när knoppar brister. All utveckling kostar på. Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd. Det är vår och Gullans ögon är känsliga för grönt och överkänsliga, rentav allergiska, mot utvecklingsprojekt. Dags att ställa sig i standbyläge.
Poesi hör våren till. Medan Gullan tar time-out kan bloggens läsare njuta av Ragnar Thoursies dikter. Han är en förebild för oss byråkrater med fäbless för det skrivna ordet. En sann hjälte, som i höstas - vid 90 års ålder- gav ut en ny diktsamling. Dikterna i samlingen Sånger från äldreomsorgen säger kanske mer om tillståndet i vård och omsorg än hundratals rapporter från Totalstyrelsen.
Föremål för omsorg
Vi gamla är föremål för omsorg.
visst är det underbart!
bara vi inte blir föremål
i omsorgen.
Men det våras även i äldreomsorgen:
Det ofattbara
Det vanliga, det ofattbara.
Tre gamlingar sitter framåtlutade i sin handikappbuss,
med öppen mun åser de undret.
Det är ett par dagar in i maj, vårmånaden,
undrens tid. På en natt har grönska fallit över träden.
I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,
ändå är de lika gripna nu som första gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.
Det vanliga.
Det ofattbara.
Så skriver Ragnar Thoursie. Hej så länge, säger Gullan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
tack Härliga Gullan för din excellenta blogg! vi kommer att sakna dig - mycket. på återseende dock, tänker AR, och hoppas att Gullan hälsar på i landet Snuske ibland och berättar lite om saker och ting i Fablernas värld. eller bara säger hej.
SvaraRaderamina allra bästa lyckönskningar!
Ancient Regime, lite bedrövad
Vart ska du Gullan? Denna blogg har roat mig mycket och jag hoppas den blir kvar. Framför allt behövs en röst för oss statstjänstemän som riskerar att hängas ut av journalister varje dag på jobbet.
SvaraRaderaI slutändan har vi bara gjort ett jobb som har dirigerats uppifrån. Civilkurage? Det går inte att ha i svensk myndighetstjänst. Whistle-blowers är medias älsklingar i två veckor för att sedan förpassas till anonymitet och lätt straffas ut av den arbetsgivare som just borstat av sig en skandal. Var återfinner vi idag en svensk whistle-blower på en hög post i Sverige? Jag vet svaret. Gör du?
Om Gullan skulle avslöja sin identitet så kommer journalisterna ömsom hylla, ömsom kritisera henne. Efter några veckor när stormen är över kommer Gullan att upptäcka att hon inte längre blir tillfrågad i några frågor på jobbet. Chefer litar inte på henne och kollegor törs inte stödja henne öppet.
Tänk om herr Walraff skulle göra ett riktigt "undercover" i statens tjänst! Eller, tycker han (läs: alla journalister i Sverige, inkl Janne Josefsson) att Gullan ska göra jobbet själv? Men Gullan får ju knappast framtida månadslöner utbetalda av en presstödsnämnds-stödd tidning, så hur skulle det gå till?
Nej Gullan, du gör ett utmärkt jobb. Synd bara att det är du som ska göra jobbet när det finns en hel yrkeskår som borde göra rätt för sin lön!
Jag ser fram till din återkomst!
SvaraRadera//Pär
Det är alltid en sådan speciell känsla när man läst ut en bok eller man tar avsked av en "virtuell personlighet".
SvaraRaderaÄr som att man hade en nära vän för en tid, som man sedan måste säga "adjö och tack för tiden" till. Lyckönskningar och sorgsna tillrop!
Lästips: http://definitionofdone.blogspot.com/2010/05/intervju-med-anonyma-bloggaren-bakom.html
SvaraRadera