lördag 1 maj 2010

Vakna Wolodarski!

I oktober 2006 lämnade patientdatautredningen sitt betänkande. Regeringen lämnade propositionen till riksdagen i mars 2008. Riksdagen röstade igenom lagförslaget i maj samma år. Patientdatalagen trädde i kraft den 1 juli 2008. Den 11 april 2010, tre och ett halvt år efter det att förslaget presenterades, skriver Peter Wolodarski en kritisk artikel om den relativt nya lagen. Men hallå!

Nu kan det ju hända att Peter Wolodarski tillhör en liten exklusiv skara journalister som faktiskt brydde sig om att beskriva den nya reformen redan på förslagsstadiet. I så fall ber Gullan om ursäkt för att hon drar hela media över en kam. Men så här ser det ofta ut! Den tredje statsmakten bryr sig inte om att hitta de intressanta knäckfrågorna i förslag till förändringar i lagstiftningen. Journalister orkar inte ta del av komplicerade avvägningar som inte ryms i ett normallångt pressmeddelande.

När det gäller patientdatalagen har Wolodarski helt rätt i att det finns en intressant debatt om integritet kontra patientsäkehet som är viktig att föra. Framförallt hade den varit viktig att lyfta fram i en allmän debatt i samband med remissbehandlingen av utredningens förslag. Det förekom nästan ingen mediabevakning alls i samband med införandet av patientdatalagen. I princip var det bara inom patientdatautredningen som denna debatt fördes och avvägningar gjordes. Nu blev den allmänna opinionen aldrig oroad och fick aldrig en chans att väga för och emot olika möjliga lösningar. Denna okunskap består eftersom landsting och andra vårdgivare, som Wolodarski helt riktigt påpekar, inte informerar sina patienter om hur de hanterar journalinformationen. Vårdgivarna sköter alltså inte sina uppgifter korrekt. Men gjorde den tredje statsmakten sitt jobb i samband med att reformen infördes?

I december 2008 lämnade patientsäkerhetsutredningen sitt betänkande. Regeringen lämnade nu i april förslaget till ny patientsäkerhetslag till riksdagen. Riksdagen väntas fatta beslut om den nya lagen den 15 juni 2010.

Gullan kan förutse vad Peter Wolodarski kommer att skriva i sin söndagskrönika i DN i april 2012. Han kommer att skriva om hur samma kvinna, nu med två barn i skolåldern, följt sin åldriga mor till sjukhuset efter att modern ramlat i hemmet. Läkaren på sjukhuset var stressad och slarvade med anamnes och inläsning av moderns journal och läkemedelslista. Hon missade därför att modern åt blodförtunnande läkemedel. Den behandling som modern nu fick på sjukhuset gavs inte med beaktande av detta. Modern fick en hjärnblödning och avled hastigt. Upprörd över moderns död och den nonchalanta behandlingen vill dottern göra en anmälan mot läkaren. Hon vill att någon ska ta ansvar för den felaktiga behandlingen. Hon tror att varningssystemet finns kvar och blir något förvånad över att hon inte kan göra en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Istället får hon veta att hon ska anmäla händelsen till Totalstyrelsen. Ett halvår senare får kvinnan ett beslut från myndigheten. Totalstyrelsen konstaterar i beslutet att läkarens handläggning inte var helt lyckad, men att felet orsakades av brister i organisationen, brister i rutinerna för hantering av läkemedel och brister i journalsystemet. Vårdgivaren uppmanas att förbättra de bristande rutinerna. Kvinnan häpnar! Är det ingen som tar på sig ansvaret för moderns plötsliga dödsfall? Hon vill genast överklaga beslutet, men får veta att det inte går. Läkaren som tycker sig ha följt gällande rutiner känner sig påhoppad av att Totalstyrelsen uttryckt sig negativt om hennes handläggning och vill därför också överklaga beslutet. Även hon får veta att det inte är möjligt. Peter Wolodarski ifrågasätter det rimliga i att läkaren inte behöver ta på sig ansvaret för det inträffade. Han är också kritisk till att Totalstyrelsens beslut inte går att överklaga. Han tycker att det är en rättssäkerhetsbrist – även i förhållande till den felande läkaren. Totalstyrelsens kritiska skrivning går aldrig att tvätta bort.

Hallå hela pressen, radio och TV! Ni har en och en halv månad på er att ventilera för- och nackdelarna med det nya lagförslaget. Väck den allmänna opinionen! Få riksdagsmännen att tänka efter och inte utan förbehåll svälja argumenteringen i den lobbyprodukt, som förslaget till ny patientsäkerhetslag är. Gör er förtjänta av presstödet! Använd er tid till att läsa igenom det tjocka lagförslaget och prata med folk med olika syn på den nya lagen. Vakna Wolodarski!

Tillägg 4 juni 2010.. Nu när du vaknat till lite Wolodarski - kan du läsa på i debattartikeln av HSAN:s ordförande.

För övrigt har Gullan reagerat på att Totalstyrelsen söker inspektörer till avdelning Inspektion. Är en läkare, sjuksköterska eller jurist intresserad av att söka ett arbete som inspektör? Vilka sökanden får man med en sådan inbjudan? Det är något gammalt och dammigt över den titeln. Den kombineras bäst med uniform och skärmmössa. Efter en lång utbildning och efter att ha skaffat sig kompetens och erfarenhet - är det då drömmen för t.ex. en sjuksköterska att få kalla sig inspektör?
Gullan tycker att tillsyn är ett mycket mera mångsidigt och komplett begrepp än inspektion. Idag ska Totalstyrelsens tillsyn vara stödjande och granskande. Men den kommande lagstiftningen kräver väl sina inspektörer - den nya tillsynen ska enbart vara granskande. Inspektion alltså!

30 kommentarer:

  1. Gullan tar Wolodarski i örat. Underbart!

    SvaraRadera
  2. Kära medarbetare! Som ni kan se har Gullan lagt till en funktion på bloggen som räknar vilka figurer som är flitigast på bloggen. Gullan vill därför uppmana dig som flitig skribent att fylla i ditt alias i rutan "Kommentera som" eller registrera ert alias via e-post. Då blir räkneverket rättvisande.. Pippi, kan t.ex. fylla i Pippi då kommer hennes kommentar att räknas som Pippis istf som anonym.

    SvaraRadera
  3. Kommer Gullan att bevaka Socialutskottets öppna utfrågning Patientsäkerhet och tillsyn på tisdag?

    SvaraRadera
  4. Gullan är osäker på om hon kan få till det. Det vore ju toppen om ngn läsare kunde vara med! Gullan tar tacksam emot rapport från riksdagens öppna utfrågning: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=5914&utskutfrID=1023&utskutfrrm=200910

    SvaraRadera
  5. Varför diskuteras det inte, varken datajournallagen eller patsäkerhetslagen? Tillhör det kapitlet "för svårt för allmänheten att begripa"? I så fall även för svårt för vårdfolket att förstå. Karlstads läkarförening besöktes av ordföranden 14e, dvs dagen innan propositionen. Spänd på den kommande diskussionen och de överväganden som varje tänkande måste ställa sig, gick jag dit. Helt i onödan skulle det visa sig. Visst välkomnade Eva oss in att kommentera men innan hon dragit de basala linjerna gick ju inte föra en diskussion om helheten. Snabbt slutade dragningen, alla ville ha sitt tilltugg och frågan om ngn ville kommentera eller hade ngt att säga, ställdes inte ens. Det var nog inte tänkt så. Personliga ansvaret pointerades som vanligt, för det låter illa med ngt annat, men vad ska det innebära? Ingenting, om personen inte är sjuk, missbrukande eller grovt kriminell, och ska det betyda ngt då? Om jag är PAL i flera år men inte tycker jag behöver göra en egen bedömning av pat trots flera larmrapporter från mina kollegor o anhöriga, och pat inte bara lider, är obehandlad, i flera år utan tom dör, då behöver finns inget personligt ansvar. Det är utrett och konstaterat.
    Det finns många exempel, där man frågar sig VAD är det personliga ansvaret? Vad är JAG ansvarig för själv och vad är jag INTE ansvarig för? DET är frågor vi läkare skulle vilja veta. Om inte den behandlande läkaren är ansvarig, kanske den medicinskt ledningsansvarige är det, eller verksamhetschefen, men om det inte är en sjukvårdspersonal, eller landstingsledningen som ju inte har ngn sjukvårdsutbildning, eller är det den som röstat på sjukvårdspolitikern, eller är det den som röstat på/eller valt att avstå att rösta på riksdagens partier? Den ansvarige är vi alla som har rösträtt! Vi har alla ett eget ansvar för vår egen vård, och när vi inte själva kan föra talan har vi bara våra anhöriga att förlita oss på. Så är det i Indien och jag vill veta om det ska bli så i Sverige.
    15 juni är ett viktigt datum, och visst går förslaget igenom, men det skulle kännas bra om allmänheten visste vad deras partier tog ställning för.
    När man gjorde en stor omarbetning av ett system som inte var bra, hade det kunnit göras bättre än gällande förslag. Det här lägger stort ansvar på tillsynen och förutsätter mycket hög kompetens där. Om man kan få till det finns en chans att det ska fungera, men det är ett högt spel. Projektets ledare är ju nu ansvarig för all tillsyn i landet så det bådar väl i sig gott. Det är ingen som lämnat sin rapport och sedan gått till annat, utan beredd att följa upp verket.

    SvaraRadera
  6. "15 juni är ett viktigt datum, och visst går förslaget igenom, men det skulle kännas bra om allmänheten visste vad deras partier tog ställning för." Gullar håller helt och hållet med Flyborg!

    SvaraRadera
  7. Allmänheten vilseleds medvetet eftersom konsekvenserna av lagförslaget tydligen inte tål offentlighetens ljus. Kan det vara något annat än ett övergrepp på demokratin?

    SvaraRadera
  8. Spyan på topp10-listan. Stabilt.

    SvaraRadera
  9. Förvånad först över Gullans sedan över min egen reaktion. Vad var det för konstikgt med att modern avled? Det kan ju inte läkaren klandras för, tänker jag. Det borde varit inbyggt ett rikstäckande varningssystem kopplat till personnummer på alla som står på blodförtunnande, och i framtiden kommer det nog bli så. bara för att läkaren missat pats läkemedel finns väl ingen anledning till reprimand. Eller kan det krävas? Jag tänker inte så idag. Om pat själv upplyst om att hon tar blodförtunnande är det väl däremot slarvigt att inte ta hänsyn till det. Gullan har för höga krav på vården, iaf har vi slutat att vara så noga. Det är ju nu flera år som det stått klart att ingen personligen kommer att klandras vid ev fel. Lite rädd blev jag för mig själv när min spontana reaktion på exemplet var att något ansvar det naturligtivis inte kunde läggas på läkaren. Vi har snabbt lärt oss den nya lagens anda./läkare

    SvaraRadera
  10. Det är ju mycket skrämmande det du vittnar om! Hälso- och sjukvården av idag lägger alltså ansvaret för att läkemedelsordinationerna blir riktiga på patienten själv. Om modern i exemplet varit dement och dottern inget vetat så skulle det alltså inte ligga ngt ansvar på läkaren att ta reda på vilka läkemedel patienten redan har för att undvika interaktioner? I så fall finns det verkligen inget personligt yrkesansvar kvar...

    SvaraRadera
  11. Jag har följt diskussioner i detta ämne på diverse bloggar och även i kommentarsfälten på dagens medicin. En åsikt som ibland dyker upp är att det måste finnas ett uppsåt för att ett fel skall vara att betrakta som en förseelse. I analogi hävdas också ofta att alla fel som är möjliga att begå utan uppsåt därför per definition blir systemfel. Vissa drar det till sin spets och menar att alla fel som över huvudtaget är fysiskt möjliga att begå, trots uppsåt t o m förutsätts, är att betrakta som systemfel. Ett exempel på denna argumentation stötte jag på i samband med nyheten för någon vecka sedan om en sjuksköterska som på eget bevåg stängt respiratorn för en döende patient. Bland kommentarerna drevs då tesen att det måste röra sig om ett systemfel eftersom det var fysiskt möjligt för sköterskan att stänga av maskinen. Ur ett patientperspektiv känns detta aningen oroande.

    SvaraRadera
  12. Pär, det är säkerhet, inte ens om du vill ska du kunna göra fel. Bra på ett sätt, men säkerhet saktar ner allting. Dessutom betyder det att det är svårt att medvetet gå igenom systemet när det behövs. Mången kreativite förmåga kommer dödas, men vi får säker vård bara ingen som orkar ställa diagnos så vi vet vilket vårdprogram som ska följas.

    SvaraRadera
  13. De organisatoriska bristerna är en sak - de personliga misstagen en annan. Det är två olika saker. Så säger mamman i kvällens reportage i Tv4-nyheterna: http://www.nyhetskanalen.se/1.1625096/2010/05/04/enskilda_lakare_kan_inte_varnas_i_ny_patientlag

    SvaraRadera
  14. Läsvärt om bloggen! http://www.stpress.se/zino.aspx?articleID=16502

    SvaraRadera
  15. Jag blir fortfarande inte klok på Gullans och Flyborgs resonemang. Visst finns det en rad problem i vården, med personligt ansvarstagande, systembrister och annat. Men jag kan fortfarande inte förstå hur ett system med erinran och varning löser något av detta. Att det dessutom kan ta åratal innan domstolen till slut uttalar att det var fel att läse fel i en ordination eller glömma att skicka en remiss gör väl inte saken bättre - det visste vi ju redan.

    SvaraRadera
  16. Egon. Anonym, 3 maj 2010 12.06, uttryckte det väl ganska väl? Och sedan har vi behovet av upprättelse hos de drabbade.

    När vårdpersonal agerar vårdslöst, tar oförsvarliga och onödiga risker och medvetet åsidosätter patienternas säkerhet, är det inte då befogat att ställa dessa till svars? Man brukar ju anse att så är fallet när det gäller samhället i övrigt. Misstag på grund av systembrister är förstås en annan sak.

    SvaraRadera
  17. Egon är lyckligt lottad- lever fortfarande i skuggan av sockervadd. Mina hönsmammaegenskaper vill att du ska stanna där men tyvärr kommer verkligheten att hinna ikapp. Människan är ingen maskin utan kan göra bedömningar av vad som är av mer eller mindre av vikt. En B-vitamin till eller från har faktiskt ingen betydelse, men det kan registreras som fel ordination. 0or o 1or gör ingen skillnad på om det gäller ngt viktigt eller inte. Så fungerar statistik och man kan undra om tillsynen ska fungera så utan att väga tyngden. Ett problemområde har identifierats. Har man nått målet? Det gav utfall för fel, men det går inte dra slutsatsen att det finns en nonchalans i medicineringen för det kanske är utbildad personal som skärper till sinnena när det behövs. Hur meningsfullt är så kritik? Där håller jag med Egon.
    Det kan också vara som i ett av ”mina fall” att ett spädbarn får 10ggr för hög morfindos, men lyckas räddas till livet endast pga en aktiv mor. Felräknad dos och gavs inte långsamt enl instruktion. En kissnödig eller obildad mor hade kunnat ge ett dött barn. Ngt år har gått o familjen lever fortfarande i skräck att ev ngn gång behöva uppsöka sjukvård. Skadestånd för det inträffade blev 600kr från LÖF, för barnet överlevde. Annars hade det väl blivit begravningskostnader om barnet inte på annat sätt var försäkrat. Ja, jag tror det gör skillnad att veta att man har ett eget ansvar. Det är skönt när alla säger att det inte är mitt fel utan felet är att systemet som inte hade koll på hur jag räknade, även om barnet skulle avlidit. ”Shit happens”, citat taget direkt ifrån självupplevd liknande händelse. En dog i onödan, men varför gråta över spilld mjölk. Inget blir bättre av det….eller? Fast för mig blir det faktiskt det. I stora system är alla utbytbara, men inte för den enskilde.
    Berättar jag som kollega att min mamma har en ulcererande cancer på bröstet, att hon är rädd och därför inte spontant kommer berätta om det o PAL sedan inte ens tar upp det inte ens ngn gång under de två år tills hon dör. Det trots att det inte är en hyrläkare, en erfaren specialist och upprepade kontakter där man försäkrar att hon får vård- tills journalen post mortum avslöjar att man inte ens undersökt henne. Ingen har gjort ngt fel. PAL anser att vården var respektfull genom att underhålla ett förnekande. De svåra plågorna gavs hon inte smärtstillande för av risk för beroende. Hon skulle hållas hårt. Det var inte ngt som PAL kunde hållas ansvarig för enl myndighetens utredning. Ej heller kunde systemfel påvisas, alltså var allt som förväntat. En massa lidande i onödan för flera personer o till slut en förtidig död, trots att PAL fått diagnosen serverad. Vad ska vi ha läkare till? Bra dataprogram borde räcka o sen tar var o en ansvar för sin egen utredning o behandling. Kanske är det ändå bästa lösningen. Eget ansvar o respekt för sig själv, så är saken biff.
    Att ge en B-vitamin mindre än ordinerat är fel. Systemet kan säkras upp.
    Att respektfullt spela med i ett förnekande och inte undersöka misstanke om allvarlig sjukdom, med diagnostips från av anhörig är inte säkert rent juridiskt fel, ens om det leder till stort lidande (möjligen om det leder till suicid). Granskat och klart. Inget systemfel, utan skulle bara kunna vara ett ev personligt ansvar- men sånt finns ju inte.
    Paradoxen är att ett gravt fel kan t.o.m. försvaras verksamheten genom att granskade instans inte vill klandra ngn enskild, och verksamhetschefen uttrycker då att det styrker agerandet och att man just därför kommer fortsätta på samma sätt (ur verkligheten).
    Egon, förstår du nu varför, eller kan du acceptera att din dotter blir en shit happensgrej?

    SvaraRadera
  18. När man börjar känna sig totalt förvirrad, det är då man börjar vara lärd.

    Är det min naiva ådra som frestar och lockar mig igen, in på fel spår att tro gott om alla även myndigheten ToT.
    Som Gullan säger, vem vill bli Inspektör? Jo, jag! Eller kanske inte, för det krävs att man håller tillbaka sina idéer, bara håller sig till sina §-er och föreskrifter, varvid redan att skriva detta måste överskrida just "att hålla sig". Ska det behöva krävas att man inte tillåts dra någon lärdom av sina erfarenheter, att man inte kan påtala där man ser uppenbara risker för patientsäkerhet. Det får inte falla utanför någon föreskrift eller involvera annan myndighet som ex vis rutiner för överföring av klient mellan polis o psykiatri, trots att det blir uppenbart att det kan rädda liv. Granskningen gäller inom verksamheten, t.o.m. avvikelser kan bara skrivas inom egen verksamhet. Ändå har man talat i flera år om att bryta stuprörstänkande, men man glömde skriva den föreskriften!
    Usch, fy, sarkasm hör inte hemma här. Men efter 5 år eller så inom verket kan bladet ev få tas från munnen, tills dess är Inspektör en kurs i anpassning.
    Sverige är ett rikt land men har vi verkligen råd att inte påpeka uppebara risker o föreslå åtgärder när vi (Freudianskt fel ser jag, jag blev plötsligt vi med ToT) ser dem, även om de inte uppebart strider mot föreskrifterna-beroende hur de tolkas? Avvikelser från psykiatrin verkar bara vara av intresse om pat suiciderar. Annan onödig död eller långvarigt lidande anmäls inte av verksamheten. Hur ska det hanteras när de anmäls av enskild? Behandlas de som ointressanta av mottagaren ÄVEN om de skulle anmälas av den starkare parten verksamheten själv?
    Att vränga på §-er lockar mig idag mer än att lappa hop fodral. De är genom enskilda fall som juridiken i vanliga samhället formas om än med den tröghet som också ger viss trygghet. Finns det verkligen anledning till ännu mer tröghet när det gäller föreskrifterna? Ska de bara följas utan att ifrågasättas?
    Målet är väl en rättvis, säker och god vård som ska säkerställas genom inspektion? Vill bra kolla för det kan tolkas olika.

    SvaraRadera
  19. Jag vill så gärna tro GOTT OM ALLT. Men det går ju inte alls. Nej, gud, nej, och det vet väl han om någon. G(u)D alltså. Jag har slutat tro på allt utom herr Flyborg, Gullan och gott kaffe.
    Hallå där, nu fungerar länken "om varför bloggen kom till" Intervju med Gullan

    SvaraRadera
  20. Den här bloggen är också väldigt bra.
    fk-attraktiv.blogspot.com/

    SvaraRadera
  21. Ja, trygghetskassan är visst också ute och seglar.. Tyvärr har denne bloggråtta redan lämnat skeppet. Far i frid! Intressant att även hen har blivit anklagad för att vara bakåtsträvare!

    SvaraRadera
  22. Oppositionen hävdar att enda felet med patientsäkerhetslagen är Totalstyrelsens beslut efter anmälan av patient inte ska kunna överklagas. Gullan undrar vad en sådan överklagan skulle leda till när det inte finns några påföljder. Skulle man då överklaga en motivering - en allmänt kritisk eller okritisk skrivning?

    SvaraRadera
  23. Hej Gullan!
    Jag tycker att inspektörerna ska vara glada att de fått en annan titel än övriga anställda. Inspektörerna är kärnverksamheten och på det här sättet kan de utgöra en egen turordningskrets om det uppkommer övertalighet, t.ex. till följd av politiska beslut. Regeringen har ju redan förvarnat Måns om att de vill lyfta ut delar av s-avdelningen till en annan myndighet.

    SvaraRadera
  24. Pippi: Det dök upp under ett annat inlägg. Därför missade jag det. Hoppas det är ok? Gullan förstår skrivbordsproblemet...

    SvaraRadera
  25. Heja Gullan - fortsätt med ditt bloggande

    "Högt i tak" är väl en definitionsfråga, om trösklarna är meterhöga blir det endast kryputrymme kvar ;-))

    SvaraRadera
  26. Gullan, har läst din mailintervju i ST-Press. Tycker det är synd att inte dom har kommentarsfunktion som Spyan kunde använda ...

    SvaraRadera
  27. Alla dessa "personliga misstag", det var ju en viss sjuksköterska som minsan hade tjuvtittat och det var krimellt så det så. Sjukhuset var ett Offer, som drabbats av denna hemska sjuksköterska. Typ Blommanfallet.

    Jaha. Men världen slutar inte där.

    Varför hade sjuksköterskan möjlighet att tjuvtitta?

    Sjukhuset ska ju begränsa åtkomsten till uppgifterna så sjuksköterskan bara har åtkomst till sånt hon behöver.

    Varje gång någon tar del av uppgifter som de inte behöver så är det i sig ett bevis för att sjukhuset int ehar åtkomstbegränsat journalsystemen, för annars skulle det ju inte kunna ha skett.

    Hon hade ju inte brutit sig in i datasystemet utan hon hade ju bara tagit del av de uppgifter som Sjukhuset hade gett henne åtkomst att ta del av.

    Varför hade hon åtkomst till uppgifter som hon inte behövde för att utföra sina arbetsuppgifter?

    Jo, för att Sjukhuset inte åtkomstbegränsar uppgifterna. Över 20 000 personer har åtkomst till patientjoutnalerna på detta sjukhus.

    Sjuksköterskans kompisar har idag åtkomst till i stort sett alla elektroniskt förda patientuppgifter om sjukhuset nuvarande och före detta patienter.

    Regelverket säger att Sjukhuset ska åtkomstbegränsa vilka uppgifter olika personer har åtkomst till men nej, det gör man inte för det kostar pengar. Väldigt mycket pengar.

    Japp, och så här är det i stort sett över hela landet. Socialstyrelsen vet om det, Datainspektionen vet om det, alla vet om det men ingen bryr sig.

    SvaraRadera
  28. Anonym, 18 maj 2010 13.18; kan man åtkomstbegränsa alla uppgifter? Kan det inte i en akutsituation vara en säkerhetsrisk för patienterna om journaluppgifterna är spärrade?

    Men på ett sätt håller jag ändå med. Synen på integritet i Sverige är nästan löjligt strikt. Man kan vara nästan hur försumlig som helst i sin tjänsteutövning som vårdpersonal utan att det får några som helst konsekvenser. Har man otur drabbas man i värsta fall av en varning i ansvarsnämnden, vilket ju i praktiken betyder ingenting. Om man istället obehörigt gluttat i en patientjournal så kan det innebära böter eller i värsta fall fängelse. Rimligt?

    I samband med vår sons frånfälle upptäckte vi faktiskt att en obehörig person (tidigare kollega till hans mor) gått in och läst hans journal, men vi valde att inte påtala detta.

    SvaraRadera
  29. ...och samma Sjukhus är anslutet till över tusen [sic!] register...

    ... och av dessa register så är det bara några som har ett loggsystem över huvud taget...

    ... resterande register har inga möjligheter att spåra över huvud taget vem som har varit inne och gluttat...

    ... en del register för över information automatiskt från journalen, utan information till patienten, utan loggsystem, utan nåt, de är inte ens att anse som kvalitetsregister, bara "hobbyregister", "kul att veta saker"...

    ...En del personal tycker visst inte om de nya journalsystemen, tycker att de är integritetskränkande, så de har egna pappersmappar med information om patienten, helt off the record. Kastas när de inte behövs längre...

    ...Socialstyrelsen vet om det, Datainspektionen vet om det, alla vet om det men ingen bryr sig.

    SvaraRadera
  30. Pär 19 maj:
    Enligt lag ska åtkomstbegränsning ske för att förhindra att något tar del av uppgifter som de inte får. De tekniska möjligheterna till detta finns redan och används till viss del, t.ex. i Varberg. På "Sjukhuset" finns möjligheten i det datasystem som de använder men det kostar naturligtvis pengar att genomföra själva åtkomstbegränsningen och sedan hålla den uppdaterad.

    Det finns en mäng olika tekniska möjligheter att lösa problemet med spärrar som löses upp akut. Ett är att sådant som är låst går att låsa upp av viss personal och att man då trycker på en "specialknapp" och alla sådana akutupplåsningar sedan kontrolleras manuellt.

    Men jag har svårt att se varför t.ex. gynekologerna eller barnkliniken på ett sjukhus där du inte varit mer än den gången du bröt armen för 10 år sedan ska behöva akutupplåsa din journal över huvud taget. Framför allt om det var på en semesterort dit du inte tänker åka igen eller du har flytttat till en annan stad eller t.o.m. utomlands.

    Nu helt plötsligt MÅSTE man ha åtkomst till ALLT, annars DÖÖÖÖR patienten bums. Förr sprang man inte runt överallt och hämtade alla journaler och mig veterligen så dog inte folk som flugor. Har de inte åtkomst till gamla impotensutredningar och psykoterapibehandlingar idag när patienten söker för något helt annat, eller inte är patient på sjukhuset längre, eller inte ens bor i landet längre så hotar det patietsäkerheten.

    Visst, sure.

    Jag var på ett sjukhus i Norrland för en akut allergireaktion för några år sedan. Jag bor i södra Sverige. De finns väl i hela friden ingen där idag som behöver åtkomst till mina journaluppgifter?

    Det enda sättet patientsäkerheten hotas är att om det är något mer känsligt någon gång så ser jag till att hålla mig ifrån den officiella sjukvården och löser det hela på annat sätt.

    För vem vill ha sina privata angelägenheter i de gemensamma EU-journalsystem som en del vill inrätta?

    SvaraRadera