Kommentarsfältet på Intranätet. Uppmuntrande nog handlade veckans lansering mest om det som inte är tillåtet för hugade debattörer. Det är inte tillåtet att lämna anonyma kommentarer. Detta för att debattklimatet och diskussionerna ska bli bra. Inledningsvis fanns också skriftliga ordningsregler. Det var förbjudet att svära, leva bus eller komma med otrevliga yttranden. Efter det att upprörda sagofigurer protesterat mot att det förväntades behöva uttryckliga regler för att de skulle låta bli att svära upphävdes ordningsreglerna. Intressant att pratarbetarna trodde att det var nödvändigt att upprätta stränga regler för intern kommunikation! Trots att Gullan saknat direkta förbud i bloggen har inte någon debattör åkallat hin håle i sina debattinlägg. Gullan tycker inte heller att debattklimatet varit dåligt eller att tonen varit otrevlig – även om det hettat till ibland. Pratavdelningen hänvisar till kafferum, mejl eller andra kanaler för det fall att någon vill föra anonyma diskussioner. Andra kanaler… Gullan kan inte göra annat än säga: Tack!
När det gäller fadäs nummer två behöver Gullan bara lyfta på locket. Bill O´bull hoppar i galen tunna helt av egen kraft! Gullan har full förståelse för att det kan vara svårt att svara på frågor inom områden som Totalstyrelsen inte har koll på. Det är inte lätt att göra något bra av en sådan intervju. Men att en företrädare för myndigheten uttalar sig hotfullt mot en journalist som gör sitt jobb… Fy skäms Bill O´bull! Gullan undrar om inte pratarbetarna på Totalstyrelsen borde ägna sig åt att mediaträna cheferna istället för att förmana debattörer på Intranätet och jaga bloggare? Det tål också att fundera på vad som ligger bakom ett sådant arrogant beteende. Är det sådant som cheferna får lära sig på sina utvecklingsseminarier med Galej? Var Bill O´bulls utbrott ett exempel på det offensiva ledarskapet? Eller är det ett symtom på den hybris som kan följa på att ha blivit upphöjd till grekisk gud i de astrologiska personlighetstest som Galej erbjudit ledningsgruppen?
Jävsfadäsen. Gullan har länge levat i tron att Måns är någon slags expert på jäv. Han började ju med buller och bång att riva i jävsfrågan när han kom till Totalstyrelsen. När det gäller hur en jävsbedömning ska gå till måste Gullan citera Måns själv: Bedömningen innefattar en värdering av olika former av bindningar, förhållanden och relationer (både aktuella och tidigare) som skulle kunna påverka utförandet av ett aktuellt uppdrag och där det kan finnas ett utrymme för olika bedömningar i det enskilda fallet. I en sådan värdering ingår självklart att ta ställning till hur omvärlden kan tänkas uppfatta en viss persons medverkan i en aktuell fråga. Det finns inget absolut rätt eller fel i dessa avgöranden. En generell utgångspunkt vid bedömning av risken för att myndighetens trovärdighet kan skadas är dock att en försiktighetsprincip ska tillämpas. Det innebär att det i varje enskilt fall måste göras en noggrann individuell bedömning om det kan finnas några intressekonflikter som myndigheten måste ta hänsyn till. I fortsättningen måste vi vänja oss vid att diskussionen om intressekonflikter och jäv blir allt vanligare. Det behöver inte vara någonting negativt.
Vackert sagt! Gullan utgår därför från att Måns välkomnar veckan debatt. Men hur tänkte man i då Risksjukvårdsnämnden? Om Gullan fattat det hela rätt fick nämnden redan i höstas indikationer på att det fanns de som ifrågasatte konsultens opartiskhet. Ändå baxade man beslutet ända fram. Var fanns försiktighetsprincipen då?
Gullan smäller igen locket om veckans fadäser. BANG!
Tack till Baghdad Bob och andra vakna kommentatorer! Slutligen följ länken för ett tips från Gullans trogne läsare i Washington. Inlägget uppdaterat 5 mars efter inspiration av Salongslejonet och efter påtryckningar från Puking Kid.