blir ditt fall”.
Hösten 2010 omorganiserades staben igen. Idag ser den nästan ut som när Tomtefar lämnade Pillerverket.
Så hur kommer denna saga att sluta? Kommentera gärna med några rader. Vem är nästa att drabbas av onda ögat? Sover de på ministeriet? Kommer elake Måns och Styvmodern att byta jobb med varandra? Och kommer någon någonsin att kunna knäcka koden till Baltazaars ritning?
De tre musketörerna
Den godmodige Tomtefar slutade på Pillerverket hösten 2008. Alla väntade med spänning på den nya generaldirektören. När namnet blev offentligt visste få på Pillerverket vem det var. Men Mirakelkvinnan gjorde storslagen entré vid första mötet med ett 50-tal chefer. Hon var påläst, inspirerande och utstrålade urkraft. Ja, det var närmast något religiöst i allas blickar när det efteråt förkunnades ”Hon är fantastisk!”
Den hösten var stämningen hög i ledningsgruppen. Ingen förstod väl då att stolarna snart skulle gapa tomma. Alla ville visa sig duktiga för Mirakelkvinnan. Det jobbades frenetiskt och diskussionerna blev långa. Men under hösten kom också de första rapporterna om ett helt annat fenomen. En elak Styvmoder hade dykt upp här och var på Pillerverket. Med henne svepte en iskall vind. Hon var till förvillelse lik Mirakelkvinnan, men ögonen var svarta och munnen elak. De medarbetare som drabbades fick själva bära sina bördor. För vem brydde sig då?
Tre månader efter chefsmötet presenterade sig Mirakelkvinnan för alla medarbetare. Hon var vältalig och gjorde storartad succé. Särskilt när hon sa att lönerna var eftersatta. Men i publiken fanns det medarbetare som inte kunde se Mirakelkvinnan. De kunde bara se Styvmodern. De förstod redan något som få ens anade. Ännu.
Året 2009 började illa. För varje vecka blev ekonomin allt sämre. Den elaka Styvmodern visade sig nu för både ledning och underordnade chefer genom nedlåtande utskällningar med vissa inslag av föraktfulla förhör. Cheferna tystnade. Arbetsglädjen försvann. En kollektiv skuld delades ut. I en medarbetarundersökning som gjordes under våren fanns tidiga uppgifter om problem med ”management by fear”. Detta tystades ner. Endast skrivningar om det som var positivt med Pillerverket redovisades. Ansvarig för detta var chefen för trivselavdelningen som Styvmodern själv rekryterat till sin sfär. Trivselchefen fick rollen som Styvdotter och ständig följeslagare.
Sommaren 2009 var Styvmodern, nära flankerad av Styvdottern, i toppform. Huvudjakten inleddes. Chefer försvann. Än hit, än dit. Någon med avgångsvederlag, några omflyttades och vissa lämnades utan arbetsuppgifter i några månader tills de gav upp och accepterade avgångsvederlag.
Snart kraschade även relationen mellan Styvmodern och Styvdottern. In på banan kom istället den unga oerfarna svansviftande stabschefen Pluto. Han var väldrillad och gjorde som han blev tillsagd. Pluto talade lydigt illa om Styvdottern – ovetandes om att han snart själv skulle hamna i samma situation. Efter några månaders strider gick Styvdottern med ett skrin guldpengar i under armen.
Året 2010 inleddes med strömhopp från Pillerverket. I chefsgruppen var det knappast någon överraskning. Styvmoderliga sarkasmer i publika sammanhang som ”jag blir arg så fort jag ser dig” (riktat till chefen för pratavdelningen) och ”min 4-åring är mer intelligent än du” (riktat till ordförande i vetenskapsklubben) tillhör de mer välkända citaten. Det var alltså inget problem med tydligheten. Tidningen Dagens Droghandel var först med att skriva om turbulensen på Pillerverket. Några anonyma skribenter på nätet ropade på hjälp. Det ekade tomt.
Runt omkring Styvmodern hade man däremot sen länge fattat galoppen. Där frodades nyblivna lismare, ja-sägare, amatörkuratorer och sådana som valde att sätta sig i en ostkupa. Till den sista kategorin hörde professor Baltazaar. Han var vetenskapsman, men hade nu placerats på en administrativ post. Baltazaar skulle bygga upp ett nationellt centrum för bättre droganvändning. Det gick….sisådär. Det blev mer lokalt än nationellt. Närmare bestämt lokaliserat till professorns eget kontorsum. Vetenskaparna tiggde och bad om att få vara med. Men Baltazaar satt kvar på rummet och ägnade sig åt sin ritning. Vetenskaparna protokollförde sin frustration. Baltazaar kontrade med att rita in än fler pilar och trianglar. Och de som skulle jobba i centrat visste ingenting. Månaderna gick. Vad skulle de göra? Hade de någon chef? Fanns det något centra? Och skulle någon kunna knäcka koden till Baltazaars ritning?
En av de mer framstående ja-sägarna var Pluto. Han blev så omtyckt av Styvmodern att hela staben omorganiserades våren 2010 och den unge valpen fick ansvar för allt. Det höll i en månad. Sen började Pluto få svårt att svara på mejl. Han sprang gläfsande runt överallt och ändå visste ingen var han var. På sommaren stod några stabschefer inte ut längre. Bubblan sprack. Pluto fick skulden. I augusti visade Styvmodern öppet sitt förakt mot honom inför alla chefer. Nu var det han som var strykhunden Svarte Petter.
Pluto fick några köttben för att gå. Det hela uppmärksammades av tidningen Pillervärlden. En lång rad av anonyma kommentarer på nätet följde. Styvmodern fick kritik. Mirakelkvinnan hyllades. Andra kommentarer uttryckte förvirring. Endast ett inlägg får ihop bilderna och antyder samexistens. En fd chef på Pillerverket skaldar ”Makten drogar själen kall, dubbel Herre blir ditt fall”.
Hösten 2010 omorganiserades staben igen. Idag ser den nästan ut som när Tomtefar lämnade Pillerverket.
Så hur kommer denna saga att sluta? Kommentera gärna med några rader. Vem är nästa att drabbas av onda ögat? Sover de på ministeriet? Kommer elake Måns och Styvmodern att byta jobb med varandra? Och kommer någon någonsin att kunna knäcka koden till Baltazaars ritning?
De tre musketörerna
fredag 31 december 2010
Skillnaden
Det är hög tid att sammanfatta det gångna året. Vad har blivit bättre? Har något blivit sämre? Är det någon skillnad? Totalstyrelsen ska göra skillnaden. Det är mantrat som alla små sagofigurer fått lära sig rabbla i sömnen under 2010. Till skillnad från alla andra organisationer med samma slogan ska Totalstyrelsen göra skillnaden i bestämd form singularis. Gör det någon skillnad? Eller förlåt.. Gör det skillnaden?
Gullan började blogga för att berätta om det första året i den nya organisationen. Under året har bloggen skildrat både vad som har hänt inom verket och hur myndigheten agerat i vissa frågor. Bloggen väckte stor uppmärksamhet i början av året. Sedan Gullan började räkna besökarna i slutet av februari har bloggen haft ca 22 000 besökare. Gullan skulle gärna vilja veta om sagofigurerna på Totalstyrelsen tycker att omorganisationen lett till någon skillnad? Vad har den inneburit för den interna arbetssituationen? Har den medfört någon skillnad för hur myndigheten sköter sina viktiga uppdrag? Har ni externa läsare någon uppfattning om det?
Gullan är som vanligt en aning dystopisk. Det har inte blivit någon skillnad. Totalstyrelsen sköter sina myndighetsuppgifter lika bra och lika dåligt som förut. Arbetskamraterna arbetar med stort engagemang och gör sitt bästa. Oftast mycket bra saker som är till nytta för hur vård och omsorg bedrivs i landet. Detta görs idag, men gjordes också igår.
Det är svårt att utvärdera omorganisationens roll för hur det dagliga arbetet utförs. Det är fortfarande svårt att veta var olika arbetsuppgifter hör hemma. Förut var det svårt för att det fanns flera myndigheter i myndigheten. Nu är det svårt för att vi (ännu) inte vet vem som ska göra vad eller var det ska göras. Omorganisationen har i sig inte inneburit något negativt. Det är inte heller den som gör skillnaden. Orsaken till att det inte fungerar bra är ledarstilen. Ledarstilen som genomsyrade myndigheten redan innan omorganisationen. Möjligen har den fått större genomslag nu när ledarna är handplockade och organisationen riggats för att förverkliga den. Alla chefer är lojala mot Måns eller vet hur man ska agera för att uppfattas som lojal.
Mätningar har konstaterat att myndigheten har problem med den interna kommunikationen och att medarbetarna är stressade. Dessa problem har inte med omorganisationen att göra. Gullan tror att resultatet hade varit det samma utan denna förändring. En förändring på organisationsplanet kan under nuvarande ledning inte medföra någon skillnad. En ledarfilosofi som bygger på management by fear kan inte lyfta medarbetarna.
Nedslående nog har Gullan fått signaler om att den på Totalstyrelsen förhärskande ledarstilen är högsta modet inom statsappareten. Från systermyndigheterna Drogstyrelsen (även kallad Pillerverket) och Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare hörs samma varningsrop. Är rädslans diktatur anbefalld av Totalministeriet? Gullan räknar med att under början av nästa år få återkomma med larmrapporter från sina kära medsystrar.
Gullans förhoppningar på Muminmamman om att hon skulle städa undan all rädsla och ängslighet i organisationen har kommit på skam. Hattifnattarna från Galej springer fortfarande omkring och strör epigonsporer överallt där de drar fram.
Och där de hittills gjort mest skada är på Inspektionsavdelningen. Om vi återanvänder tågliknelsen så kan vi konstatera att inspektionsvagnen står kvarlämnad på ett stickspår. Bromsarna har frusit fast i den hårda väderleken. Ingen törs hoppa av och skotta rälsen eller rensa växlarna från is. För tänk om man gör fel? Använder fel verktyg? Sektionsledarna har handbojor och elektronisk fotboja och hänvisar uppåt till enhetscheferna som alla har ont i magen och är drabbade av total handlingsförlamning. De sitter inlåsta i en konferensvagn tillsammans med Bill O´bull och studerar sina navlar ivrigt instruerade av hattifnattarna. Handläggarna är rädda. Sektionsledarna är ännu räddare. Men räddast utav alla är enhetscheferna. Så blir inga barn gjorda – heller inga beslut fattade.
Prinsen och Lilla Vargen är ganska styva i korken. Duktiga pojkar, som de är, känner de sig säkra på att de kan ”hantera” Måns. Därför kan de sköta sina avdelningar som relativt skyddade verkstäder. Dennis sitter också ostörd i sin vrå och leker med sina nya telefoner och försöker förstå hur de fungerar. Strålflickan arbetar med sina fobier genom att med feta pastellkritor i sina händer formera ett nytt varumärke och en ny logga utan läskiga ormar. Filifjonkans avdelning är numera så omgärdad av kodlås att ingen har en aning om vad som händer där. Måna sköter rutinerat sin arbetsuppgift att sopa framför och bakom Måns.
Osäkerheten om vad ledningen tänker och vill. Rädslan för vad Måns ska tycka. Sådana stämningar leder till förlamning och handfallenhet och påverkar arbetsklimatet för alla. Det leder till en snål organisation där det är riskabelt att ge positiv återkoppling. För tänk om de högsta ledarna inte alls tycker att detta var ett bra arbete? Det blir också riskabelt att fatta självständiga beslut. Allt måste förankras på högsta ort. Management by fear leder möjlighen till en tydlig arbetsprocess, men blir teknisk, överdrivet byråkratisk och helt oempatisk. Det skapar ett syrefattigt teknokratiskt luftrum där endast de allra hårdaste kan röra sig och orkar andas. Arbetsglöden och arbetsglädjen falnar.
Det var dystra tankar att avsluta året med. Men när man sjunkit ända ner till botten är uppåt den enda riktningen som finns. Det är klart att det blir bättre nästa år...
Tack för er medverkan 2010! Gott Nytt År till alla er i fablernas värld önskar Gullan!
Gullan började blogga för att berätta om det första året i den nya organisationen. Under året har bloggen skildrat både vad som har hänt inom verket och hur myndigheten agerat i vissa frågor. Bloggen väckte stor uppmärksamhet i början av året. Sedan Gullan började räkna besökarna i slutet av februari har bloggen haft ca 22 000 besökare. Gullan skulle gärna vilja veta om sagofigurerna på Totalstyrelsen tycker att omorganisationen lett till någon skillnad? Vad har den inneburit för den interna arbetssituationen? Har den medfört någon skillnad för hur myndigheten sköter sina viktiga uppdrag? Har ni externa läsare någon uppfattning om det?
Gullan är som vanligt en aning dystopisk. Det har inte blivit någon skillnad. Totalstyrelsen sköter sina myndighetsuppgifter lika bra och lika dåligt som förut. Arbetskamraterna arbetar med stort engagemang och gör sitt bästa. Oftast mycket bra saker som är till nytta för hur vård och omsorg bedrivs i landet. Detta görs idag, men gjordes också igår.
Det är svårt att utvärdera omorganisationens roll för hur det dagliga arbetet utförs. Det är fortfarande svårt att veta var olika arbetsuppgifter hör hemma. Förut var det svårt för att det fanns flera myndigheter i myndigheten. Nu är det svårt för att vi (ännu) inte vet vem som ska göra vad eller var det ska göras. Omorganisationen har i sig inte inneburit något negativt. Det är inte heller den som gör skillnaden. Orsaken till att det inte fungerar bra är ledarstilen. Ledarstilen som genomsyrade myndigheten redan innan omorganisationen. Möjligen har den fått större genomslag nu när ledarna är handplockade och organisationen riggats för att förverkliga den. Alla chefer är lojala mot Måns eller vet hur man ska agera för att uppfattas som lojal.
Mätningar har konstaterat att myndigheten har problem med den interna kommunikationen och att medarbetarna är stressade. Dessa problem har inte med omorganisationen att göra. Gullan tror att resultatet hade varit det samma utan denna förändring. En förändring på organisationsplanet kan under nuvarande ledning inte medföra någon skillnad. En ledarfilosofi som bygger på management by fear kan inte lyfta medarbetarna.
Nedslående nog har Gullan fått signaler om att den på Totalstyrelsen förhärskande ledarstilen är högsta modet inom statsappareten. Från systermyndigheterna Drogstyrelsen (även kallad Pillerverket) och Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare hörs samma varningsrop. Är rädslans diktatur anbefalld av Totalministeriet? Gullan räknar med att under början av nästa år få återkomma med larmrapporter från sina kära medsystrar.
Gullans förhoppningar på Muminmamman om att hon skulle städa undan all rädsla och ängslighet i organisationen har kommit på skam. Hattifnattarna från Galej springer fortfarande omkring och strör epigonsporer överallt där de drar fram.
Och där de hittills gjort mest skada är på Inspektionsavdelningen. Om vi återanvänder tågliknelsen så kan vi konstatera att inspektionsvagnen står kvarlämnad på ett stickspår. Bromsarna har frusit fast i den hårda väderleken. Ingen törs hoppa av och skotta rälsen eller rensa växlarna från is. För tänk om man gör fel? Använder fel verktyg? Sektionsledarna har handbojor och elektronisk fotboja och hänvisar uppåt till enhetscheferna som alla har ont i magen och är drabbade av total handlingsförlamning. De sitter inlåsta i en konferensvagn tillsammans med Bill O´bull och studerar sina navlar ivrigt instruerade av hattifnattarna. Handläggarna är rädda. Sektionsledarna är ännu räddare. Men räddast utav alla är enhetscheferna. Så blir inga barn gjorda – heller inga beslut fattade.
Prinsen och Lilla Vargen är ganska styva i korken. Duktiga pojkar, som de är, känner de sig säkra på att de kan ”hantera” Måns. Därför kan de sköta sina avdelningar som relativt skyddade verkstäder. Dennis sitter också ostörd i sin vrå och leker med sina nya telefoner och försöker förstå hur de fungerar. Strålflickan arbetar med sina fobier genom att med feta pastellkritor i sina händer formera ett nytt varumärke och en ny logga utan läskiga ormar. Filifjonkans avdelning är numera så omgärdad av kodlås att ingen har en aning om vad som händer där. Måna sköter rutinerat sin arbetsuppgift att sopa framför och bakom Måns.
Osäkerheten om vad ledningen tänker och vill. Rädslan för vad Måns ska tycka. Sådana stämningar leder till förlamning och handfallenhet och påverkar arbetsklimatet för alla. Det leder till en snål organisation där det är riskabelt att ge positiv återkoppling. För tänk om de högsta ledarna inte alls tycker att detta var ett bra arbete? Det blir också riskabelt att fatta självständiga beslut. Allt måste förankras på högsta ort. Management by fear leder möjlighen till en tydlig arbetsprocess, men blir teknisk, överdrivet byråkratisk och helt oempatisk. Det skapar ett syrefattigt teknokratiskt luftrum där endast de allra hårdaste kan röra sig och orkar andas. Arbetsglöden och arbetsglädjen falnar.
Det var dystra tankar att avsluta året med. Men när man sjunkit ända ner till botten är uppåt den enda riktningen som finns. Det är klart att det blir bättre nästa år...
Tack för er medverkan 2010! Gott Nytt År till alla er i fablernas värld önskar Gullan!
tisdag 23 november 2010
Medieormen svarar Gullan
Tips! I Sveriges Radios webbok Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn får Gullan svar på tal om anonymitet. Och radiochefen Mats Svegfors delar den bild av journalisters flathet vid granskningen av nya reformer som ges i bloggen:
"En helt annan sak som tas upp på bloggen Totalstyrelsen är att medierna och den kommenterande journalistiken ofta alldeles för sent levererar sin kritiska granskning av utredningar och politikförändringar. Hon kunde inte ha mer rätt, säger jag som under några år själv var ”i andra ändan av snöret”. Jag har svarat för flera stora utredningar. Det man som reformmakare allra minst var rädd för var den initierade och kritiska journalistiska granskningen."
söndag 21 november 2010
Du lever väl hälsosamt, lille vän?
Hälsofascism. Ett rent helvete? För en tid sedan ramlade Gullan in i ett intressant radioprogram. Kulturradions Nya vågen handlade om den tyska författaren Juli Zehs roman Corpus Delicti. Romanen utspelar sig 2058 i en hälsodiktatur där det är ett brott att inte vara frisk, en plikt att leva hälsosamt. Gullan sätter genast upp boken på sin önskelista till jultomten. För känner vi inte igen oss? Vi befinner oss på många sätt redan på det sluttande planet. Såväl Totalstyrelsen, Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare, Sjukkassan som Subventionsstyrelsen agerar i dessa tassemarker. Totalstyrelsen genom sina hälsoriktlinjer, Institutet genom årliga pekpinnar, Sjukkassan genom tillämpning av hårdare sjukskrivningsregler och Substyrelsen genom sin subventionspolitik; potensbesvär bör betraktas som självförvållade.
I DN häromdagen påminde Karin Johannisson oss om att hälsofascismen är en gammal fin svensk tradition. I det tidiga folkhemmet förespråkades stränga levnadsregler med paroller som: bättre hälsa – bättre folk. Hon visar också på ett uttalande från 1935 års Befolkningskommission: ”Det måste betraktas som en extremt individualistisk ståndpunkt att individen bestämmer över sin egen kropp”.
Och den stolta huvudstaden vill nu inte vara sämre! I början av november kunde vi läsa i huvudstadsbladet om den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden där de boende förväntas leva sunt. De som bosätter sig där ska i en Boskola får lära sig hur man åker kollektivt, sopsorterar, motionerar och äter rätt. Det vill till att föreningen väljer rätt medlemmar. Enligt Totalstyrelsens preliminära riktlinjer är det bara varannan kvinna och var tredje man i åldrarna 16–84 år som rapporterar att de inte har några ohälsosamma levnadsvanor. Den som inte kan vänta på att få flytta in i denna mönsterstad kan drömma sig bort till filmens Pleasantville eller göra ett studiebesök i verklighetens motsvarighet i Orlando - Celebration en idealsamhälle skapad av Disney. Där finns reglementen om allt från när tvätten får hängas ut, hur högt gräset får vara till färgen på gardinerna.
Även Måns har tidigt profilerat sig som en profet för ett samhälle med kontroll över medborgarnas livsstil. Han anser att det borde vara lika självklart för en kirurg att ställa krav på rökstopp inför ett ingrepp som att kräva att patienten är fastande eller går ner i vikt.
Men det är inte bara myndigheter som vill blanda sig i hur vi lever. Företagen ligger i startgroparna. Apple har gett sig in i livsstilskontrollen och har börjat vägra rökare support. Och det är ganska lätt att föreställa sig vad försäkringsbolagen kunna göra inom detta område!
Gullan inser förstås att det finns mycket att vinna för oss som individer om vi sköter vår hälsa. Liksom att det finns vinster för samhället i stort med minskade kostnader och därmed möjligheter att göra bättre prioriteringar. Men det är ändå intressant att fundera över frågorna som väcks. Kan hälsovurmen skapa ett nytt sorts klassamhälle där de som har tid och resurser att leva hälsosamt blir en ny elit? Hur långt kan man från samhällets sida gå när det gäller folkhälsoinsatser utan att vi får en hälsodiktatur? Innan vi lever i en antiseptisk mardröm? ”Den som inte medvetet vårdar sin hälsa riskerar inte att bli sjuk för hon är det redan.”
För övrigt efterlyser Gullan en utlovad rapport inifrån Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare. Dags för Tommy Lillfinger att avsluta sin semester!
I DN häromdagen påminde Karin Johannisson oss om att hälsofascismen är en gammal fin svensk tradition. I det tidiga folkhemmet förespråkades stränga levnadsregler med paroller som: bättre hälsa – bättre folk. Hon visar också på ett uttalande från 1935 års Befolkningskommission: ”Det måste betraktas som en extremt individualistisk ståndpunkt att individen bestämmer över sin egen kropp”.
Och den stolta huvudstaden vill nu inte vara sämre! I början av november kunde vi läsa i huvudstadsbladet om den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden där de boende förväntas leva sunt. De som bosätter sig där ska i en Boskola får lära sig hur man åker kollektivt, sopsorterar, motionerar och äter rätt. Det vill till att föreningen väljer rätt medlemmar. Enligt Totalstyrelsens preliminära riktlinjer är det bara varannan kvinna och var tredje man i åldrarna 16–84 år som rapporterar att de inte har några ohälsosamma levnadsvanor. Den som inte kan vänta på att få flytta in i denna mönsterstad kan drömma sig bort till filmens Pleasantville eller göra ett studiebesök i verklighetens motsvarighet i Orlando - Celebration en idealsamhälle skapad av Disney. Där finns reglementen om allt från när tvätten får hängas ut, hur högt gräset får vara till färgen på gardinerna.
Även Måns har tidigt profilerat sig som en profet för ett samhälle med kontroll över medborgarnas livsstil. Han anser att det borde vara lika självklart för en kirurg att ställa krav på rökstopp inför ett ingrepp som att kräva att patienten är fastande eller går ner i vikt.
Men det är inte bara myndigheter som vill blanda sig i hur vi lever. Företagen ligger i startgroparna. Apple har gett sig in i livsstilskontrollen och har börjat vägra rökare support. Och det är ganska lätt att föreställa sig vad försäkringsbolagen kunna göra inom detta område!
Gullan inser förstås att det finns mycket att vinna för oss som individer om vi sköter vår hälsa. Liksom att det finns vinster för samhället i stort med minskade kostnader och därmed möjligheter att göra bättre prioriteringar. Men det är ändå intressant att fundera över frågorna som väcks. Kan hälsovurmen skapa ett nytt sorts klassamhälle där de som har tid och resurser att leva hälsosamt blir en ny elit? Hur långt kan man från samhällets sida gå när det gäller folkhälsoinsatser utan att vi får en hälsodiktatur? Innan vi lever i en antiseptisk mardröm? ”Den som inte medvetet vårdar sin hälsa riskerar inte att bli sjuk för hon är det redan.”
För övrigt efterlyser Gullan en utlovad rapport inifrån Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare. Dags för Tommy Lillfinger att avsluta sin semester!
lördag 23 oktober 2010
Gravöppning
För vems skull ska den akuta vården av utrikesminister Anna Lindh granskas? Det självklara syftet borde vara: För att den akuta vården i fortsättningen ska bli bättre och säkrare. Ett sådant svar skulle stämma överens med Totalstyrelsens uppgift att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Men resultatet av en tillsynsaktivitet som görs mer än sju år efter händelsen kan knappast användas för att förbättra säkerheten i vården. Personal, utrustning och rutiner har bytts ut flera gånger sedan dess. De som arbetade den natten har säkert många smärtsamma minnen, men kommer inte ihåg detaljet utöver vad som har dokumenterats. Svårigheten att utreda och dra nytta av erfarenheter som kan dras av händelser som ligger för långt tillbaka i tiden ligger bakom huvudregeln att inte utreda händelser som är äldre än två år.
Totalstyrelsen har enligt en undersökning interna kommunikationsproblem. En av de största problemen är enligt undersökningen att det finns en för stor skillnad mellan vad ledningen gör och vad den säger. Hanteringen av denna händelse kan illustrera detta problem.
Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges med respekt för alla människors lika värde. På Totalstyrelsens webbplats kan man läsa att myndighetens uppgift är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Enligt Totalstyrelsens strategiska inriktning ska myndigheten göra skillnaden för särskilt utsatta grupper och där våra insatser gör mest nytta. Granskningen av den akuta vården av utrikesministern kan knappast räknas som en tillsynsaktivitet som kommer utsatta grupper till del. Hade Måns fattat motsvarande beslut om extraordinarie tillsyn av det misslyckade omhändertagandet av Sven Svensson år 2003? Troligen inte. Beslutet att granska utrikesministerns vård signalerar att vården av inflytelserika patienter är viktigare än vården av andra. Och bekräftar att det är skillnad på vad Måns och de andra ledarkattorna säger - och på vad de gör.
Enligt uttalanden till det stora otäcka medietrollet Mårran görs granskningen av omsorg för de efterlevande och för dem som jobbade hårt det dygnet eftersom det ju har antytts att de inte gjorde sitt jobb på bästa sätt. Måns bygger på så sätt redan från början in trovärdighetsproblem. Det kungliga sjukhuset välkomnar också beslutet eftersom de vill stoppa ryktesspridningen. Gullan anser att det inte är Totalstyrelsens uppgift att sätta stopp för ryktesspridning. Att tala i sådana termer antyder redan på förhand vad slutresultatet av granskningen måste bli.
Gullan har dock viss förståelse för att det KS vill att Totalstyrelsen ska granska det som hänt. Mårran har ju hävdat - ovisst på vilket underlag - att utrikesministern inte fick korrekt vård. Hur ska sjukhuset kunna bemöta det påståendet utan att bryta mot de regler som finns om sekretess? Totalstyrelsen måste dock kunna hålla huvudet kallt och stå emot både Mårrans tryck och med integritet kunna förklara varför en granskning i dagsläget inte tjänar något syfte –varken för KS, för anhöriga eller för övriga patienters säkerhet.
Men visst skulle man gärna vilja ändra historiens tragiska gång. Utrikesministern mördades av en man som av led av en psykisk störning. Totalstyrelsens förra ledning inledde på eget initiativ en granskning av den psykiatriska vård mördaren fått. I det fallet kunde man faktiskt tala om en tillsyn som kunde komma utsatta grupper till del. Mördaren hade sökt hjälp, men fick inte adekvat vård. Det fanns för få platser i den slutna psykiatriska vården. Kanske hade Anna Lindh levat om den psykiatriska vården varit av bättre kvalitet? Och kanske hade vi haft en kvinnlig statsminister idag om SÄPO hade haft en bättre riskanalys när det gäller kvinnliga politikers utsatthet?
Totalstyrelsen har enligt en undersökning interna kommunikationsproblem. En av de största problemen är enligt undersökningen att det finns en för stor skillnad mellan vad ledningen gör och vad den säger. Hanteringen av denna händelse kan illustrera detta problem.
Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges med respekt för alla människors lika värde. På Totalstyrelsens webbplats kan man läsa att myndighetens uppgift är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Enligt Totalstyrelsens strategiska inriktning ska myndigheten göra skillnaden för särskilt utsatta grupper och där våra insatser gör mest nytta. Granskningen av den akuta vården av utrikesministern kan knappast räknas som en tillsynsaktivitet som kommer utsatta grupper till del. Hade Måns fattat motsvarande beslut om extraordinarie tillsyn av det misslyckade omhändertagandet av Sven Svensson år 2003? Troligen inte. Beslutet att granska utrikesministerns vård signalerar att vården av inflytelserika patienter är viktigare än vården av andra. Och bekräftar att det är skillnad på vad Måns och de andra ledarkattorna säger - och på vad de gör.
Enligt uttalanden till det stora otäcka medietrollet Mårran görs granskningen av omsorg för de efterlevande och för dem som jobbade hårt det dygnet eftersom det ju har antytts att de inte gjorde sitt jobb på bästa sätt. Måns bygger på så sätt redan från början in trovärdighetsproblem. Det kungliga sjukhuset välkomnar också beslutet eftersom de vill stoppa ryktesspridningen. Gullan anser att det inte är Totalstyrelsens uppgift att sätta stopp för ryktesspridning. Att tala i sådana termer antyder redan på förhand vad slutresultatet av granskningen måste bli.
Gullan har dock viss förståelse för att det KS vill att Totalstyrelsen ska granska det som hänt. Mårran har ju hävdat - ovisst på vilket underlag - att utrikesministern inte fick korrekt vård. Hur ska sjukhuset kunna bemöta det påståendet utan att bryta mot de regler som finns om sekretess? Totalstyrelsen måste dock kunna hålla huvudet kallt och stå emot både Mårrans tryck och med integritet kunna förklara varför en granskning i dagsläget inte tjänar något syfte –varken för KS, för anhöriga eller för övriga patienters säkerhet.
Men visst skulle man gärna vilja ändra historiens tragiska gång. Utrikesministern mördades av en man som av led av en psykisk störning. Totalstyrelsens förra ledning inledde på eget initiativ en granskning av den psykiatriska vård mördaren fått. I det fallet kunde man faktiskt tala om en tillsyn som kunde komma utsatta grupper till del. Mördaren hade sökt hjälp, men fick inte adekvat vård. Det fanns för få platser i den slutna psykiatriska vården. Kanske hade Anna Lindh levat om den psykiatriska vården varit av bättre kvalitet? Och kanske hade vi haft en kvinnlig statsminister idag om SÄPO hade haft en bättre riskanalys när det gäller kvinnliga politikers utsatthet?
söndag 10 oktober 2010
Nästan en trend
Gullan ligger på sin terapisoffa och funderar över tecken i tiden. Tänk på din nästa. Ja, det är fint. Tänk längre än näsan räcker. Eller tänk nästan lika långt. Är det tillräckligt? Tro´t om ni vill. Det är nästan sanning.
Nästan vetenskap. Vidarkliniken firar 25 år i Sverige. Trots att det finns krav på att hälso- och sjukvården i Sverige ska uppfylla krav på vetenskap och beprövad erfarenhet har antroposoferna i Järna fortsatt dispens. De får även statliga bidrag. Skattebetalarnas pengar till sockerpiller alltså.
Nästan legitimerad. Flera politiker tycker att det är så intressant med icke vetenskapligt utvärderade metoder att man vill ge allmänheten vägledning i valet av kvackare. Frågan om ett nationellt register över utövare av alternativ medicin har väckts igen. Gullan är lika skeptisk som doktor Dengroth och Föreningen vetenskap och folkbildning mot en statliga kvalitetsstämpel på alternativmedicin.
Nästan död. Filosofen Karlsson på taket är bekymrad över tillgången på organ för transplantation. Nya framgångsrika behandlingsmetoder gör att fler patienter kan räddas. Det är ett problem att fler botas och inte blir donatorer. Det är också ett problem att fler patienter dör på fel sätt. Något måste alltså göras. Eftersom donatorn måste vara död för att kunna donera vitala organ argumenterar han för en ändring av dödsbegreppet. Karlsson tycker att det måste räcka med att patienten är ”tillräckligt” död. Dessutom tycker han att den som donerar ett organ ska få betalt. Lika självklart som att läkaren får betalt ska donatorn få ekonomiskt ersättning vid levande donation. Med osviklig Karlsson på taket-logik vill han dock begränsa rätten till ersättning till de donatorer som inte är i ekonomiskt trångmål. Det är förstås helt oetiskt att betala någon som behöver pengarna!
Nästan unik. Totalstyrelsens vision. Myndigheten ska göra skillnaden – för en god hälsa, vård och omsorg. Göra skillnad.. Har ni hört det förut? En enkel google-sökning på begreppet ger mer än fyra miljoner träffar. Centerpartister, rödgröna, Unicef, Trafikverket, Gränslösa läkare, konsultföretag, Rosa bandet och FRA-lagen m.m. Alla vill göra skillnad. Genom att vara en saklig, handlingskraftig och trovärdig myndighet ska Totalstyrelsen göra skillnad. När visionen presenteras manas medarbetarna att gå med djärva steg mot målet. Handlingskraft och djärva steg. Nästan trovärdigt.
Nästan logiskt är att Totalstyrelsen som jobbat och lobbat för disciplinpåföljdernas avskaffande nu opponerar sig mot att HSAN aviserat att de har slutat att döma ut disciplinpåföljder. Myndigheten kommer att överklaga om HSAN fattar beslut att inte ge disciplinpåföljd trots att en yrkesutövare har gjort fel som borde ge erinran eller varning. Månne är detta ett exempel på Totalstyrelsens nya handlingskraft?
Nästan vetenskap. Vidarkliniken firar 25 år i Sverige. Trots att det finns krav på att hälso- och sjukvården i Sverige ska uppfylla krav på vetenskap och beprövad erfarenhet har antroposoferna i Järna fortsatt dispens. De får även statliga bidrag. Skattebetalarnas pengar till sockerpiller alltså.
Nästan legitimerad. Flera politiker tycker att det är så intressant med icke vetenskapligt utvärderade metoder att man vill ge allmänheten vägledning i valet av kvackare. Frågan om ett nationellt register över utövare av alternativ medicin har väckts igen. Gullan är lika skeptisk som doktor Dengroth och Föreningen vetenskap och folkbildning mot en statliga kvalitetsstämpel på alternativmedicin.
Nästan död. Filosofen Karlsson på taket är bekymrad över tillgången på organ för transplantation. Nya framgångsrika behandlingsmetoder gör att fler patienter kan räddas. Det är ett problem att fler botas och inte blir donatorer. Det är också ett problem att fler patienter dör på fel sätt. Något måste alltså göras. Eftersom donatorn måste vara död för att kunna donera vitala organ argumenterar han för en ändring av dödsbegreppet. Karlsson tycker att det måste räcka med att patienten är ”tillräckligt” död. Dessutom tycker han att den som donerar ett organ ska få betalt. Lika självklart som att läkaren får betalt ska donatorn få ekonomiskt ersättning vid levande donation. Med osviklig Karlsson på taket-logik vill han dock begränsa rätten till ersättning till de donatorer som inte är i ekonomiskt trångmål. Det är förstås helt oetiskt att betala någon som behöver pengarna!
Nästan unik. Totalstyrelsens vision. Myndigheten ska göra skillnaden – för en god hälsa, vård och omsorg. Göra skillnad.. Har ni hört det förut? En enkel google-sökning på begreppet ger mer än fyra miljoner träffar. Centerpartister, rödgröna, Unicef, Trafikverket, Gränslösa läkare, konsultföretag, Rosa bandet och FRA-lagen m.m. Alla vill göra skillnad. Genom att vara en saklig, handlingskraftig och trovärdig myndighet ska Totalstyrelsen göra skillnad. När visionen presenteras manas medarbetarna att gå med djärva steg mot målet. Handlingskraft och djärva steg. Nästan trovärdigt.
Nästan logiskt är att Totalstyrelsen som jobbat och lobbat för disciplinpåföljdernas avskaffande nu opponerar sig mot att HSAN aviserat att de har slutat att döma ut disciplinpåföljder. Myndigheten kommer att överklaga om HSAN fattar beslut att inte ge disciplinpåföljd trots att en yrkesutövare har gjort fel som borde ge erinran eller varning. Månne är detta ett exempel på Totalstyrelsens nya handlingskraft?
söndag 12 september 2010
Systerskap eller slaveri?
En av höstens viktigaste böcker måste vara Kajsa Ekis Ekmans bok Varat eller varan. Gullan hoppas att sommarens alla lättköpta politiker ska läsa den och tänka efter. Under Prideveckan blev det plötsligt en självklar rättighet för barnlösa att kunna köpa sig en livmoder. Politiker tävlade med varandra med uttalanden om att surrogatmödrarskap måste bli tillåtet i Sverige och att en utredning om detta måste tillsättas. Kajsa Ekis Ekman har skrivit flera kloka och tänkvärda artiklar i ämnet, bl.a. i DN kultursöndag den 29 augusti 2010 :
Surrogatmödrarskap är inte en fråga om ”barnlösas rätt till barn”. Det är inte heller en hbt-fråga. Utan det är en kvinnofråga. Det handlar om vilka vi är; människor eller redskap. Men också om vår rätt till de barn vi föder och barnens rätt till oss. Denna rätt bör inte, under några omständigheter, kunna avtalas bort genom kontrakt.
Läs!
Surrogatmödrarskap är inte en fråga om ”barnlösas rätt till barn”. Det är inte heller en hbt-fråga. Utan det är en kvinnofråga. Det handlar om vilka vi är; människor eller redskap. Men också om vår rätt till de barn vi föder och barnens rätt till oss. Denna rätt bör inte, under några omständigheter, kunna avtalas bort genom kontrakt.
Läs!
söndag 22 augusti 2010
Management enligt Muminmamman
Totalstyrelsens nya personalchef är en muminmamma! Gullan känner inte henne ännu, men hon talar och ser ut som direkt kommen från Mumindalen. Det skänker hopp till oss alla små sagofigurer i fablernas värld! Den goda moderns ledarskap. Muminmamman tror allt gott om sina barn. Hon ger oss rörelseutrymme och möjligheter att i trygga former pröva våra vingar. Hon tror oss om att kunna lösa de flesta problem, men stöttar och hjälper med små medel när vi kommer i beråd. Hon vill att vi ska utvecklas och kunna stå på egna ben. Hon har alla de verktyg vi kan behöva i sin stora handväska. Det finns inget kontrollerande eller fördömande i hennes ledarskap. Ömsesidig respekt och tillit är hennes valspråk.
Muminmamman kommer nog att ta fram den stora kvasten och sopa iväg de enerverande hattifnattarna från Galej! Inte behövs de när Muminmamman har kommit hem. Hon tycker att de sprider negativ energi och stör vår lek. Hattifnattarna har säkert tjänat ihop tillräckligt med pengar på oss nu och kan dra vidare till en annan dal.
Ja, även om Muminmamman är tålig och mild så kan hon peka med hela handväskan! Hon kommer att göra upp med all ängslighet. En organisation där alla går om kring och planerar sina drag i förhållande till hur de ska tas emot på högsta ort stagnerar. I vissa lägen måste det finnas mod och utrymme att agera utan förankring in absurdum.
Och när det inte blir bra, när vi misslyckas då finns hon där. Muminmamman kommer att bjuda på hallonsaft, bullar och tillit till att det blir bättre nästa gång. När Muminmamman städat färdigt kanske Gullan törs komma ut ur garderoben?
Muminmamman kommer nog att ta fram den stora kvasten och sopa iväg de enerverande hattifnattarna från Galej! Inte behövs de när Muminmamman har kommit hem. Hon tycker att de sprider negativ energi och stör vår lek. Hattifnattarna har säkert tjänat ihop tillräckligt med pengar på oss nu och kan dra vidare till en annan dal.
Ja, även om Muminmamman är tålig och mild så kan hon peka med hela handväskan! Hon kommer att göra upp med all ängslighet. En organisation där alla går om kring och planerar sina drag i förhållande till hur de ska tas emot på högsta ort stagnerar. I vissa lägen måste det finnas mod och utrymme att agera utan förankring in absurdum.
Och när det inte blir bra, när vi misslyckas då finns hon där. Muminmamman kommer att bjuda på hallonsaft, bullar och tillit till att det blir bättre nästa gång. När Muminmamman städat färdigt kanske Gullan törs komma ut ur garderoben?
söndag 4 juli 2010
En sommarsaga
Ted Ström har sin Vintersaga, men Gullan ska berätta en sommarsaga. När ledande politiker, journalister och myndigheter frotterar sig och byter varumärken med varandra i Almedalen bjuder Gullan på denna föreställning för er som inte får vara med.
Tänk er ett land. Tänk er ett land i långt upp i norr med lång erfarenhet av demokrati och god byråkratisk ordning. Tänk er att i detta land finns en myndighet med ansvar för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Chefen för denna myndighet är en kvinna med socialt patos. Detta patos delar hon med sin man som är en engagerad företrädare för en intresseorganisation. Tänk er att denna organisation arbetar intensivt för att ändra reglerna för adoption och konstgjord befruktniong så att det ska bli möjligt för även äldre par att bli föräldrar. Man menar från organisationens sida att bestämmelserna på detta område är åldersdiskriminerade.
Föreställ er sedan att man på hustruns myndighet - på hennes initiativ - utreder frågan om rätten till adoption m.m. för personer över 45 år. Utredningen utförs som ett prioriterat arbete på myndigheten och resurser satsas för att snabbt komma fram till ett resultat. Utredningen presenteras med buller och bång på utsatt tid. Föga förvånande kommer utredningen fram till att det finns vissa olikheter i tillämpningen av reglerna i landet och att reglerna innebär att äldre personer diskrimineras. Myndighetschefen uttalar sig i media och betonar att detta inte är acceptabelt; lagstiftningen måste ändras.
Försök sedan föreställa er reaktionerna internt på myndigheten. Ojdå! Är detta en fråga för vår myndighet? De andra byråkraterna på myndigheten känner sig tagna på sängen eftersom resultatet inte remitterats internt. Ingen har fått möjlighet att komma med synpunkter utifrån sin kompetens. Inte ens de största experterna i frågan – det särskilda rådet för adoption – har fått uttala sig. Det framgår inte heller att utredarna har funderat över vilka konsekvenser utredningens förslag har för barnen. Byråkraterna, som trodde att barnperspektivet var ett honnörsord för myndigheten, förlorar fotfästet för en stund.
I detta land finns kunniga och grävande journalister som är speciellt utbildade för att granska makten i landet. Tänk er att de väljer att blunda för kopplingen mellan intresseorganisationen och myndigheten.
Vilken tur att detta tankeexperiment bara är en saga! För något sådanta land finns väl knappast? Inte heller sådana politiker, journalister eller myndighetspersoner…
Tänk er ett land. Tänk er ett land i långt upp i norr med lång erfarenhet av demokrati och god byråkratisk ordning. Tänk er att i detta land finns en myndighet med ansvar för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Chefen för denna myndighet är en kvinna med socialt patos. Detta patos delar hon med sin man som är en engagerad företrädare för en intresseorganisation. Tänk er att denna organisation arbetar intensivt för att ändra reglerna för adoption och konstgjord befruktniong så att det ska bli möjligt för även äldre par att bli föräldrar. Man menar från organisationens sida att bestämmelserna på detta område är åldersdiskriminerade.
Föreställ er sedan att man på hustruns myndighet - på hennes initiativ - utreder frågan om rätten till adoption m.m. för personer över 45 år. Utredningen utförs som ett prioriterat arbete på myndigheten och resurser satsas för att snabbt komma fram till ett resultat. Utredningen presenteras med buller och bång på utsatt tid. Föga förvånande kommer utredningen fram till att det finns vissa olikheter i tillämpningen av reglerna i landet och att reglerna innebär att äldre personer diskrimineras. Myndighetschefen uttalar sig i media och betonar att detta inte är acceptabelt; lagstiftningen måste ändras.
Försök sedan föreställa er reaktionerna internt på myndigheten. Ojdå! Är detta en fråga för vår myndighet? De andra byråkraterna på myndigheten känner sig tagna på sängen eftersom resultatet inte remitterats internt. Ingen har fått möjlighet att komma med synpunkter utifrån sin kompetens. Inte ens de största experterna i frågan – det särskilda rådet för adoption – har fått uttala sig. Det framgår inte heller att utredarna har funderat över vilka konsekvenser utredningens förslag har för barnen. Byråkraterna, som trodde att barnperspektivet var ett honnörsord för myndigheten, förlorar fotfästet för en stund.
I detta land finns kunniga och grävande journalister som är speciellt utbildade för att granska makten i landet. Tänk er att de väljer att blunda för kopplingen mellan intresseorganisationen och myndigheten.
Vilken tur att detta tankeexperiment bara är en saga! För något sådanta land finns väl knappast? Inte heller sådana politiker, journalister eller myndighetspersoner…
tisdag 8 juni 2010
Patientsäkerhetslagen är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit!
Om nu Totalministern varit en man som använde sådana kraftuttryck så kanske han hade uttryckt sig på det sättet idag. Det måste i alla fall ha varit med en sådan känsla han skrev (under) den bleka repliken i DN. Inte kom den till som resultaten av någon politisk vision i alla fall. Pliktskyldigast försöker han hävda att HSAN:s ordförande, här gemenligen kallad Pippi, kommit med sakfel i fredagens artikel. Detta trots att det är ganska uppenbart att Pippi har mycket större kunskap om vad som egentligen står i lagförslaget än förslagsläggaren själv.
Gullan tycker att det hade varit snyggt om Totalministern så här i elfte timmen hade bemödat sig om att på ett seriöst sätt försöka förklara vilka som är de stora fördelarna med reformen. Ministerns artikel inleds med orden "Den nya patientsäkerhetslagen skapar förutsättningar för en säkrare vård." I artikeln förklaras inte på vilket sätt säkrare vård ska uppnås genom den nya lagen. Det finaste han kunde säga om lagen var att den inte är riktigt färdig ännu. Att möjligheten att överklaga snarast ska införas. Varför lagen måste träda ikraft innan den är helt genomarbetad framkommer inte. Istället fortsätter Totalministern att sprida dimridåer för verklighetens folk. Som en brukspatron med fet cigarr sitter Totalministern och puffar rökmoln efter rökmoln över allmänheten.
Puff! Han påstår att det inte finns någon överklagandemöjlighet i befintlig lagstiftning heller. Ja, det är sant när det gäller den typ av klagomål till Totalstyrelsen som i framtiden ska bli huvudspåret. Men dagens anmälningar till HSAN kan överklagas av anmälaren och av den som blir anmäld. Precis den typ av överklagandemöjlighet som Pippi efterlyser i sin debattartikel.
Puff! Totalministern påstår att det visst framgår vem som ska be patienten om ursäkt ifall något går fel i vården, nämligen vårdgivaren. Vårdgivaren är t.ex. ett landsting eller ett företag som bedriver hälso- och sjukvård. Patienten ska alltså få en ursäkt från företagsledningen. Pippi efterlyser i sin artikel ett personligt ansvar. Hon redogör för de mekanismer som gör det möjligt för en person att förlåta och gå vidare. Så här skriver Pippi:
Den drabbades upprättelse förutsätter att den som har gjort fel erkänner detta och därmed den drabbades lidande. Genom att göra felet känt och ta på sig skulden har den felande tagit sitt ansvar. Den drabbade får därmed bekräftat att hans/hennes lidande räknas, vilket är förutsättningen för att kunna förlåta den felaktiga handlingen. Den felande, å sin sida, har genom sitt ansvarstagande förtjänat den drabbades förlåtelse och kan på så sätt ”förlåta sig själv”. Att personalen på detta sätt tar sitt ansvar är oerhört viktigt för förtroendet för vården
Inne i dimman sitter Totalministern och hävdar att verklighetens folk ska nöja sig med en ursäkt från en organisation.
Puff! Utan att förklara på vilket sätt, hävdar Totalministern att det kommer att bli lättare att återkalla yrkeslegitimationer. Nåväl, det är väl bra. De flesta felhändelserna i vården som drabbar patienterna kommer dock även i fortsättningen inte vara av sådan karaktär att deslegitimering blir aktuellt. Med den nya lagen kommer det inte att finnas någon i lag reglerad påföljd för den som gör sig skyldig till fel i yrkesutövningen. Det kommer inte att finnas någon påföljd alls att ta till förrän en yrkesutövare har så stora problem att prövotid eller återkallelse av legitimation kan övervägas. I det läget erbjuder den nya lagen några skärpningar – trots att inte är de så kallade ”riskindividerna” som orsakar det stora antalet skador i vården.
Gullan anser att det finns en hel del demokratiska brister i hur lagförslag tas fram, presenteras och genomförs. Det framstår inte som viktigt för lagstiftaren att på ett ärligt sätt redovisa tankarna bakom nya reformer och konsekvenserna av dem. Det är osäkert hur medveten mörkläggningsstrategin är. Kanske har politikerna hamnat i händerna på sina egna kommunikationsstrateger? Lättsamma powerpointvänliga presentationer av nya reformer blivit så införlivad i politiken att det blivit en ryggmärgsreflex. Media tar tacksamt emot de lightversioner som presenteras och skriver lydigt ner de pratminus som hoppar ur munnen på politiker som presenterar nya förslag. Presentationen, förpackningen blir viktigare än det verkliga innehållet. Visar detta på respekt för verklighetens folk?
För övrigt präglas dagen av renodlad avundsjuka. Varför får Duktiga Annika bli sommarpratare och inte Gullan?!
Gullan tycker att det hade varit snyggt om Totalministern så här i elfte timmen hade bemödat sig om att på ett seriöst sätt försöka förklara vilka som är de stora fördelarna med reformen. Ministerns artikel inleds med orden "Den nya patientsäkerhetslagen skapar förutsättningar för en säkrare vård." I artikeln förklaras inte på vilket sätt säkrare vård ska uppnås genom den nya lagen. Det finaste han kunde säga om lagen var att den inte är riktigt färdig ännu. Att möjligheten att överklaga snarast ska införas. Varför lagen måste träda ikraft innan den är helt genomarbetad framkommer inte. Istället fortsätter Totalministern att sprida dimridåer för verklighetens folk. Som en brukspatron med fet cigarr sitter Totalministern och puffar rökmoln efter rökmoln över allmänheten.
Puff! Han påstår att det inte finns någon överklagandemöjlighet i befintlig lagstiftning heller. Ja, det är sant när det gäller den typ av klagomål till Totalstyrelsen som i framtiden ska bli huvudspåret. Men dagens anmälningar till HSAN kan överklagas av anmälaren och av den som blir anmäld. Precis den typ av överklagandemöjlighet som Pippi efterlyser i sin debattartikel.
Puff! Totalministern påstår att det visst framgår vem som ska be patienten om ursäkt ifall något går fel i vården, nämligen vårdgivaren. Vårdgivaren är t.ex. ett landsting eller ett företag som bedriver hälso- och sjukvård. Patienten ska alltså få en ursäkt från företagsledningen. Pippi efterlyser i sin artikel ett personligt ansvar. Hon redogör för de mekanismer som gör det möjligt för en person att förlåta och gå vidare. Så här skriver Pippi:
Den drabbades upprättelse förutsätter att den som har gjort fel erkänner detta och därmed den drabbades lidande. Genom att göra felet känt och ta på sig skulden har den felande tagit sitt ansvar. Den drabbade får därmed bekräftat att hans/hennes lidande räknas, vilket är förutsättningen för att kunna förlåta den felaktiga handlingen. Den felande, å sin sida, har genom sitt ansvarstagande förtjänat den drabbades förlåtelse och kan på så sätt ”förlåta sig själv”. Att personalen på detta sätt tar sitt ansvar är oerhört viktigt för förtroendet för vården
Inne i dimman sitter Totalministern och hävdar att verklighetens folk ska nöja sig med en ursäkt från en organisation.
Puff! Utan att förklara på vilket sätt, hävdar Totalministern att det kommer att bli lättare att återkalla yrkeslegitimationer. Nåväl, det är väl bra. De flesta felhändelserna i vården som drabbar patienterna kommer dock även i fortsättningen inte vara av sådan karaktär att deslegitimering blir aktuellt. Med den nya lagen kommer det inte att finnas någon i lag reglerad påföljd för den som gör sig skyldig till fel i yrkesutövningen. Det kommer inte att finnas någon påföljd alls att ta till förrän en yrkesutövare har så stora problem att prövotid eller återkallelse av legitimation kan övervägas. I det läget erbjuder den nya lagen några skärpningar – trots att inte är de så kallade ”riskindividerna” som orsakar det stora antalet skador i vården.
Gullan anser att det finns en hel del demokratiska brister i hur lagförslag tas fram, presenteras och genomförs. Det framstår inte som viktigt för lagstiftaren att på ett ärligt sätt redovisa tankarna bakom nya reformer och konsekvenserna av dem. Det är osäkert hur medveten mörkläggningsstrategin är. Kanske har politikerna hamnat i händerna på sina egna kommunikationsstrateger? Lättsamma powerpointvänliga presentationer av nya reformer blivit så införlivad i politiken att det blivit en ryggmärgsreflex. Media tar tacksamt emot de lightversioner som presenteras och skriver lydigt ner de pratminus som hoppar ur munnen på politiker som presenterar nya förslag. Presentationen, förpackningen blir viktigare än det verkliga innehållet. Visar detta på respekt för verklighetens folk?
För övrigt präglas dagen av renodlad avundsjuka. Varför får Duktiga Annika bli sommarpratare och inte Gullan?!
torsdag 3 juni 2010
Favorit i repris
Förresten! Ni hörde väl att Bror Räv skickade Sten Bäver och Charles Murmeldjur upp till de norrländska skogarna för att söka efter Pentti Varg? Långt norrut fick de åka. Men, de fann honom! Turligt nog för Pentti, som råkat ut för en liten avvikelse.. Och till all lycka för Vaccinationsstyrelsen, men inte lika roligt för det stora Nusse-sjukhuset.
Ve och fasa! Tänk om Bror Räv skickar bröderna Bäver efter Lilla Vargen också!
Här kommer en upptagning från säkerhetskamerorna i Läskiga skogen:
Till sist bjuder Gullan på en intressant debattartikel. Ni får inte heller missa Pippi Långstrump-pristagarens artikel i DN den 4 juni. Simma lugnt!
Ve och fasa! Tänk om Bror Räv skickar bröderna Bäver efter Lilla Vargen också!
Här kommer en upptagning från säkerhetskamerorna i Läskiga skogen:
Till sist bjuder Gullan på en intressant debattartikel. Ni får inte heller missa Pippi Långstrump-pristagarens artikel i DN den 4 juni. Simma lugnt!
lördag 29 maj 2010
torsdag 13 maj 2010
Ja visst gör det ont
när knoppar brister. All utveckling kostar på. Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd. Det är vår och Gullans ögon är känsliga för grönt och överkänsliga, rentav allergiska, mot utvecklingsprojekt. Dags att ställa sig i standbyläge.
Poesi hör våren till. Medan Gullan tar time-out kan bloggens läsare njuta av Ragnar Thoursies dikter. Han är en förebild för oss byråkrater med fäbless för det skrivna ordet. En sann hjälte, som i höstas - vid 90 års ålder- gav ut en ny diktsamling. Dikterna i samlingen Sånger från äldreomsorgen säger kanske mer om tillståndet i vård och omsorg än hundratals rapporter från Totalstyrelsen.
Föremål för omsorg
Vi gamla är föremål för omsorg.
visst är det underbart!
bara vi inte blir föremål
i omsorgen.
Men det våras även i äldreomsorgen:
Det ofattbara
Det vanliga, det ofattbara.
Tre gamlingar sitter framåtlutade i sin handikappbuss,
med öppen mun åser de undret.
Det är ett par dagar in i maj, vårmånaden,
undrens tid. På en natt har grönska fallit över träden.
I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,
ändå är de lika gripna nu som första gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.
Det vanliga.
Det ofattbara.
Så skriver Ragnar Thoursie. Hej så länge, säger Gullan!
Poesi hör våren till. Medan Gullan tar time-out kan bloggens läsare njuta av Ragnar Thoursies dikter. Han är en förebild för oss byråkrater med fäbless för det skrivna ordet. En sann hjälte, som i höstas - vid 90 års ålder- gav ut en ny diktsamling. Dikterna i samlingen Sånger från äldreomsorgen säger kanske mer om tillståndet i vård och omsorg än hundratals rapporter från Totalstyrelsen.
Föremål för omsorg
Vi gamla är föremål för omsorg.
visst är det underbart!
bara vi inte blir föremål
i omsorgen.
Men det våras även i äldreomsorgen:
Det ofattbara
Det vanliga, det ofattbara.
Tre gamlingar sitter framåtlutade i sin handikappbuss,
med öppen mun åser de undret.
Det är ett par dagar in i maj, vårmånaden,
undrens tid. På en natt har grönska fallit över träden.
I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,
ändå är de lika gripna nu som första gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.
Det vanliga.
Det ofattbara.
Så skriver Ragnar Thoursie. Hej så länge, säger Gullan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
