Skillnaden

Det är hög tid att sammanfatta det gångna året. Vad har blivit bättre? Har något blivit sämre? Är det någon skillnad? Totalstyrelsen ska göra skillnaden. Det är mantrat som alla små sagofigurer fått lära sig rabbla i sömnen under 2010. Till skillnad från alla andra organisationer med samma slogan ska Totalstyrelsen göra skillnaden i bestämd form singularis. Gör det någon skillnad? Eller förlåt.. Gör det skillnaden?

Gullan började blogga för att berätta om det första året i den nya organisationen. Under året har bloggen skildrat både vad som har hänt inom verket och hur myndigheten agerat i vissa frågor. Bloggen väckte stor uppmärksamhet i början av året. Sedan Gullan började räkna besökarna i slutet av februari har bloggen haft ca 22 000 besökare. Gullan skulle gärna vilja veta om sagofigurerna på Totalstyrelsen tycker att omorganisationen lett till någon skillnad? Vad har den inneburit för den interna arbetssituationen? Har den medfört någon skillnad för hur myndigheten sköter sina viktiga uppdrag? Har ni externa läsare någon uppfattning om det?

Gullan är som vanligt en aning dystopisk. Det har inte blivit någon skillnad. Totalstyrelsen sköter sina myndighetsuppgifter lika bra och lika dåligt som förut. Arbetskamraterna arbetar med stort engagemang och gör sitt bästa. Oftast mycket bra saker som är till nytta för hur vård och omsorg bedrivs i landet. Detta görs idag, men gjordes också igår.

Det är svårt att utvärdera omorganisationens roll för hur det dagliga arbetet utförs. Det är fortfarande svårt att veta var olika arbetsuppgifter hör hemma. Förut var det svårt för att det fanns flera myndigheter i myndigheten. Nu är det svårt för att vi (ännu) inte vet vem som ska göra vad eller var det ska göras. Omorganisationen har i sig inte inneburit något negativt. Det är inte heller den som gör skillnaden. Orsaken till att det inte fungerar bra är ledarstilen. Ledarstilen som genomsyrade myndigheten redan innan omorganisationen. Möjligen har den fått större genomslag nu när ledarna är handplockade och organisationen riggats för att förverkliga den. Alla chefer är lojala mot Måns eller vet hur man ska agera för att uppfattas som lojal.

Mätningar har konstaterat att myndigheten har problem med den interna kommunikationen och att medarbetarna är stressade. Dessa problem har inte med omorganisationen att göra. Gullan tror att resultatet hade varit det samma utan denna förändring. En förändring på organisationsplanet kan under nuvarande ledning inte medföra någon skillnad. En ledarfilosofi som bygger på management by fear kan inte lyfta medarbetarna.

Nedslående nog har Gullan fått signaler om att den på Totalstyrelsen förhärskande ledarstilen är högsta modet inom statsappareten. Från systermyndigheterna Drogstyrelsen (även kallad Pillerverket) och Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare hörs samma varningsrop. Är rädslans diktatur anbefalld av Totalministeriet? Gullan räknar med att under början av nästa år få återkomma med larmrapporter från sina kära medsystrar.

Gullans förhoppningar på Muminmamman om att hon skulle städa undan all rädsla och ängslighet i organisationen har kommit på skam. Hattifnattarna från Galej springer fortfarande omkring och strör epigonsporer överallt där de drar fram.

Och där de hittills gjort mest skada är på Inspektionsavdelningen. Om vi återanvänder tågliknelsen så kan vi konstatera att inspektionsvagnen står kvarlämnad på ett stickspår. Bromsarna har frusit fast i den hårda väderleken. Ingen törs hoppa av och skotta rälsen eller rensa växlarna från is. För tänk om man gör fel? Använder fel verktyg? Sektionsledarna har handbojor och elektronisk fotboja och hänvisar uppåt till enhetscheferna som alla har ont i magen och är drabbade av total handlingsförlamning. De sitter inlåsta i en konferensvagn tillsammans med Bill O´bull och studerar sina navlar ivrigt instruerade av hattifnattarna. Handläggarna är rädda. Sektionsledarna är ännu räddare. Men räddast utav alla är enhetscheferna. Så blir inga barn gjorda – heller inga beslut fattade.

Prinsen och Lilla Vargen är ganska styva i korken. Duktiga pojkar, som de är, känner de sig säkra på att de kan ”hantera” Måns. Därför kan de sköta sina avdelningar som relativt skyddade verkstäder. Dennis sitter också ostörd i sin vrå och leker med sina nya telefoner och försöker förstå hur de fungerar. Strålflickan arbetar med sina fobier genom att med feta pastellkritor i sina händer formera ett nytt varumärke och en ny logga utan läskiga ormar. Filifjonkans avdelning är numera så omgärdad av kodlås att ingen har en aning om vad som händer där. Måna sköter rutinerat sin arbetsuppgift att sopa framför och bakom Måns.

Osäkerheten om vad ledningen tänker och vill. Rädslan för vad Måns ska tycka. Sådana stämningar leder till förlamning och handfallenhet och påverkar arbetsklimatet för alla. Det leder till en snål organisation där det är riskabelt att ge positiv återkoppling. För tänk om de högsta ledarna inte alls tycker att detta var ett bra arbete? Det blir också riskabelt att fatta självständiga beslut. Allt måste förankras på högsta ort. Management by fear leder möjlighen till en tydlig arbetsprocess, men blir teknisk, överdrivet byråkratisk och helt oempatisk. Det skapar ett syrefattigt teknokratiskt luftrum där endast de allra hårdaste kan röra sig och orkar andas. Arbetsglöden och arbetsglädjen falnar.

Det var dystra tankar att avsluta året med. Men när man sjunkit ända ner till botten är uppåt den enda riktningen som finns. Det är klart att det blir bättre nästa år...

Tack för er medverkan 2010! Gott Nytt År till alla er i fablernas värld önskar Gullan!

Medieormen svarar Gullan

Tips! I Sveriges Radios webbok Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn får Gullan svar på tal om anonymitet. Och radiochefen Mats Svegfors delar den bild av journalisters flathet vid granskningen av nya reformer som ges i bloggen:

"En helt annan sak som tas upp på bloggen Totalstyrelsen är att medierna och den kommenterande journalistiken ofta alldeles för sent levererar sin kritiska granskning av utredningar och politikförändringar. Hon kunde inte ha mer rätt, säger jag som under några år själv var ”i andra ändan av snöret”. Jag har svarat för flera stora utredningar. Det man som reformmakare allra minst var rädd för var den initierade och kritiska journalistiska granskningen."

Du lever väl hälsosamt, lille vän?

Hälsofascism. Ett rent helvete? För en tid sedan ramlade Gullan in i ett intressant radioprogram. Kulturradions Nya vågen handlade om den tyska författaren Juli Zehs roman Corpus Delicti. Romanen utspelar sig 2058 i en hälsodiktatur där det är ett brott att inte vara frisk, en plikt att leva hälsosamt. Gullan sätter genast upp boken på sin önskelista till jultomten. För känner vi inte igen oss? Vi befinner oss på många sätt redan på det sluttande planet. Såväl Totalstyrelsen, Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare, Sjukkassan som Subventionsstyrelsen agerar i dessa tassemarker. Totalstyrelsen genom sina hälsoriktlinjer, Institutet genom årliga pekpinnar, Sjukkassan genom tillämpning av hårdare sjukskrivningsregler och Substyrelsen genom sin subventionspolitik; potensbesvär bör betraktas som självförvållade.

I DN häromdagen påminde Karin Johannisson oss om att hälsofascismen är en gammal fin svensk tradition. I det tidiga folkhemmet förespråkades stränga levnadsregler med paroller som: bättre hälsa – bättre folk. Hon visar också på ett uttalande från 1935 års Befolkningskommission: ”Det måste betraktas som en extremt individualistisk ståndpunkt att individen bestämmer över sin egen kropp”.

Och den stolta huvudstaden vill nu inte vara sämre! I början av november kunde vi läsa i huvudstadsbladet om den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden där de boende förväntas leva sunt. De som bosätter sig där ska i en Boskola får lära sig hur man åker kollektivt, sopsorterar, motionerar och äter rätt. Det vill till att föreningen väljer rätt medlemmar. Enligt Totalstyrelsens preliminära riktlinjer är det bara varannan kvinna och var tredje man i åldrarna 16–84 år som rapporterar att de inte har några ohälsosamma levnadsvanor. Den som inte kan vänta på att få flytta in i denna mönsterstad kan drömma sig bort till filmens Pleasantville eller göra ett studiebesök i verklighetens motsvarighet i Orlando - Celebration en idealsamhälle skapad av Disney. Där finns reglementen om allt från när tvätten får hängas ut, hur högt gräset får vara till färgen på gardinerna.

Även Måns har tidigt profilerat sig som en profet för ett samhälle med kontroll över medborgarnas livsstil. Han anser att det borde vara lika självklart för en kirurg att ställa krav på rökstopp inför ett ingrepp som att kräva att patienten är fastande eller går ner i vikt.

Men det är inte bara myndigheter som vill blanda sig i hur vi lever. Företagen ligger i startgroparna. Apple har gett sig in i livsstilskontrollen och har börjat vägra rökare support. Och det är ganska lätt att föreställa sig vad försäkringsbolagen kunna göra inom detta område!

Gullan inser förstås att det finns mycket att vinna för oss som individer om vi sköter vår hälsa. Liksom att det finns vinster för samhället i stort med minskade kostnader och därmed möjligheter att göra bättre prioriteringar. Men det är ändå intressant att fundera över frågorna som väcks. Kan hälsovurmen skapa ett nytt sorts klassamhälle där de som har tid och resurser att leva hälsosamt blir en ny elit? Hur långt kan man från samhällets sida gå när det gäller folkhälsoinsatser utan att vi får en hälsodiktatur? Innan vi lever i en antiseptisk mardröm? ”Den som inte medvetet vårdar sin hälsa riskerar inte att bli sjuk för hon är det redan.”

För övrigt efterlyser Gullan en utlovad rapport inifrån Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare. Dags för Tommy Lillfinger att avsluta sin semester!

Gravöppning

För vems skull ska den akuta vården av utrikesminister Anna Lindh granskas? Det självklara syftet borde vara: För att den akuta vården i fortsättningen ska bli bättre och säkrare. Ett sådant svar skulle stämma överens med Totalstyrelsens uppgift att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Men resultatet av en tillsynsaktivitet som görs mer än sju år efter händelsen kan knappast användas för att förbättra säkerheten i vården. Personal, utrustning och rutiner har bytts ut flera gånger sedan dess. De som arbetade den natten har säkert många smärtsamma minnen, men kommer inte ihåg detaljet utöver vad som har dokumenterats. Svårigheten att utreda och dra nytta av erfarenheter som kan dras av händelser som ligger för långt tillbaka i tiden ligger bakom huvudregeln att inte utreda händelser som är äldre än två år.

Totalstyrelsen har enligt en undersökning interna kommunikationsproblem. En av de största problemen är enligt undersökningen att det finns en för stor skillnad mellan vad ledningen gör och vad den säger. Hanteringen av denna händelse kan illustrera detta problem.

Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges med respekt för alla människors lika värde. På Totalstyrelsens webbplats kan man läsa att myndighetens uppgift är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Enligt Totalstyrelsens strategiska inriktning ska myndigheten göra skillnaden för särskilt utsatta grupper och där våra insatser gör mest nytta. Granskningen av den akuta vården av utrikesministern kan knappast räknas som en tillsynsaktivitet som kommer utsatta grupper till del. Hade Måns fattat motsvarande beslut om extraordinarie tillsyn av det misslyckade omhändertagandet av Sven Svensson år 2003? Troligen inte. Beslutet att granska utrikesministerns vård signalerar att vården av inflytelserika patienter är viktigare än vården av andra. Och bekräftar att det är skillnad på vad Måns och de andra ledarkattorna säger - och på vad de gör.

Enligt uttalanden till det stora otäcka medietrollet Mårran görs granskningen av omsorg för de efterlevande och för dem som jobbade hårt det dygnet eftersom det ju har antytts att de inte gjorde sitt jobb på bästa sätt. Måns bygger på så sätt redan från början in trovärdighetsproblem. Det kungliga sjukhuset välkomnar också beslutet eftersom de vill stoppa ryktesspridningen. Gullan anser att det inte är Totalstyrelsens uppgift att sätta stopp för ryktesspridning. Att tala i sådana termer antyder redan på förhand vad slutresultatet av granskningen måste bli.

Gullan har dock viss förståelse för att det KS vill att Totalstyrelsen ska granska det som hänt. Mårran har ju hävdat - ovisst på vilket underlag - att utrikesministern inte fick korrekt vård. Hur ska sjukhuset kunna bemöta det påståendet utan att bryta mot de regler som finns om sekretess? Totalstyrelsen måste dock kunna hålla huvudet kallt och stå emot både Mårrans tryck och med integritet kunna förklara varför en granskning i dagsläget inte tjänar något syfte –varken för KS, för anhöriga eller för övriga patienters säkerhet.

Men visst skulle man gärna vilja ändra historiens tragiska gång. Utrikesministern mördades av en man som av led av en psykisk störning. Totalstyrelsens förra ledning inledde på eget initiativ en granskning av den psykiatriska vård mördaren fått. I det fallet kunde man faktiskt tala om en tillsyn som kunde komma utsatta grupper till del. Mördaren hade sökt hjälp, men fick inte adekvat vård. Det fanns för få platser i den slutna psykiatriska vården. Kanske hade Anna Lindh levat om den psykiatriska vården varit av bättre kvalitet? Och kanske hade vi haft en kvinnlig statsminister idag om SÄPO hade haft en bättre riskanalys när det gäller kvinnliga politikers utsatthet?

Nästan en trend

Gullan ligger på sin terapisoffa och funderar över tecken i tiden. Tänk på din nästa. Ja, det är fint. Tänk längre än näsan räcker. Eller tänk nästan lika långt. Är det tillräckligt? Tro´t om ni vill. Det är nästan sanning.

Nästan vetenskap. Vidarkliniken firar 25 år i Sverige. Trots att det finns krav på att hälso- och sjukvården i Sverige ska uppfylla krav på vetenskap och beprövad erfarenhet har antroposoferna i Järna fortsatt dispens. De får även statliga bidrag. Skattebetalarnas pengar till sockerpiller alltså.

Nästan legitimerad. Flera politiker tycker att det är så intressant med icke vetenskapligt utvärderade metoder att man vill ge allmänheten vägledning i valet av kvackare. Frågan om ett nationellt register över utövare av alternativ medicin har väckts igen. Gullan är lika skeptisk som doktor Dengroth och Föreningen vetenskap och folkbildning mot en statliga kvalitetsstämpel på alternativmedicin.

Nästan död. Filosofen Karlsson på taket är bekymrad över tillgången på organ för transplantation. Nya framgångsrika behandlingsmetoder gör att fler patienter kan räddas. Det är ett problem att fler botas och inte blir donatorer. Det är också ett problem att fler patienter dör på fel sätt. Något måste alltså göras. Eftersom donatorn måste vara död för att kunna donera vitala organ argumenterar han för en ändring av dödsbegreppet. Karlsson tycker att det måste räcka med att patienten är ”tillräckligt” död. Dessutom tycker han att den som donerar ett organ ska få betalt. Lika självklart som att läkaren får betalt ska donatorn få ekonomiskt ersättning vid levande donation. Med osviklig Karlsson på taket-logik vill han dock begränsa rätten till ersättning till de donatorer som inte är i ekonomiskt trångmål. Det är förstås helt oetiskt att betala någon som behöver pengarna!

Nästan unik. Totalstyrelsens vision. Myndigheten ska göra skillnaden – för en god hälsa, vård och omsorg. Göra skillnad.. Har ni hört det förut? En enkel google-sökning på begreppet ger mer än fyra miljoner träffar. Centerpartister, rödgröna, Unicef, Trafikverket, Gränslösa läkare, konsultföretag, Rosa bandet och FRA-lagen m.m. Alla vill göra skillnad. Genom att vara en saklig, handlingskraftig och trovärdig myndighet ska Totalstyrelsen göra skillnad. När visionen presenteras manas medarbetarna att gå med djärva steg mot målet. Handlingskraft och djärva steg. Nästan trovärdigt.

Nästan logiskt är att Totalstyrelsen som jobbat och lobbat för disciplinpåföljdernas avskaffande nu opponerar sig mot att HSAN aviserat att de har slutat att döma ut disciplinpåföljder. Myndigheten kommer att överklaga om HSAN fattar beslut att inte ge disciplinpåföljd trots att en yrkesutövare har gjort fel som borde ge erinran eller varning. Månne är detta ett exempel på Totalstyrelsens nya handlingskraft?

Systerskap eller slaveri?

En av höstens viktigaste böcker måste vara Kajsa Ekis Ekmans bok Varat eller varan. Gullan hoppas att sommarens alla lättköpta politiker ska läsa den och tänka efter. Under Prideveckan blev det plötsligt en självklar rättighet för barnlösa att kunna köpa sig en livmoder. Politiker tävlade med varandra med uttalanden om att surrogatmödrarskap måste bli tillåtet i Sverige och att en utredning om detta måste tillsättas. Kajsa Ekis Ekman har skrivit flera kloka och tänkvärda artiklar i ämnet, bl.a. i DN kultursöndag den 29 augusti 2010 :
Surrogatmödrarskap är inte en fråga om ”barnlösas rätt till barn”. Det är inte heller en hbt-fråga. Utan det är en kvinnofråga. Det handlar om vilka vi är; människor eller redskap. Men också om vår rätt till de barn vi föder och barnens rätt till oss. Denna rätt bör inte, under några omständigheter, kunna avtalas bort genom kontrakt.
Läs!

Management enligt Muminmamman

Totalstyrelsens nya personalchef är en muminmamma! Gullan känner inte henne ännu, men hon talar och ser ut som direkt kommen från Mumindalen. Det skänker hopp till oss alla små sagofigurer i fablernas värld! Den goda moderns ledarskap. Muminmamman tror allt gott om sina barn. Hon ger oss rörelseutrymme och möjligheter att i trygga former pröva våra vingar. Hon tror oss om att kunna lösa de flesta problem, men stöttar och hjälper med små medel när vi kommer i beråd. Hon vill att vi ska utvecklas och kunna stå på egna ben. Hon har alla de verktyg vi kan behöva i sin stora handväska. Det finns inget kontrollerande eller fördömande i hennes ledarskap. Ömsesidig respekt och tillit är hennes valspråk.

Muminmamman kommer nog att ta fram den stora kvasten och sopa iväg de enerverande hattifnattarna från Galej! Inte behövs de när Muminmamman har kommit hem. Hon tycker att de sprider negativ energi och stör vår lek. Hattifnattarna har säkert tjänat ihop tillräckligt med pengar på oss nu och kan dra vidare till en annan dal.

Ja, även om Muminmamman är tålig och mild så kan hon peka med hela handväskan! Hon kommer att göra upp med all ängslighet. En organisation där alla går om kring och planerar sina drag i förhållande till hur de ska tas emot på högsta ort stagnerar. I vissa lägen måste det finnas mod och utrymme att agera utan förankring in absurdum.

Och när det inte blir bra, när vi misslyckas då finns hon där. Muminmamman kommer att bjuda på hallonsaft, bullar och tillit till att det blir bättre nästa gång. När Muminmamman städat färdigt kanske Gullan törs komma ut ur garderoben?

En sommarsaga

Ted Ström har sin Vintersaga, men Gullan ska berätta en sommarsaga. När ledande politiker, journalister och myndigheter frotterar sig och byter varumärken med varandra i Almedalen bjuder Gullan på denna föreställning för er som inte får vara med.

Tänk er ett land. Tänk er ett land i långt upp i norr med lång erfarenhet av demokrati och god byråkratisk ordning. Tänk er att i detta land finns en myndighet med ansvar för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Chefen för denna myndighet är en kvinna med socialt patos. Detta patos delar hon med sin man som är en engagerad företrädare för en intresseorganisation. Tänk er att denna organisation arbetar intensivt för att ändra reglerna för adoption och konstgjord befruktniong så att det ska bli möjligt för även äldre par att bli föräldrar. Man menar från organisationens sida att bestämmelserna på detta område är åldersdiskriminerade.

Föreställ er sedan att man på hustruns myndighet - på hennes initiativ - utreder frågan om rätten till adoption m.m. för personer över 45 år. Utredningen utförs som ett prioriterat arbete på myndigheten och resurser satsas för att snabbt komma fram till ett resultat. Utredningen presenteras med buller och bång på utsatt tid. Föga förvånande kommer utredningen fram till att det finns vissa olikheter i tillämpningen av reglerna i landet och att reglerna innebär att äldre personer diskrimineras. Myndighetschefen uttalar sig i media och betonar att detta inte är acceptabelt; lagstiftningen måste ändras.

Försök sedan föreställa er reaktionerna internt på myndigheten. Ojdå! Är detta en fråga för vår myndighet? De andra byråkraterna på myndigheten känner sig tagna på sängen eftersom resultatet inte remitterats internt. Ingen har fått möjlighet att komma med synpunkter utifrån sin kompetens. Inte ens de största experterna i frågan – det särskilda rådet för adoption – har fått uttala sig. Det framgår inte heller att utredarna har funderat över vilka konsekvenser utredningens förslag har för barnen. Byråkraterna, som trodde att barnperspektivet var ett honnörsord för myndigheten, förlorar fotfästet för en stund.

I detta land finns kunniga och grävande journalister som är speciellt utbildade för att granska makten i landet. Tänk er att de väljer att blunda för kopplingen mellan intresseorganisationen och myndigheten.

Vilken tur att detta tankeexperiment bara är en saga! För något sådanta land finns väl knappast? Inte heller sådana politiker, journalister eller myndighetspersoner…

Patientsäkerhetslagen är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit!

Om nu Totalministern varit en man som använde sådana kraftuttryck så kanske han hade uttryckt sig på det sättet idag. Det måste i alla fall ha varit med en sådan känsla han skrev (under) den bleka repliken i DN. Inte kom den till som resultaten av någon politisk vision i alla fall. Pliktskyldigast försöker han hävda att HSAN:s ordförande, här gemenligen kallad Pippi, kommit med sakfel i fredagens artikel. Detta trots att det är ganska uppenbart att Pippi har mycket större kunskap om vad som egentligen står i lagförslaget än förslagsläggaren själv.

Gullan tycker att det hade varit snyggt om Totalministern så här i elfte timmen hade bemödat sig om att på ett seriöst sätt försöka förklara vilka som är de stora fördelarna med reformen. Ministerns artikel inleds med orden "Den nya patientsäkerhetslagen skapar förutsättningar för en säkrare vård." I artikeln förklaras inte på vilket sätt säkrare vård ska uppnås genom den nya lagen. Det finaste han kunde säga om lagen var att den inte är riktigt färdig ännu. Att möjligheten att överklaga snarast ska införas. Varför lagen måste träda ikraft innan den är helt genomarbetad framkommer inte. Istället fortsätter Totalministern att sprida dimridåer för verklighetens folk. Som en brukspatron med fet cigarr sitter Totalministern och puffar rökmoln efter rökmoln över allmänheten.

Puff! Han påstår att det inte finns någon överklagandemöjlighet i befintlig lagstiftning heller. Ja, det är sant när det gäller den typ av klagomål till Totalstyrelsen som i framtiden ska bli huvudspåret. Men dagens anmälningar till HSAN kan överklagas av anmälaren och av den som blir anmäld. Precis den typ av överklagandemöjlighet som Pippi efterlyser i sin debattartikel.

Puff! Totalministern påstår att det visst framgår vem som ska be patienten om ursäkt ifall något går fel i vården, nämligen vårdgivaren. Vårdgivaren är t.ex. ett landsting eller ett företag som bedriver hälso- och sjukvård. Patienten ska alltså få en ursäkt från företagsledningen. Pippi efterlyser i sin artikel ett personligt ansvar. Hon redogör för de mekanismer som gör det möjligt för en person att förlåta och gå vidare. Så här skriver Pippi:
Den drabbades upprättelse förutsätter att den som har gjort fel erkänner detta och därmed den drabbades lidande. Genom att göra felet känt och ta på sig skulden har den felande tagit sitt ansvar. Den drabbade får därmed bekräftat att hans/hennes lidande räknas, vilket är förutsättningen för att kunna förlåta den felaktiga handlingen. Den felande, å sin sida, har genom sitt ansvarstagande förtjänat den drabbades förlåtelse och kan på så sätt ”förlåta sig själv”. Att personalen på detta sätt tar sitt ansvar är oerhört viktigt för förtroendet för vården
Inne i dimman sitter Totalministern och hävdar att verklighetens folk ska nöja sig med en ursäkt från en organisation.

Puff! Utan att förklara på vilket sätt, hävdar Totalministern att det kommer att bli lättare att återkalla yrkeslegitimationer. Nåväl, det är väl bra. De flesta felhändelserna i vården som drabbar patienterna kommer dock även i fortsättningen inte vara av sådan karaktär att deslegitimering blir aktuellt. Med den nya lagen kommer det inte att finnas någon i lag reglerad påföljd för den som gör sig skyldig till fel i yrkesutövningen. Det kommer inte att finnas någon påföljd alls att ta till förrän en yrkesutövare har så stora problem att prövotid eller återkallelse av legitimation kan övervägas. I det läget erbjuder den nya lagen några skärpningar – trots att inte är de så kallade ”riskindividerna” som orsakar det stora antalet skador i vården.

Gullan anser att det finns en hel del demokratiska brister i hur lagförslag tas fram, presenteras och genomförs. Det framstår inte som viktigt för lagstiftaren att på ett ärligt sätt redovisa tankarna bakom nya reformer och konsekvenserna av dem. Det är osäkert hur medveten mörkläggningsstrategin är. Kanske har politikerna hamnat i händerna på sina egna kommunikationsstrateger? Lättsamma powerpointvänliga presentationer av nya reformer blivit så införlivad i politiken att det blivit en ryggmärgsreflex. Media tar tacksamt emot de lightversioner som presenteras och skriver lydigt ner de pratminus som hoppar ur munnen på politiker som presenterar nya förslag. Presentationen, förpackningen blir viktigare än det verkliga innehållet. Visar detta på respekt för verklighetens folk?

För övrigt präglas dagen av renodlad avundsjuka. Varför får Duktiga Annika bli sommarpratare och inte Gullan?!

Favorit i repris

Förresten! Ni hörde väl att Bror Räv skickade Sten Bäver och Charles Murmeldjur upp till de norrländska skogarna för att söka efter Pentti Varg? Långt norrut fick de åka. Men, de fann honom! Turligt nog för Pentti, som råkat ut för en liten avvikelse.. Och till all lycka för Vaccinationsstyrelsen, men inte lika roligt för det stora Nusse-sjukhuset.
Ve och fasa! Tänk om Bror Räv skickar bröderna Bäver efter Lilla Vargen också!
Här kommer en upptagning från säkerhetskamerorna i Läskiga skogen:



Till sist bjuder Gullan på en intressant debattartikel. Ni får inte heller missa Pippi Långstrump-pristagarens artikel i DN den 4 juni. Simma lugnt!

Kung Måns pyramidbygge

Musik till eftertexterna...
Tack till herr Wiehe och till byrådirektör P!

Ja visst gör det ont

när knoppar brister. All utveckling kostar på. Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd. Det är vår och Gullans ögon är känsliga för grönt och överkänsliga, rentav allergiska, mot utvecklingsprojekt. Dags att ställa sig i standbyläge.

Poesi hör våren till. Medan Gullan tar time-out kan bloggens läsare njuta av Ragnar Thoursies dikter. Han är en förebild för oss byråkrater med fäbless för det skrivna ordet. En sann hjälte, som i höstas - vid 90 års ålder- gav ut en ny diktsamling. Dikterna i samlingen Sånger från äldreomsorgen säger kanske mer om tillståndet i vård och omsorg än hundratals rapporter från Totalstyrelsen.

Föremål för omsorg

Vi gamla är föremål för omsorg.
visst är det underbart!
bara vi inte blir föremål
i omsorgen.

Men det våras även i äldreomsorgen:

Det ofattbara

Det vanliga, det ofattbara.
Tre gamlingar sitter framåtlutade i sin handikappbuss,
med öppen mun åser de undret.
Det är ett par dagar in i maj, vårmånaden,
undrens tid. På en natt har grönska fallit över träden.
I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,
ändå är de lika gripna nu som första gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.
Det vanliga.
Det ofattbara.

Så skriver Ragnar Thoursie. Hej så länge, säger Gullan!

Vakna Wolodarski!

I oktober 2006 lämnade patientdatautredningen sitt betänkande. Regeringen lämnade propositionen till riksdagen i mars 2008. Riksdagen röstade igenom lagförslaget i maj samma år. Patientdatalagen trädde i kraft den 1 juli 2008. Den 11 april 2010, tre och ett halvt år efter det att förslaget presenterades, skriver Peter Wolodarski en kritisk artikel om den relativt nya lagen. Men hallå!

Nu kan det ju hända att Peter Wolodarski tillhör en liten exklusiv skara journalister som faktiskt brydde sig om att beskriva den nya reformen redan på förslagsstadiet. I så fall ber Gullan om ursäkt för att hon drar hela media över en kam. Men så här ser det ofta ut! Den tredje statsmakten bryr sig inte om att hitta de intressanta knäckfrågorna i förslag till förändringar i lagstiftningen. Journalister orkar inte ta del av komplicerade avvägningar som inte ryms i ett normallångt pressmeddelande.

När det gäller patientdatalagen har Wolodarski helt rätt i att det finns en intressant debatt om integritet kontra patientsäkehet som är viktig att föra. Framförallt hade den varit viktig att lyfta fram i en allmän debatt i samband med remissbehandlingen av utredningens förslag. Det förekom nästan ingen mediabevakning alls i samband med införandet av patientdatalagen. I princip var det bara inom patientdatautredningen som denna debatt fördes och avvägningar gjordes. Nu blev den allmänna opinionen aldrig oroad och fick aldrig en chans att väga för och emot olika möjliga lösningar. Denna okunskap består eftersom landsting och andra vårdgivare, som Wolodarski helt riktigt påpekar, inte informerar sina patienter om hur de hanterar journalinformationen. Vårdgivarna sköter alltså inte sina uppgifter korrekt. Men gjorde den tredje statsmakten sitt jobb i samband med att reformen infördes?

I december 2008 lämnade patientsäkerhetsutredningen sitt betänkande. Regeringen lämnade nu i april förslaget till ny patientsäkerhetslag till riksdagen. Riksdagen väntas fatta beslut om den nya lagen den 15 juni 2010.

Gullan kan förutse vad Peter Wolodarski kommer att skriva i sin söndagskrönika i DN i april 2012. Han kommer att skriva om hur samma kvinna, nu med två barn i skolåldern, följt sin åldriga mor till sjukhuset efter att modern ramlat i hemmet. Läkaren på sjukhuset var stressad och slarvade med anamnes och inläsning av moderns journal och läkemedelslista. Hon missade därför att modern åt blodförtunnande läkemedel. Den behandling som modern nu fick på sjukhuset gavs inte med beaktande av detta. Modern fick en hjärnblödning och avled hastigt. Upprörd över moderns död och den nonchalanta behandlingen vill dottern göra en anmälan mot läkaren. Hon vill att någon ska ta ansvar för den felaktiga behandlingen. Hon tror att varningssystemet finns kvar och blir något förvånad över att hon inte kan göra en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Istället får hon veta att hon ska anmäla händelsen till Totalstyrelsen. Ett halvår senare får kvinnan ett beslut från myndigheten. Totalstyrelsen konstaterar i beslutet att läkarens handläggning inte var helt lyckad, men att felet orsakades av brister i organisationen, brister i rutinerna för hantering av läkemedel och brister i journalsystemet. Vårdgivaren uppmanas att förbättra de bristande rutinerna. Kvinnan häpnar! Är det ingen som tar på sig ansvaret för moderns plötsliga dödsfall? Hon vill genast överklaga beslutet, men får veta att det inte går. Läkaren som tycker sig ha följt gällande rutiner känner sig påhoppad av att Totalstyrelsen uttryckt sig negativt om hennes handläggning och vill därför också överklaga beslutet. Även hon får veta att det inte är möjligt. Peter Wolodarski ifrågasätter det rimliga i att läkaren inte behöver ta på sig ansvaret för det inträffade. Han är också kritisk till att Totalstyrelsens beslut inte går att överklaga. Han tycker att det är en rättssäkerhetsbrist – även i förhållande till den felande läkaren. Totalstyrelsens kritiska skrivning går aldrig att tvätta bort.

Hallå hela pressen, radio och TV! Ni har en och en halv månad på er att ventilera för- och nackdelarna med det nya lagförslaget. Väck den allmänna opinionen! Få riksdagsmännen att tänka efter och inte utan förbehåll svälja argumenteringen i den lobbyprodukt, som förslaget till ny patientsäkerhetslag är. Gör er förtjänta av presstödet! Använd er tid till att läsa igenom det tjocka lagförslaget och prata med folk med olika syn på den nya lagen. Vakna Wolodarski!

Tillägg 4 juni 2010.. Nu när du vaknat till lite Wolodarski - kan du läsa på i debattartikeln av HSAN:s ordförande.

För övrigt har Gullan reagerat på att Totalstyrelsen söker inspektörer till avdelning Inspektion. Är en läkare, sjuksköterska eller jurist intresserad av att söka ett arbete som inspektör? Vilka sökanden får man med en sådan inbjudan? Det är något gammalt och dammigt över den titeln. Den kombineras bäst med uniform och skärmmössa. Efter en lång utbildning och efter att ha skaffat sig kompetens och erfarenhet - är det då drömmen för t.ex. en sjuksköterska att få kalla sig inspektör?
Gullan tycker att tillsyn är ett mycket mera mångsidigt och komplett begrepp än inspektion. Idag ska Totalstyrelsens tillsyn vara stödjande och granskande. Men den kommande lagstiftningen kräver väl sina inspektörer - den nya tillsynen ska enbart vara granskande. Inspektion alltså!

Grundbulten

När Gullan en gång för många år sedan började arbeta på Totalstyrelsen fick hon lära sig ett latinskt uttryck; de lege artis. Vetenskap och beprövad erfarenhet. Evidens. Kunskap. Kunskapen ska vara grundbulten, hörnstenen. Hälso- och sjukvården ska utövas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Totalstyrelsens kunskapsstyrning ska på motsvarande sätt grunda sig på bästa tillgängliga kunskap; vara evidensbaserad. Så småningom blev även socialtjänsten inkluderad i kunskapstänkandet. Kunskapsbaserad socialtjänst har blivit stridsropet.

Den som vänder sig till svensk hälso- och sjukvård har rätt att förvänta sig vård av viss kvalité. Gullan tror att det är viktigt att upprätthålla kvalitetskravet. Den som i stället vill pröva metoder som inte vilar på vetenskaplig grund får lov att söka hjälp utanför hälso- och sjukvården. Den sjukvård som är allmänt finansierad och som kommun och landsting är skyldiga att erbjuda ska vara vetenskapligt utvärderad eller åtminstone grundad på beprövad erfarenhet. Patienterna har rätt att förvänta sig vård som bygger på bästa möjliga kunskap.

Gullan är nu rädd att någon har börjat pillra på grundbulten, rucka på hörnstenen. Klåfingrigt. Långsamt, nästan omärkligt lossas bulten några millimeter då och då. Vi märker inte vad som pågår i det tysta. Alternativmedicin och komplementärmedicin tar för sig mer och mer utrymme. Vidarkliniken har sedan många år dispens för sin verksamhet. Genom vårdval Stockholm kan man välja husläkare som sysslar med homeopatisk förtunning. Vi närmar oss övriga Europa där det finns en annan acceptans för alternativ medicin. Läkare med utbildning från andra medlemsländer arbetar i Sverige. Svenska patienter har rätt att åka ut i Europa och söka vård. Medicintekniska produkter som är CE-märkta används i Sverige trots att användningen av produkterna i hälso- och sjukvården kan strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Om Totalstyrelsen ifrågasätter användningen av CE-märkta produkter i vården kan myndigheten kritiseras för att hindra den fria rörligheten av varor på marknaden. Gullan undrar om någon har förutsett denna effekt av EU-medlemskapet? Det kan förstås finnas lärdomar att dra även från verksamheter utanför skolmedicinen, t.ex. när det gäller bemötande, respekt och framförallt tid för patienten - men är det önskvärt att späda ut kunskap genom homeopatisk förtunning? I Mats Reimers blogg. illustreras det stegvisa ruckandet av grundbulten tydligt. Gullan uppmanar sagofigurerna att bevaka grundbulten så att inte hela kunskapsbygget rasar samman.

En annan diskussion som vi skulle kunna föra är om det verkligen är myndigheternas uppgift att producera och utvärdera kunskap. Ska Totalstyrelsen skriva riktlinjer om vilken vård som har effekt? Hur många myndigheter ska syssla med kunskapsstyrning? Ska det alls göras på det sättet? Inom Totalstyrelsens område finns utöver styrelsen själv också Svensk kunskapsberedning, Subventionsstyrelsen, Drogstyrelsen, Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare och snart även den Oberoende myndigheten. Det börjar bli ganska många kockar som har fingret i grytan.

För övrigt hörde Gullan att Rickard från Rickomberga blev avtackad under veckan som gick. Han har alls inte försvunnit till Rickomberga som Gullan trodde. Han ska bli chef för PAN! Gullans kunskapare berättade också att Rickard hyllades med en rolig sång. Den skulle Gullan gärna vilja höra! Kan inte låtskrivarna skicka in den till Totalstyrelsen? Så här i schlagertider vore det kanske rentav passande att publicera den som nästa inlägg?

Vad har Shakespeare, Bellman och Totalstyrelsen gemensamt?

För att trösta Gullan efter den senaste tidens bekymmer med avhopp (dr Råttofys) och påhopp (fogdens) bjuder Salongslejonet på en litterär salong. Hans tidigare tablåer finns att läsa i bloggens kommentarsfält. Mina damer och herrar, plats på scen: Salongslejonet!

Tablå 4

Nja, det är ingen Bellmanvits (om så vore hade den satt myror i huvudet på Totalstyrelsens parnasse). Nej, det handlar snarare om bristen på aktivitet därstädes. Högt flyga orden, tanken stilla står, häcklade Shakespeare och kom att inspirera Bellman som lika fyndigt formulerade Upp flyga orden, tanken stilla står i en av sina epistlar. Den alltid vakne läsaren förstår nu kopplingen. Återigen (för vilken gång i ordningen?) tom retorik. Nu senast – Totalstyrelsens dag - nådde den tomma retoriken svindlande höjder (och då kom jag att tänka på Emily Brontë… Herregud vad man får till det, men i den litterära salongen är allt tillåtet!). Måns deklamerade i stor stil och med de fraserna borde de trogna lyssnarna stämts till lust och fägring stor (tänk, vad skulle psalmisten säga nu?), omfamnat varandra och känt delaktighet i detta historiska ögonblick. Men det finns väl ingen som kan beskylla auditoriet för att ha rest sig som en man och skanderat ”Yes, nu går vi ut och gör skillnad!!” Ett exempel på den poetiska ådran var två eller tre exempel på att Totalstyrelsen gör skillnad. I ett fall handlade det om ett kontroversiellt utspel och som om det stod helt för sig själv. I själva verket har Totalstyrelsen genom aktiva insatser i många olika sammanhang under bortemot tio år i mycket hög grad bäddat för möjligheten till just detta utspel. Men inte ett ord om detta! Inte en susning därom.

Varför denna historielöshet?
Kan det måhända att ha att göra med den ”moderna” ledarskapsfilosofin? Den där det handlar om att få massan att marschera i takt, att inte snegla vare sig åt sidan eller bakåt och att ändamålen helgar medlen. Den där det handlar om att styra och återigen att styra. Här ska ledarna (både hel- och halvledare) på order av Måna och Måns formera trupperna i länkar och förband, diskutera arsenalen, gå till attack och leverera (ja, det blir en salig blandning av termer, mest hämtade ur den militära vapenförrådet. Det är väl inte för intet som vi har en generaldirektörsstabschef). Det handlar om att tillägna sig diverse sofistikerade verktyg (nu får Galej rätta mig om jag har fel) för att få organisationen att göra skillnad. Vad för slags skillnad är ointressant. Målet är att göra skillnad och få Totalministeriets välsignelse och glada tillrop. För det är så det är: Totalstyrelsen har blivit en politiserad organisation som ska göra politisk skillnad och understödja Totalministeriets framgång i september.

Det intellektuella underskottet
Problemet, som vi plägar dryfta i salongen, är ignoransen för och bristen på bred sakkunskap, ja över huvud taget en analytisk hållning och intellektuell skärpa. Ledargarnityret vet helt enkelt inte vad de pratar om (här får nog Avdelningen för prat göra en insats eller vid närmare eftertanke låta bli!). Bristerna leder till att det svajar betänkligt då en sakfråga ska behandlas. För det handlar ju inte om den genomdiskuterade hållningen, snarare vad som är comme il faut i Totalministeriet och hos dess förlängda arm. Det är en slags ledarskap som handlar om åthävor och ord och sällan om en djup förtrogenhet med de frågor vi är satta att ta itu med. Helt enkelt ett utanverk med många dekorativa ord. Det är ord och tankar som inte bottnar i den djupa förtrogenheten med ”tillsynsobjektens” vardag. Den som vet vad det vill säga att vara socialt nödställd, marginaliserad, sjuk, funktionshindrad eller psykiskt sjuk. Har ledningen erfarenheter från dessa människors liv?

Var det bättre förr?
Ja, sannolikt! i varje fall som en jämförelse med det nuvarande tillståndet. Andra bullar bakades förr. Jag tänker närmast på Kajsa Kavat som under många år var verkschef. Inte nog med att hon hade yrkeserfarenhet från fältet och även äkta medkänsla, men också ett genuint intresse för medarbetare. Hur ofta var hon inte inne på medarbetarnas rum för att dryfta allsköns frågor och visade vilja att föra en dialog på alla nivåer? Kort sagt en omtyckt person med stor integritet (bl.a. i förhållande till Totalministeriet), och med äkta engagemang. Skönmålar jag? Var medarbetarna tvehågsna eller rädda för Kajsa? Kändes det meningsfullt att gå till Totalstyrelsen?

Salongslejonet

Tack Prussiluskan, Petter Niklasson, doktor Råttofy, Peter Pan och Salongslejonet! Egentligen är det ingen konst att vara bloggredaktör när man har en så bra redaktion. Gullan har haft semester i flera veckor! Nu börjar det bli dags att kavla upp ärmarna igen. Det riktigt spritter i tangentryckarfingret! Har sagofigurerna några önskemål? Vad är det mest angelägna ämnet just nu?

Gullan granskas!

Det ska fan vara bloggredaktör! Alltid är det någon som är ute efter en... Häromdagen kom Peter Pan, Gullans revisor, alltiallo och sidekick, in på kontoret och drämde ett underhands-PM från fogden på tangentbordet. Läs! Nu är det fara och färde! Nu har de fiskala intressena vaknat! Gullan blev orolig. Visserligen tycker hon som Mona med O att det är sexigt att betala skatt. Men hur betala med immaterialla tillgångar?! Kära läsare, läs Peter Pans lilla lapp och kom med några tips på hur Gullan ska hantera detta:

Från byrådirektör på Skatteverket till Totalstyrelsen (HEMLIGT):
Skatteverket specialgranskar nu de större bloggarna och alla gratisprylar som de får. Detta måste enligt Skatteverket beskattas. Gullan får så mycket ros och så lite ris. Har Gullan deklarerat alla rosor hon får från sina sagofigurer? Sådana vederlag kallas för "immateriella tillgångar". Skatteverket kommer att granska bloggen eftersom Gullan bedriver aktiv marknadsföring för Totalstyrelsen. Det är högt i tak, man har många engagerade sagofigurer, man kan åka berg och dalbana och festa till i Blåhallen. En liten penna och kaffekopp och bröd är inte att förglömma.

Skatteverkets rekommendation: skapa en ny avdelning i staben: Bloggbevakningen på Totalstyrelsen. Gullan bör tillsättas som chef så att Totalstyrelsen kan få stopp på alla dessa avvikelser.

Gullan får myror i huvudet. Får man dra av för riset? Och vad menar fogden med det sista? Snälla Pomperipossa, kom och hjälp!

Doktor Råttofys testamente

Gullan kommer tyvärr med dåliga nyheter. Råttorna lämnar skeppet! Innan doktor Råttofy hoppade över bord lämnade han över denna betraktelse. Här kommer doktorns avskedshälsning till Totalstyrelsen.

Måns hade tillsammans med sitt hov av inställsamt spinnande katter scenen för sig själv under en hel dag. Sagofigurerna åsåg med förvåning skådespelet. De noterade att Måns röst inte var lika bärig som tidigare. Min starka instinkt sade mig att Måns inte längre själv riktigt längre trodde på vad han stod och predikade. Han lyckades dock framföra sin pamflett, allt i enlighet med det libretto han själv plitat ihop, ackompanjerat av pratavdelningens professionella scenografi. Men budskapet var genomskinligt. Ja, hela Måns var genomskinlig, där han stod i sina kläder, som inte längre var nya, utan desamma som de varit alltsedan han klev in i sagovärlden. Kostymen var maläten lik gammal rekvisita från teaterns forna glansdagar. Det fanns unket teaterdamm kvar och malen klamrade sig fast i väven trots att han ivrigt och i ståndaktig pose försökte vifta bort dem och få sagofigurerna att inte lägga märke till hur illa det var ställt med utstyrseln. Lagat och lappat. Den av tidigare långt mer blygsamma härförare uppburna vackra kostymen, och som han väl kunde ha använt i sin aria i slutet av denna första akt, var illa tilltufsad. Jag undrade i mitt stilla sinne vad som hade förevarit. En massaker måhända på tidigare medlemmar av den gamla pratavdelningen och lojala sagofigurer som intet ont anande deltog i föregångarens strävan mot en Totalstyrelse med mer empatiska och mänskliga drag. Det nya budskapet saknade allt detta. I synnerhet mänsklighet, i såväl bokstavlig som bildlig bemärkelse, saknades med bländande tydlighet. Det som sagofigurerna hade lärt sig känna som en uppriktig del av sig själva. Som de trivdes med och kände sig ärliga med. De nya mantran, som visserligen är tre och goda ting i sig, klingade falskt. Fiolerna var ostämda och även harporna.

Måns lyckades inte hålla i både taktpinnen och samtidigt framföra sitt egenkomponerade epos, som trots sitt vällovliga innehåll hade ekande drag av pekoral över sig. Sagofigurerna häpnade inte längre över detta, utan lutade sig bakåt och tänkte på tider som varit, inte för så mycket länge sedan. Tider som hade något fräscht och modernt över sig. Det "nya" som ny framförs känns som en strävan bakåt. Mot tider som vi alla trodde var svunna och nästan glömda. Det känns stelt och som en karikatyr. Idealiserat men livlöst, ja faktiskt dött likt granitskulpturer hugga utan en skicklig hantverkares känsliga hand.

Ett gott råd till Måns om han vill fortsätta sitt värv: Låt librettisterna arbeta efter de professionella regler som de förvärvat genom god utbildning och stilkänsla. Lyssna på dina goda musiker vars instrument av bästa mästare du förpassat ut i den kyliga senvinternatten. Låt dem få stämma sina instrument och lära ut denna konst och god uppförandepraxis till de nya yngre som skall fylla frånfallna musikers pulter. Håll i den baton som du är bra på och få din orkester att spela inte bara det som är av gammal god kvalitet, utan även nytt. Med koordination och samtidigt med levande glädje. Och sjung dina arior i det tonläge där din röst bär. För din röst har sitt register där den klingar vackert, säkert. Vill jag tro. Och då skall du ha alla med dig.

Med sorg i hjärtat undrar jag nu om inte skeppet på vilket scenen utspelar sig har sprungit för mycket läck. Länspumparna går varma för att hålla undan det kalla havsvattnet, som strömmar in i en allt stridare ström. Holländaren sjunger för full hals men det räcker inte för att besättning och djur skall finna honom trovärdig. Just detta är nyckelordet som hörs i de nya ariorna. Men som saknar det fundament som ordet måste vila på. Redan har några lämnat skeppet. Och detta är det första tecknet på en annalkande förlisning. Livbåtar kommer att halas ner men de förmår inte ta med sig alla som befinner sig ombord. De kan inte ensamma fullfölja det uppdrag som expeditionen var satt att utföra. Och inte de som är kvar på skeppet heller. Kommer den stolte att följa med sitt skepp i djupet? När alla råttor och deras efterföljare lämnat det? Eller skall han lyckas få dem som nu är kvar att i samlad styrka täta de läckor som uppstått och ånyo få skeppet på rätt köl?

För detta krävs andra tonarter. Tonarter som vi alla kan känna igen. Inte falskt jamande katter som ingen i längden kan fördra. Eller lämnar han långt före de sista tillsammans med sina kadrer av styrmän, tedrickare och okvalificerade chiefer sitt skepp som driver på det stormande havet med sina brutna master och vordna apatiska sagofigurer, vars oduglighet enligt hans förmenande var orsaken till att skeppet, trots hans tydliga order och kompassangivelser inte for i den riktning som han avsåg. Jag kan och vågar inte sia därom. Tiden får utvisa detta. Men sagofigurerna kommer hursomhelst att lida, de flesta i tysthet och med stolthet över det som trots allt har åstadkommits på tidigare expeditioner.

Doktor Råttofy har nu fått kännedom om ett stort och mumsigt förråd med härlig alldeles nymognad ost. Det kommer att bli kalas. Och kanske kommer en del inbjudningar till ostfrossa för hugade.

Doktor Råttofy ber att få tacka för sig och kommer att beskåda den fortsatta händelseutvecklingen på avstånd. Via depescher och kommunikéer om hur händelserna fortskrider. Det är inte med någon som helst glädje detta sker. Det är med stor sorg och medkänsla om dem som med förnöjsamhet och stor fördragsamhet strävar vidare, i hopp om nya bättre tider.

Doktor Råttofy vill ge alla dem, som kan få skeppet på rätt köl och att på nytt hissa sina stolta segel och sin vackra flagg, i riktning mot det land där människor lever i lycka och utan ondska till följd av oförnuft och likgiltighet, alla sina varma tankar. Ett land där alla sagofigurer, med och utan vita rockar, och utan intetsägande titlar gör sitt värv för det goda.

Så ... på med livvästen ... plums ... brr ...lite kallt men ... oj se där ... där är ju min flotte: mot Västgöta Kloster!!! - Ack, om jag inte vore så blödig ... kommer sakna alla söta och fina katter som jag lärt känna. Men se där, där är ju några andra av mina artfränder. Det fanns ingen plats för er längre? Konstigt att människan inte kan lära sig att vi faktiskt behövs. Men vi kommer tillbaks. Undrar om inte någon till av oss just nu är i färd med att hoppa från relingen ut i det kalla havet för att simma mot flotten. Tycker mig se någon i dimman ... usch det luktar riktigt fränt om denna etterånga som släppts ut i bloggosfären.

Gullan beklagar avhoppet, men önskar doktor Råttofy lycka till på Västgöta kloster. Alla söta fina katter kommer att sakna dig!

Kärlekens lov

Tro. Äntligen stod Måns i talarstolen. Nysvärtade morrhår och ny fin rosa rosett, matchande dagens profilfärg. Strikt, allvarlig och sträng hälsade han alla sagofigurer välkomna till Björntjänst 2010. Förhoppningsfullt spetsade Gullan öronen. Totalstyrelsen gör skillnad. …tydlighet. …länka. …samarbete. …integrering. ..stuprör. …nyfikenhet. …befrukta. ..saklighet. …borg. …trovärdighet. …historiskt. …göra skillnad. …strul. …osäkerhet. ….frågor. …ansvar. …länka. …kraft. …mod. ...tålamod. …tålamod. …tålamod. Någonstans där tror Gullan att hon somnade tryggt invaggad i vissheten om att intet nytt eller klarläggande var att vänta under dagen. Trots ett ambitiöst och omväxlande program med de vackra orden presenterade i en mängd tjusiga format blev det inte tydligare än så. Pelle, Bill O´bull, Lilla Vargen, Filifjonkan, Prinsen, Måna, Dennis och Strålflickan. På film, på led, på G! Upprepande samma ord live och på film. De har alla lärt sig läxan. Troligen upprepar de maniskt lösenorden även om de skulle bli väckta mitt i natten. Det enda gnisslet som kan höras från borgens vindbrygga kommer från de mossiga, otacksamma, icke förändrings-benägna och knorrande medarbetarna, som bara intresserar sig för cykelställsfrågorna. Hur ska det gå? Även Moses i öknen hade svårt att behålla tålamodet med de tvivlande massorna...

Gullan satt och funderade över varför budskapet inte når fram?. Vad behövs för att göra ett budskap trovärdigt? Vackra, välformulerade ord är inte tillräckligt. Inte heller smicker. Hur skapas tillit till budbäraren? Intet är nytt under solen. Redan Palle (1 kor. 13: 1 – 2) filosoferade över detta när han formulerade sina mejl till russinen; Om jag talade både änglars och människors tungomål, men inte hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag intet… Management enligt aposteln: En varm budbärare som talade med oss istället för till oss skulle kunna få berget att komma till Muhammed. Berg är till för att flyttas!

Totalministern talade också till oss och förmedlade sin syn på Totalstyrelsens uppdrag. Uppdraget är att förverkliga alliansens politik. Gullan hade tidigare inte tänkt på myndigheten som en del i valrörelsen eller på oss sagofigurer som valarbetare Gullan kan nu föreställa sig valaffischerna med allianspartiernas loggor: Totalstyrelsen gör skillnad!

Hopp? Storytelling… Inte behövs det någon dyr konsult för att lära sagofigurerna något om ordets makt. Berättelser, sagor, fabler och serier. Sagofigurerna på Totalstyrelsen vet precis hur man bygger upp en bra historia och hur den rollbesätts – utan att ens behöva använda ord på främmande språk. Storytelling.. Programkommittén hade inte behövt gå över ån efter sagoberättare. Gullan et alia har hållit på med det i månader! Ledartruppen hade uppenbarligen själva inspirerats av historieberättandets konst i sina försök att beskriva Totalstyrelsen som ett djur. Djuren är ju också människor! Ja, det är ju vad de är i fablernas värld – i fablernas värld!

Kärlek! Strömmingsfesten blev en lyckad tillställning. En könsöverskridande konferencier med lättklädda bunnyboys – dock utan kaninöron – lotsade oss igenom den goda middagen, som kröntes av klassisk glassparad nedför trappan i Blå hallen. Det var verkligen ett lyckokast att låta A R ansvara för underhållningen. Tack!

Vårdagjämning

Gullan vill gärna tro att vi går mot ljusare tider. Finns det någon antydan om töväder? Det är dags att samla på vårtecken! Veckans gästbloggare är som motvikt till vårkänslorna dystopisk. Petter Niklasson (ibland kallad PN), en av bloggen trogna läsare och debattörer, bjuder ikväll på en betraktelse över makt, ledarskap och psykologi. Vad är det som gör att ingen ropar att kejsaren är naken?

Det talas och skrivs mycket om ledarskap nuförtiden. Man får intrycket att utvecklingen mot välfungerande organisationer och företag tagit stormsteg framåt på senare år och att just ledarskapet särskilt bidragit till det. Det finns en viss fokusering på de mer psykologiska faktorerna i ledarskapet. På näringslivsbilagorna i DN och SvD dyker då och då intervjuer upp med ledare som ”lyckats” och vi får ta del av deras bästa knep i en ”tipsruta”. Man ska vara tydlig som chef men mycket annat fordras också. Det allt överskuggande budskapet är att den ledare som inte lyssnar och inte kan ta kritik är dödsdömd. Det ”mjuka” ledarskapet med empati, tillit och delaktighet har istället framtiden för sig. I en sådan miljö trivs medarbetarna vilket leder till ökad arbetsglädje och kreativitet. Men ibland undrar jag om det är en beskrivning av en dröm, av organisationernas Sörgården. Nej, drömmen finns i verkligheten. Jag vet det för andra har berättat det för mig.

”Vi fäster särskild vikt vid sökandens personliga egenskaper”. Inkännandet är en viktig egenskap för en chef. Det är grunden för alla andra förmågor som också krävs men vad hjälper ”tydlighet” om inte dessa andra förmågor finns? Utan inkännande blir den högste befattningshavaren i en organisation den ende som inte får feedback på sitt eget beteende. Av alla andra medarbetare ställs krav på reflektion och mottaglighet för förändringar men inte på ledaren. Det ligger något paradoxalt i det eftersom denne person är den medarbetare vars reflektion och bearbetning skulle ge störst effekt i organisationen. Är inte ledaren mottaglig blir en sådan signal, framförd av någon i beroendeställning, definierad som en ovänlig handling. Kritik eller bara ”fel” synpunkter, är direkt ohövligt och whistleblowers ska vi inte ens tala om. Fjäsk och inställsamhet fungerar däremot något bättre.

I avsaknad av nödvändig personlig återkoppling uppstår med årens lopp så småningom det som vi så väl känner till; först en verklighetsfrämmande bild av omvärlden, som det där faxet från ledningen för Estonias rederi på olycksnatten 1994 när man som enda budskap skrev att fartyget var försäkrat till fulla värdet, eller som när Silvio Berlusconi sa till jordbävningsoffren att de kunde väl leka att de var på utflykt när de tvingades bo i tält, eller varför inte hänvisa till kung Carl Gustavs alla grodor. En felaktig självbild i form av ett upphöjande av det egna jaget i förhållande till andra uppstår. Denna bild blir således inte föremål för omvärdering, de psykologiska mekanismerna i detta är så starka att t.o.m. helt uppenbara misstag och felbedömningar kan omtolkas till att bli andras misstag och felbedömningar. Annars skulle bubblan spricka och ledningens auktoritet ifrågasättas, den ledning som uppfattar makten så ljuv att mycket energi och tankemöda läggs ner bara för att klamra sig fast vid den. Så parallellt med den aningslösa verklighetsfrämmande sidan finns också förslagenhet och list, en komplicerad bild.

En sådan ledarstil är föråldrad på 2010-talet. Den var för övrigt passé redan för 15-20 år sedan. Alla vet det egentligen och det är inget nytt. Varför finns då sådana ledningar fortfarande kvar? Det är en intressant och viktig fråga med många bottnar; beteendevetenskapligt, politiskt, demokratiskt. Så var är vårtecknen? Jag ser dem inte. Det är alldeles för kallt och ett tjockt lager snö täcker marken.


Petter Niklasson

Eftersnack i fablernas värld

..vi säger tack till Buena Trista Total Club. Efter det musikaliska inslaget ska vi gå över till vår sista programpunkt. I kvällens Holmgång intervjuar vår stjärnreporter Peter Pan en person som inte kommit till tals hittills i den pågående debatten om takhöjden på Totalstyrelsen. Gullan sitter redan här i studion. Men nu är det dags…. Mina damer och herrar: Ta gott emot – Måns!

När Måns har lagt svansen till rätta och vridit till rosetten vänder sig Peter Pan till honom och ställer frågan alla vill ha svar på:

Det är nog många som undrar vad du egentligen tänker om bloggen om Totalstyrelsen?

- Jag tycker personligen inte om när någon tillåter sig att kränka andra på Totalstyrelsen, oavsett vilket uppdrag vi har. Som medarbetare måste var och en fråga sig vad det innebär när man framför kritik anonymt och indirekt. Den som hängs ut kan inte försvara sig. Kan vi då få en förändring till stånd, eller gör vi andra rädda för att agera? Vilka värderingar driver den som skriver? Är det den typen av värderingar vi vill ha på Totalstyrelsen?

Vi är många medarbetare och det finns därför många olika uppfattningar i varje fråga. Så är det på varje arbetsplats. Ledningsgruppen arbetar för att det ska bli högt i tak i hela organisationen, och vi diskuterar detta i både ledningsgruppen och i avdelningsledningarna. Det är alla vi som jobbar på Totalstyrelsen som tillsammans måste bestämma oss för vilken kultur vi vill ha. Det sista jag vill ha är en kultur som präglas av tystnad och rädsla. Anonyma bloggar bidrar inte till att det blir högt i tak – tvärtom!

Peter Pan vänder sig nu till Gullan.

Du hör ju här att många i ledningsgruppen är rädda för dig. Så vad vill du säga till dem som är osäkra inför dig och kanske rädda att träffa dig?

- Att de inte ska vara rädda! Jag har funderat på vad det är som kan verka skrämmande. Jag är mycket engagerad i Totalstyrelsens frågor eftersom jag känner att de är så viktiga för alla som bor i vårt land, och då särskilt utsatta grupper.

Jag är van att arbeta i miljöer där man tycker om att argumentera och vill höra andras argument. Kanske kan mitt engagemang ibland misstolkas som ilska eller stränghet? Sedan är jag en otålig natur, som kanske för fram min åsikt lite för snabbt ibland. Men att jag säger vad jag tycker betyder inte att saken är färdigdiskuterad. Se det som en inbjudan till en diskussion där jag gärna vill få mothugg! Det är genom en engagerad diskussion som man kan komma framåt och åstadkomma ett bättre slutresultat.

Men det är ju allvarliga anklagelser som riktas mot dig. Gullan beskrivs ju som ett arbetsmiljöhot. Måste du inte ta konsekvenserna av det?

- Jo, jag ser väldigt allvarligt på detta. Jag vill absolut inte vara den som orsakar dålig stämning på arbetsplatsen. Vi måste ha en diskussion om detta i sagogruppen och utarbeta en hållbar strategi. Jag utesluter inte att det kan vara dags att ta time-out nu. Jag vill dock inte missa den stora strömmingsfesten. Sen får vi se…

Programtiden går mot sitt slut. Husbandet Buena Trista Total Club stämmer upp med en avlutande melodislinga. Peter Pan vänder sig till tittarna.

Tack för ikväll! Programmet är slut, men tittarna kan forsätta att diskutera på vår webbplats. Är det dags för Gullan att ta time-out?

Brevet från Prussiluskan

Gullan bjuder idag på ett inlägg från en av läsarna. Prussiluskans brev har tidigare publicerats som en kommentar i bloggen:

Prussiluskan är bekymrad och undrar hur Göran och Maria vill ha det. Hur handskas de med utredningen om tydligare styrning av staten (SOU 2007:75)? Sedan 1 januari 2008 har Totalstyrelsen ingen styrelse och saknar sedan årsskiftet 08/09 chefsjurist i ledningsgruppen. Måns kan ganska enväldigt ta beslut utan att behöva ta hänsyn till vare sig styrelse eller chefsjurist.

Prussiluskan tycker det är spännande när Måns historicistiskt verkar vilja konstruera nya verkligheter, som ingen tidigare levt i och som dessutom övergår vår fattningsförmåga. Därför kan Prussiluskan bli riktigt hänförd när Måns kör över Bamse för att få historiska förändringar till stånd, så som till exempel (HBT+++besluten). Samtidigt tycker hon att det är beklämmande när vedertagna demokratiska arbetssätt blir åsidosatta. På vilket ben ska hon stå? På utvecklingsbenet; som euforiskt känner att hon får ta del av en samhällsförändring? Eller på bromsbenet som veligt/ansvarsfullt överväger demokratiska beslutsprocesser i den statliga förvaltningen? En chefsjurist måste ju bibehålla sitt förvaltningsansvar. Bamse gjorde alldeles rätt i att informera Måns om utgångspunkterna. Måns tog sitt chefsskap på allvar för han vill gärna få Görans och Marias belöningar, och få dem att backa upp Totalstyrelsen som bedriver nödvändigt förändringsarbete.

Göran, Maria och utomstående bloggläsare kan nog tro att bloggens missnöjesyttringar egentligen handlar om en individuell och kollektiv utvecklingsångest som riktar sig mot Måns när han nu vill utveckla organisationen. Prestation kontra socialt. Båda är varandras förusättning och komplement. Det är också här som Måns agerar för full kraft. Och de har nog rätt. Många är missnöjda, men samtidigt besvikna då alla sedan länge hade hoppats på förändring. Idéerna om att bryta stuprörstänkande och få ett helhetstänkande inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Prussiluskan är inte expert men försöker göra ett bra jobb varje dag. Prussiluskan kämpar med att inte känna sig sjäv och sina kollegor som meningslösa brickor i Måns nya ordning. Prussiluskan har väldigt smarta arbetskamrater som hon har sett köras över av Måns och Co. Prussiluskan är inte altruisten personifierad, men bevakar frågor om människor lika värde, jämlikhet och demokratifrågor. Hon arbetar för att människorna ska ha ett bra liv i vårt land och känner äkta passion för sin fråga och kan i sin strävan för ett bättre samhälle också sätta sig själv och sina kollegor i ett historiskt perspektiv. Det är viktigt att inte alltid utgå från den enskilda personen i arbetet för en bättre värld, men Prussiluskan tycker att Totalstyrelsens ledning saknar empati i förhållande till personalen. Det kan faktiskt vara fråga om en så allvarlig sak som om att demokratin i förvaltningen håller på att lösas upp. Är det detta Göran och Maria avsåg när de ville renodla instruktionerna ta fram rödpennan i regleringsbreven. Kör över individen för kollektivets bästa!?

När Prussiluskan ska gå till valurnan i september ska hon rösta på ett parti och en minister som vill medborgarnas väl genom sin dialog och myndighetsstyrning med bland annat Totalstyrelsen. Prussiluskan vill att den regering och minister som axlar/fortsätter det oförtrutna arbetet i medborgarnas tjänst ska präglas av altruism, empati och demokrati. Prussiluskan har alltid trott att äkta uppsåt och ärlighet varar längst. Prussiluskan känner sig omskakad då hon varje dag nuförtiden måste tänka i två parallella spår; att vara god mot sin nästa och samtidigt förstå att hon verkar i en elitisktisk värld. Prussiluskan undrar också om hon överdriver sin egen känsla i denna upplevelse. Kanske borde hon inte tänka så stort, utan tänka bara på sitt egna skrivbordsarbete eller söka nytt jobb i en mindre värld, längre ut från maktens korridorer, där inte övergripande tankar behövs/får plats.

Hälsningar,

Prussiluskan

Andra kanaler

Nej, Måns har inte helt flytt upp till Olympens kullar. Han var inte alls försvunnen för att rådgöra med oraklet i Delfi, som somliga kunde tro. Totalstyrelsens sagofigurer kunde i måndags chatta med Måns och flera andra i hans entourage. Strålflickans synpunkter på Gullans blogg blev sedan påpassligt inskickade som en kommentar i prisutdelningsinlägget. Hon hade inte, som Lillan och kanske några andra trodde, själv valt att gästa bloggen. När det var så fint formulerat tyckte Gullan att det inte var fel att publicera det ändå. För övrigt anser Gullan att det var väldigt mycket frågor och mycket lite svar i chatten.

Däremot har Måns liksom Gullan och hennes läsare valt lite andra kanaler för sin kommunikation. I senaste numret av Läkartidningen har han meddelat några intressanta inrikesnyheter för invånarna i fablernas värld. Många av Gullans väl insatta läsare har säkert redan tagit del av dessa. För er andra kan meddelas att man i husorganet kan få veta vad Måns har för synpunkter på handläggarnas kunskaper i förvaltningsrätt, vilka ärenden som bör utredas och en omsvängning i den hittills rådande tillsynspolicyn.

Gullan tror att Måns missuppfattat tillsynens uppdrag hittills vad gäller klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. Det är Totalstyrelsen som avgör vilka anmälningar som det finns anledning att utreda närmare. Detta kommer nu att förändras genom Patientsäkerhetslagen. Fr.o.m. nästa år blir Totalstyrelsen skyldig att pröva klagomålen, utom i vissa undantagsfall.

Mest spännande i artikeln är antydningen till omsvängning i tillsynspolicyn. Måns säger att systemtillsynen behöver balanseras mot individtillsynen. Vi kanske har satsat för mycket på systemtillsynen på bekostnad av individtillsynen. Ojojoj! Nu kan det bli svettigt för Bill O´bull med kappan igen..

Artikeln har sin utgångspunkt i HSAN:s brev till Totalstyrelsen, som Gullan skrev om i helgen. Pippi Långstrump-pristagaren är krititisk till att Totalstyrelsen nästan helt upphört med att göra anmälningar om disciplinpåföljd. Måns har nu - i elfte timmen - gett uppdrag till Bill O´bull att se över rutinerna för Totalstyrelsens anmälningar till HSAN. Intressant! Det är nio månader att spela på…

...and the winner is!!

Gullan har stängt sin psykiatriska mottagning, släpat ut den röda mattan från hallen och hoppat upp på Snobbens hundkoja. Leonard spelar ett tema från Stjärnornas krig på sin flygel. Snobben dansar en snurrig och obegripligt lycklig dans. Lille Karl sitter och grubblar lutad mot ett träd. Peppiga Pia ansvarar för ordningen och håller därför en lugnande arm om A R. Tjorven, Pippi, Pär, Peter Pan, Salongslejonet, Baghdad Bob och massor av tågpassagerare sitter spridda på gräsmattan. Gullan stämmer upp sin mest beskäftiga stämma och börjar prisutdelningen.

Årets första filterpris tilldelas Media för den inrikespolitiska nyhetsrapporteringen, såväl i gammelmedia som på nätet. Motiveringen lyder: För sin envetna och konsekventa strävan att enbart rapportera vad som serverats från regeringskansliet i stället för att kritiskt granska lagförslaget om ny patientsäkerhetslag har Media befunnits värdigt det prestigefyllda Lucky Strike-priset. Med några få undantag har hela den inrikespolitiska journalistkåren enbart återgivit förslaget som det i förenklat skick presenterats av regeringen. Den vulgära bilden av förslaget har därmed blivit att nu införs hårdare tag mot hälso- och sjukvårdspersonalen. När det i själva verket är precis tvärtom. Det kan man ju ha olika synpunkter på, men genom denna lyckosamma rapportering har förutsättningarna för en vettig debatt undanröjts.

Tidningen Riksdag & Departement, med riksdagen som huvudman, deltog i Totalministerns presskonferens den 9 februari. I papperstidningen under rubriken Brister i vården får anmälas anonymt (oklart vad detta syftar på), i nätupplagan under rubriken Skarpare lag ska komma åt olämplig vårdpersonal citeras ministern: ”Dagens regler är för trubbiga, eftersom det inte finns någon sanktion att ta till mellan en varning och indragen legitimation, enligt Göran Hägglund. Nu inför vi prövotiden som är ett mjukare instrument, sade han.” Gullan är ytterst tveksam till om det ens är ett korrekt citat. Tidningen hävdar dock på sin hemsida att "när andra redaktioner nöjer sig med att gå på presskonferens läser vi dokumenten. Det gör skillnad.” Då måste ju rapporteringen vara vederhäftig, eller..? Även bloggare utgår från filtrerade nyheter eller Totalministerns lightpresentation i sina tolkningar av lagförslaget, se t.ex. en i övrigt kritisk blogg som 100 steg till.

Innan prisutdelningen fortsätter kan Gullan inte låta bli att korrigera. I all korthet. Förslaget om en ny patiensäkerhetslag innebär en del förtydliganden av vårdgivarens ansvar för patientsäkerhetsarbetet. När lagen talar om vårdgivare syftar man på det företag eller den myndighet som bedriver hälso- och sjukvård. Alltså, oftast ett landsting. Förslaget innebär också att discipinpåföljderna varning och erinran tas bort (94 ff i lagrådsremissen.). Patienter ska inte kunna anmäla hälso- och sjukvårdspersonal till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Istället ska patienten kunna anmäla till Totalstyrelsen. I den anmälan ska patienten inte behöva peka ut någon enskild yrkesutövare. Det är Totalstyrelsen som ska utreda vad eller vem som har orsakat felet. Prövotid har funnits sedan 1999 (det kanske är fler än tidningen Riksdag & departement som missat det?). Ändringen av reglerna om prövotid innebär (s. 100 ff) att prövotid utöver på grund av oskicklighet, sjukdom eller missbruk också ska kunna ges på grund av brott i samband med yrkesutövningen och om yrkesutövaren brutit mot någon föreskrift som har betydelse för patientsäkerheten. Bestämmelsen får också en annan utformning genom att prövotid ska beslutas om förutsättningarna är uppfyllda. Den nuvarande formuleringen är kan. En ytterligare nyhet är att en plan för prövotidens genomförande ska beslutas samtidigt med prövotiden om det behövs för prövotidens genomförande. Genom lagförslaget genomförs också ett par skärpningar av möjligheten till att återkalla en yrkeslegitimation (s. 106 ff), t.ex. ska det uttryckligen bli möjligt att återkalla legitimationen för brottslighet som inte har direkt samband med yrkesutövningen. Det ska också bli lättare att återkalla legitimationen om någon under prövotiden på nytt gör sig skyldig till något som hade kunnat leda till prövotid eller om yrkesutövaren inte följer planen för prövotiden. Åter till Gullans prisutdelning.

Årets första förpackningspris tilldelas Totalministern själv. Motiveringen lyder: För sin envetna och konsekventa strävan att enbart servera tillräckligt lättuggade portioner av ett omfattande lagförslag har regeringskansliet lyckats att förpacka förslaget till patientsäkerhetslag i en form som är lätt för journalisterna att återge och som inte provocerar någon. För denna insats får ministern motta Pure Pak-priset!

Årets första integritetspris tilldelas generaldirektören för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Motiveringen lyder: För sin enastående förmåga att hålla huvudet kallt och tänka självständigt och hårdnackat förvänta sig att även en stor myndighet som Totalstyrelsen ska följa lagstiftningen så länge den gäller samt för det försvar för medborgare och patienter som detta ger uttryck för tilldelas generaldirektören Pippi Långstrump-priset. Pristagaren sätter genom sin senaste skrivelse fingret på problemet med förslaget att alla anmälningar ska gå till Totalstyrelsen. För att rätt förstå konsekvenserna av förslaget måste man känna till den ideologi som legat bakom förslaget. Professionen har i många år lobbat för att allt utpekande av ett personligt ansvar för fel och brister i vården är av ondo och menat att alla fel kan rättas till på systemnivå. Förutom när det gäller den grupp olyckliga yrkesutövare med missbruks- och kompetensproblem som utpekas som ”riskindivider”. När det gäller denna grupp ställer alla upp på att det ska bli hårdare tag. Denna ideologi har lett till att Totalstyrelsen har minskat antalet anmälningar till HSAN med 90 % de senaste 10 åren. Det är denna myndighet som nu ska ta hand om patienternas anmälningar. Kunde det kanske finnas någon utbildad journalist som frågade sig hur patienternas behov av upprättelse i framtiden kommer att tas om hand? Som frågade sig om det finns några tankar om prevention på allmän och individnivå i förslaget?. Som undrar om det kommer att finnas någon sanktion kvar mellan ingenting och prövotid? Eftersom det uppenbarligen inte är fallet är behovet av sådana som dagens Pippi Långstrump-pristagare omättligt! Se även inläggen den 16 januari och den 2 februari för en bild om pristagarens storhet och läs övriga inlägg om förslaget till ny patientsäkerhetslag.

Innan Gullan hoppar ner från hundkojan delar hon ut ett sista pris för dagen. Lilla priset för mod tilldelas Totalstyrelsens avdelning för prat. Motiveringen lyder: För kaxigheten att på måndag eftermiddag öppna en intranätsida för chatt med Totalstyrelsens ledning utan att samtidigt redogöra för några som helst ordningsregler får pratavdelningen Woodstock-priset!

När Gullan hoppat ned trängs sagofigurerna i fablernas värld om att få hoppa upp på kojan och fortsätta prisutdelningen…

Tack Sverker!

Gullan har fått låna en stor röd soptunna av Sverker. Det finns så mycket att sortera ut och slänga efter denna vecka. Gullan öppnar locket för den första fadäsen, fäster blicken i kameran och citerar idolen: Ska det vara på det här sättet?

1. 
   Kommentarsfältet på Intranätet. Uppmuntrande nog handlade veckans lansering mest om det som inte är tillåtet för hugade debattörer. Det är inte tillåtet att lämna anonyma kommentarer. Detta för att debattklimatet och diskussionerna ska bli bra. Inledningsvis fanns också skriftliga ordningsregler. Det var förbjudet att svära, leva bus eller komma med otrevliga yttranden. Efter det att upprörda sagofigurer protesterat mot att det förväntades behöva uttryckliga regler för att de skulle låta bli att svära upphävdes ordningsreglerna. Intressant att pratarbetarna trodde att det var nödvändigt att upprätta stränga regler för intern kommunikation! Trots att Gullan saknat direkta förbud i bloggen har inte någon debattör åkallat hin håle i sina debattinlägg. Gullan tycker inte heller att debattklimatet varit dåligt eller att tonen varit otrevlig – även om det hettat till ibland. Pratavdelningen hänvisar till kafferum, mejl eller andra kanaler för det fall att någon vill föra anonyma diskussioner. Andra kanaler… Gullan kan inte göra annat än säga: Tack!
   
2. 
   När det gäller fadäs nummer två behöver Gullan bara lyfta på locket. Bill O´bull hoppar i galen tunna helt av egen kraft! Gullan har full förståelse för att det kan vara svårt att svara på frågor inom områden som Totalstyrelsen inte har koll på. Det är inte lätt att göra något bra av en sådan intervju. Men att en företrädare för myndigheten uttalar sig hotfullt mot en journalist som gör sitt jobb… Fy skäms Bill O´bull! Gullan undrar om inte pratarbetarna på Totalstyrelsen borde ägna sig åt att mediaträna cheferna istället för att förmana debattörer på Intranätet och jaga bloggare? Det tål också att fundera på vad som ligger bakom ett sådant arrogant beteende. Är det sådant som cheferna får lära sig på sina utvecklingsseminarier med Galej? Var Bill O´bulls utbrott ett exempel på det offensiva ledarskapet? Eller är det ett symtom på den hybris som kan följa på att ha blivit upphöjd till grekisk gud i de astrologiska personlighetstest som Galej erbjudit ledningsgruppen?
   
3. 
   Jävsfadäsen. Gullan har länge levat i tron att Måns är någon slags expert på jäv. Han började ju med buller och bång att riva i jävsfrågan när han kom till Totalstyrelsen. När det gäller hur en jävsbedömning ska gå till måste Gullan citera Måns själv: Bedömningen innefattar en värdering av olika former av bindningar, förhållanden och relationer (både aktuella och tidigare) som skulle kunna påverka utförandet av ett aktuellt uppdrag och där det kan finnas ett utrymme för olika bedömningar i det enskilda fallet. I en sådan värdering ingår självklart att ta ställning till hur omvärlden kan tänkas uppfatta en viss persons medverkan i en aktuell fråga. Det finns inget absolut rätt eller fel i dessa avgöranden. En generell utgångspunkt vid bedömning av risken för att myndighetens trovärdighet kan skadas är dock att en försiktighetsprincip ska tillämpas. Det innebär att det i varje enskilt fall måste göras en noggrann individuell bedömning om det kan finnas några intressekonflikter som myndigheten måste ta hänsyn till. I fortsättningen måste vi vänja oss vid att diskussionen om intressekonflikter och jäv blir allt vanligare. Det behöver inte vara någonting negativt.
   Vackert sagt! Gullan utgår därför från att Måns välkomnar veckan debatt. Men hur tänkte man i då Risksjukvårdsnämnden? Om Gullan fattat det hela rätt fick nämnden redan i höstas indikationer på att det fanns de som ifrågasatte konsultens opartiskhet. Ändå baxade man beslutet ända fram. Var fanns försiktighetsprincipen då?

Gullan smäller igen locket om veckans fadäser. BANG!

Tack till Baghdad Bob och andra vakna kommentatorer! Slutligen följ länken för ett tips från Gullans trogne läsare i Washington. Inlägget uppdaterat 5 mars efter inspiration av Salongslejonet och efter påtryckningar från Puking Kid.

Vart är vi på väg?

Förra året befann vi oss på ett skenande tåg. Ständig acceleration. Framåt, framåt! Fortare, fortare! Alla sagofigurer höll sig fast bäst de kunde. Många ramlade av i farten. Lokföraren Måns var tydlig och bestämd. Manade på eldarna att skyffla på med bränsle. Tågmästaren Måna höll ett vakande öga på allt. Drivande konduktörer höll ordning i vagnarna och manade till optimism och framtidstro. Nästa år skulle vi ha en ny organisation på tåget. Arbetsron skulle åter infinna sig.

Nu har tåget passerat årsskiftet. Och helt tappat styrfarten. Tåget sniglar sig fram. Blir ofta stående mellan stationerna. Frusna växlar. Signalfel. Oklar information om orsakerna. Sagofigurerna lyckas äntligen urskilja något utanför fönstren. Var är vi någonstans? Vart är vi på väg? Vagnarna är i fin ordning, integrerade och rätt länkade till varandra. En processorganisation i linjeföljd. Hur ska vi kommunicera med varandra? Vem ska göra vad? Ska alla göra allt? Lokföraren bekymrar sig om loggan på loket. Hur ska den se ut? Vad ska den betyda? Ingen förstår vad han säger. Tåget har blivit för långt. Högtalarsystemet når inte ut till vagnarna. Det vi hör allt mera svagt och raspigt från högtalaren är fortfarande lösryckta fraser; framåt, framgångsrik utveckling, samspel, samordning, integrering, bidra till helheten, bidra till att uppfylla målen, ta ansvar för helheten, länka, länka, var nyfiken, drivande, strategisk, tydlig, skarp.

Från de överfyllda inspektionsvagnarna hör vi liksom i ett eko Bill O´bull mana på sina inspektörer: vässa, vässa, vässa. Situationen på dessa vagnar är kaotisk. Det är trångt. Det är varmt. Produktionen har gått i stå. Ingen vet hur Måns vill att de nya tillsynsbesluten ska se ut. Högarna hopas. När tåget någon gång kommer i rullning hörs ett öronbedövande gnissel från bromsar som ligger på. Några desperata figurer försöker till och med komma åt nödbromsen.

I övriga vagnar väntar sagofigurerna tålmodigt på att få veta målet för resan. Några stirrar tomt ut genom fönstret, andra försöker orientera sig. Några försöker hålla på med sina vanliga uppgifter som om ingenting hade hänt. Andra är mer konstruktiva och försöker hjälpa till att rita kartan. Med vad ska vi vara tydliga? Strategi för vad? Färdplanen är inte klar. Reskassan sinar. Lokföraren blir allt mer osynlig. Går inte runt på tåget längre. Ibland talar tågmästaren till oss istället. Måna har i uppdrag att vara uttolkare av lokförarens mening. Så här vill Måns ha det, så här menar Måns, det här kan Måns inte acceptera osv. Trots att det finns många kremlologer, som i sin tur försöker tolka budskapet, sprider sig osäkerheten. Pelle låtsas att allt är som vanligt och försöker få alla att må bra. Resan blir allt mer svårbegriplig. Totalstyrelsen befinner sig på spåret, men både dressinen och första klasskupén har fastnat på 10-poängs nivå.

Kommer någon att hoppa av och skjuta på tåget? Ta fram spadarna och börja skotta? Kanske någon tränger sig fram och tar över spakarna? Eller kanske att någon driftig person lagar högtalarsystemet?

En resa inspirerad av silltunnekommentaren den 17 februari kl. 19.48.

Filter

Bloggaren på Samtidens rekviem (14 februari 2010) hävdar att gammelmedia är en garant för sanning, etik och kvalitet. En ansvarig utgivare ska stå bakom det som publiceras. Det är utbildade journalister som ska skriva och skildra verkligheten. Traditionella medier och deras etiska riktlinjer borgar för seriös journalistik. Journalister ska fungera som ett filter mellan verkligheten och skildringen av den.

Gullan skräms lite av denna elitistiska inställning till det fria ordet.

För att bli störd av det som skrivs på Totalstyrelsen måste man aktivt gå in på bloggen eller hamna i ett sällskap där någon pratar om det som skrivs i här.

För att bli störd av traditionell journalistik behöver man bara gå omkring på vilken gata som helst. Du blir dagligen överfallen av krigstidsrubriker om världshändelser som Let´s dance, Schlagerfestivalen och den senaste dokusåpan. Du kan också ha oturen att själv bli utsatt av journalister i ett mediadrev.

Gullans läsare kanske brukar lyssna på sommarprogrammen? Det är påfallande många som har berättat om hur de farit illa av traditionella medier, av hur det skrivits om dem eller av hur journalister jagat dem. Ann Heberlein berättade i sitt sommarprogram om hur journalister hängde på ringklockan och jagade hennes familj. Marie-Louise Ekman berättade om hur hon hade blivit uppringd mitt i natten och fått frågan om det var sant att hennes man var död. Nour El-Refai vittnade om hur hon mobbats av kvällspressen för sitt deltagande i schlagerfestivalen. Allt detta var möjligt under skydd av en ansvarig utgivare. Allt detta gjordes av utbildade journalister med yrkesetik.

En skrämmande tes som framförs i bloggen Samtidens rekviem är att det som inte finns att läsa i DN inte har hänt. I ett kommentarfält skriver bloggaren själv: Om bloggaren om Totalstyrelsen hade något nytt att komma med så skulle säkert någon hungrig journalist på DN tagit emot materialet med öppna armar. Så är uppenbarligen inte fallet. Mycket av det som står är antingen redan känt eller internpolitik. Ett sådant uttalande säger mycket om journalisters syn på verkligheten. Det som journalisterna inte är intresserade av finns inte. Det som du och jag ser och som de inte förstår har inget värde.

Noam Chomsky lär ha sagt att eliten använder media för att tvinga på oss sin bild av verkligheten, att media kontrollerar massorna åt makten. Har han rätt?

Högmod går före fall

Dessutom är högmod en av dödssynderna - kanske en av de värsta.. Det gick Gullan och tänkte på innan hon startade bloggen. Hur dumt är det på en skala att blogga under pseudonym och i sagoform om sin arbetsplats? Är det fegt, omoget och ansvarslöst eller är det modigt? Och hur ska man bäst förhålla sig till anonymiteten? Även läsarna av bloggen brottas med detta.

Totalstyrelsen har satt igång en debatt om anonymitet i bloggosfären. Detta intresserar mediamänniskor och webbstrateger, som till och med ger sig in på att ge råd om hur Totalstyrelsen ska hantera situationen. Vad tycker Gullans läsare om tipsen?

Anonymitet kan vara en förutsättning för att en annan verklighetsbild än den etablerade ska kunna uttryckas. Det är en så gammal sanning att det nog alltid funnits former för den. Sånger, sagor, verser och fabler har genom tiderna använts för att häckla dem som har makten. Günter Wallraff skulle inte kunna göra sina reportage om han presenterade sig, inga jämförelser i övrigt. Även i grundlagen förutsätts att anonymitet kan behövas.

I denna blogg skriver såväl författaren av bloggen som många av debattörerna under pseudonym eller anonymt. Det finns även några som deltar under riktiga namn – förhoppningsvis sina egna. Det är ytterligare en komplexitet. Det är omöjligt att veta om den som uppger ett namn som avsändare verkligen är den personen. En av de namngivna inläggsförfattarna har utryckt missnöje över att ha blivit ifrågasatt av anonyma debattörer. Gullan tycker nog att man får vara beredd på det om man ger sig in i en blogg som domineras av sagofigurer. Det fråntar förstås inte bloggaren från ansvaret att inte publicera vad som helst. Gullan vill t.ex. inte att bloggen ska vara en arena för mobbing.

Gullans enkla moral är följande. Du får inte sparka nedåt och slicka uppåt! Du får sparka uppåt, med stor försiktighet åt sidan - men aldrig nedåt!