Gravöppning

För vems skull ska den akuta vården av utrikesminister Anna Lindh granskas? Det självklara syftet borde vara: För att den akuta vården i fortsättningen ska bli bättre och säkrare. Ett sådant svar skulle stämma överens med Totalstyrelsens uppgift att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Men resultatet av en tillsynsaktivitet som görs mer än sju år efter händelsen kan knappast användas för att förbättra säkerheten i vården. Personal, utrustning och rutiner har bytts ut flera gånger sedan dess. De som arbetade den natten har säkert många smärtsamma minnen, men kommer inte ihåg detaljet utöver vad som har dokumenterats. Svårigheten att utreda och dra nytta av erfarenheter som kan dras av händelser som ligger för långt tillbaka i tiden ligger bakom huvudregeln att inte utreda händelser som är äldre än två år.

Totalstyrelsen har enligt en undersökning interna kommunikationsproblem. En av de största problemen är enligt undersökningen att det finns en för stor skillnad mellan vad ledningen gör och vad den säger. Hanteringen av denna händelse kan illustrera detta problem.

Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges med respekt för alla människors lika värde. På Totalstyrelsens webbplats kan man läsa att myndighetens uppgift är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Enligt Totalstyrelsens strategiska inriktning ska myndigheten göra skillnaden för särskilt utsatta grupper och där våra insatser gör mest nytta. Granskningen av den akuta vården av utrikesministern kan knappast räknas som en tillsynsaktivitet som kommer utsatta grupper till del. Hade Måns fattat motsvarande beslut om extraordinarie tillsyn av det misslyckade omhändertagandet av Sven Svensson år 2003? Troligen inte. Beslutet att granska utrikesministerns vård signalerar att vården av inflytelserika patienter är viktigare än vården av andra. Och bekräftar att det är skillnad på vad Måns och de andra ledarkattorna säger - och på vad de gör.

Enligt uttalanden till det stora otäcka medietrollet Mårran görs granskningen av omsorg för de efterlevande och för dem som jobbade hårt det dygnet eftersom det ju har antytts att de inte gjorde sitt jobb på bästa sätt. Måns bygger på så sätt redan från början in trovärdighetsproblem. Det kungliga sjukhuset välkomnar också beslutet eftersom de vill stoppa ryktesspridningen. Gullan anser att det inte är Totalstyrelsens uppgift att sätta stopp för ryktesspridning. Att tala i sådana termer antyder redan på förhand vad slutresultatet av granskningen måste bli.

Gullan har dock viss förståelse för att det KS vill att Totalstyrelsen ska granska det som hänt. Mårran har ju hävdat - ovisst på vilket underlag - att utrikesministern inte fick korrekt vård. Hur ska sjukhuset kunna bemöta det påståendet utan att bryta mot de regler som finns om sekretess? Totalstyrelsen måste dock kunna hålla huvudet kallt och stå emot både Mårrans tryck och med integritet kunna förklara varför en granskning i dagsläget inte tjänar något syfte –varken för KS, för anhöriga eller för övriga patienters säkerhet.

Men visst skulle man gärna vilja ändra historiens tragiska gång. Utrikesministern mördades av en man som av led av en psykisk störning. Totalstyrelsens förra ledning inledde på eget initiativ en granskning av den psykiatriska vård mördaren fått. I det fallet kunde man faktiskt tala om en tillsyn som kunde komma utsatta grupper till del. Mördaren hade sökt hjälp, men fick inte adekvat vård. Det fanns för få platser i den slutna psykiatriska vården. Kanske hade Anna Lindh levat om den psykiatriska vården varit av bättre kvalitet? Och kanske hade vi haft en kvinnlig statsminister idag om SÄPO hade haft en bättre riskanalys när det gäller kvinnliga politikers utsatthet?

Nästan en trend

Gullan ligger på sin terapisoffa och funderar över tecken i tiden. Tänk på din nästa. Ja, det är fint. Tänk längre än näsan räcker. Eller tänk nästan lika långt. Är det tillräckligt? Tro´t om ni vill. Det är nästan sanning.

Nästan vetenskap. Vidarkliniken firar 25 år i Sverige. Trots att det finns krav på att hälso- och sjukvården i Sverige ska uppfylla krav på vetenskap och beprövad erfarenhet har antroposoferna i Järna fortsatt dispens. De får även statliga bidrag. Skattebetalarnas pengar till sockerpiller alltså.

Nästan legitimerad. Flera politiker tycker att det är så intressant med icke vetenskapligt utvärderade metoder att man vill ge allmänheten vägledning i valet av kvackare. Frågan om ett nationellt register över utövare av alternativ medicin har väckts igen. Gullan är lika skeptisk som doktor Dengroth och Föreningen vetenskap och folkbildning mot en statliga kvalitetsstämpel på alternativmedicin.

Nästan död. Filosofen Karlsson på taket är bekymrad över tillgången på organ för transplantation. Nya framgångsrika behandlingsmetoder gör att fler patienter kan räddas. Det är ett problem att fler botas och inte blir donatorer. Det är också ett problem att fler patienter dör på fel sätt. Något måste alltså göras. Eftersom donatorn måste vara död för att kunna donera vitala organ argumenterar han för en ändring av dödsbegreppet. Karlsson tycker att det måste räcka med att patienten är ”tillräckligt” död. Dessutom tycker han att den som donerar ett organ ska få betalt. Lika självklart som att läkaren får betalt ska donatorn få ekonomiskt ersättning vid levande donation. Med osviklig Karlsson på taket-logik vill han dock begränsa rätten till ersättning till de donatorer som inte är i ekonomiskt trångmål. Det är förstås helt oetiskt att betala någon som behöver pengarna!

Nästan unik. Totalstyrelsens vision. Myndigheten ska göra skillnaden – för en god hälsa, vård och omsorg. Göra skillnad.. Har ni hört det förut? En enkel google-sökning på begreppet ger mer än fyra miljoner träffar. Centerpartister, rödgröna, Unicef, Trafikverket, Gränslösa läkare, konsultföretag, Rosa bandet och FRA-lagen m.m. Alla vill göra skillnad. Genom att vara en saklig, handlingskraftig och trovärdig myndighet ska Totalstyrelsen göra skillnad. När visionen presenteras manas medarbetarna att gå med djärva steg mot målet. Handlingskraft och djärva steg. Nästan trovärdigt.

Nästan logiskt är att Totalstyrelsen som jobbat och lobbat för disciplinpåföljdernas avskaffande nu opponerar sig mot att HSAN aviserat att de har slutat att döma ut disciplinpåföljder. Myndigheten kommer att överklaga om HSAN fattar beslut att inte ge disciplinpåföljd trots att en yrkesutövare har gjort fel som borde ge erinran eller varning. Månne är detta ett exempel på Totalstyrelsens nya handlingskraft?

Systerskap eller slaveri?

En av höstens viktigaste böcker måste vara Kajsa Ekis Ekmans bok Varat eller varan. Gullan hoppas att sommarens alla lättköpta politiker ska läsa den och tänka efter. Under Prideveckan blev det plötsligt en självklar rättighet för barnlösa att kunna köpa sig en livmoder. Politiker tävlade med varandra med uttalanden om att surrogatmödrarskap måste bli tillåtet i Sverige och att en utredning om detta måste tillsättas. Kajsa Ekis Ekman har skrivit flera kloka och tänkvärda artiklar i ämnet, bl.a. i DN kultursöndag den 29 augusti 2010 :
Surrogatmödrarskap är inte en fråga om ”barnlösas rätt till barn”. Det är inte heller en hbt-fråga. Utan det är en kvinnofråga. Det handlar om vilka vi är; människor eller redskap. Men också om vår rätt till de barn vi föder och barnens rätt till oss. Denna rätt bör inte, under några omständigheter, kunna avtalas bort genom kontrakt.
Läs!

Management enligt Muminmamman

Totalstyrelsens nya personalchef är en muminmamma! Gullan känner inte henne ännu, men hon talar och ser ut som direkt kommen från Mumindalen. Det skänker hopp till oss alla små sagofigurer i fablernas värld! Den goda moderns ledarskap. Muminmamman tror allt gott om sina barn. Hon ger oss rörelseutrymme och möjligheter att i trygga former pröva våra vingar. Hon tror oss om att kunna lösa de flesta problem, men stöttar och hjälper med små medel när vi kommer i beråd. Hon vill att vi ska utvecklas och kunna stå på egna ben. Hon har alla de verktyg vi kan behöva i sin stora handväska. Det finns inget kontrollerande eller fördömande i hennes ledarskap. Ömsesidig respekt och tillit är hennes valspråk.

Muminmamman kommer nog att ta fram den stora kvasten och sopa iväg de enerverande hattifnattarna från Galej! Inte behövs de när Muminmamman har kommit hem. Hon tycker att de sprider negativ energi och stör vår lek. Hattifnattarna har säkert tjänat ihop tillräckligt med pengar på oss nu och kan dra vidare till en annan dal.

Ja, även om Muminmamman är tålig och mild så kan hon peka med hela handväskan! Hon kommer att göra upp med all ängslighet. En organisation där alla går om kring och planerar sina drag i förhållande till hur de ska tas emot på högsta ort stagnerar. I vissa lägen måste det finnas mod och utrymme att agera utan förankring in absurdum.

Och när det inte blir bra, när vi misslyckas då finns hon där. Muminmamman kommer att bjuda på hallonsaft, bullar och tillit till att det blir bättre nästa gång. När Muminmamman städat färdigt kanske Gullan törs komma ut ur garderoben?

En sommarsaga

Ted Ström har sin Vintersaga, men Gullan ska berätta en sommarsaga. När ledande politiker, journalister och myndigheter frotterar sig och byter varumärken med varandra i Almedalen bjuder Gullan på denna föreställning för er som inte får vara med.

Tänk er ett land. Tänk er ett land i långt upp i norr med lång erfarenhet av demokrati och god byråkratisk ordning. Tänk er att i detta land finns en myndighet med ansvar för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Chefen för denna myndighet är en kvinna med socialt patos. Detta patos delar hon med sin man som är en engagerad företrädare för en intresseorganisation. Tänk er att denna organisation arbetar intensivt för att ändra reglerna för adoption och konstgjord befruktniong så att det ska bli möjligt för även äldre par att bli föräldrar. Man menar från organisationens sida att bestämmelserna på detta område är åldersdiskriminerade.

Föreställ er sedan att man på hustruns myndighet - på hennes initiativ - utreder frågan om rätten till adoption m.m. för personer över 45 år. Utredningen utförs som ett prioriterat arbete på myndigheten och resurser satsas för att snabbt komma fram till ett resultat. Utredningen presenteras med buller och bång på utsatt tid. Föga förvånande kommer utredningen fram till att det finns vissa olikheter i tillämpningen av reglerna i landet och att reglerna innebär att äldre personer diskrimineras. Myndighetschefen uttalar sig i media och betonar att detta inte är acceptabelt; lagstiftningen måste ändras.

Försök sedan föreställa er reaktionerna internt på myndigheten. Ojdå! Är detta en fråga för vår myndighet? De andra byråkraterna på myndigheten känner sig tagna på sängen eftersom resultatet inte remitterats internt. Ingen har fått möjlighet att komma med synpunkter utifrån sin kompetens. Inte ens de största experterna i frågan – det särskilda rådet för adoption – har fått uttala sig. Det framgår inte heller att utredarna har funderat över vilka konsekvenser utredningens förslag har för barnen. Byråkraterna, som trodde att barnperspektivet var ett honnörsord för myndigheten, förlorar fotfästet för en stund.

I detta land finns kunniga och grävande journalister som är speciellt utbildade för att granska makten i landet. Tänk er att de väljer att blunda för kopplingen mellan intresseorganisationen och myndigheten.

Vilken tur att detta tankeexperiment bara är en saga! För något sådanta land finns väl knappast? Inte heller sådana politiker, journalister eller myndighetspersoner…

Patientsäkerhetslagen är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit!

Om nu Totalministern varit en man som använde sådana kraftuttryck så kanske han hade uttryckt sig på det sättet idag. Det måste i alla fall ha varit med en sådan känsla han skrev (under) den bleka repliken i DN. Inte kom den till som resultaten av någon politisk vision i alla fall. Pliktskyldigast försöker han hävda att HSAN:s ordförande, här gemenligen kallad Pippi, kommit med sakfel i fredagens artikel. Detta trots att det är ganska uppenbart att Pippi har mycket större kunskap om vad som egentligen står i lagförslaget än förslagsläggaren själv.

Gullan tycker att det hade varit snyggt om Totalministern så här i elfte timmen hade bemödat sig om att på ett seriöst sätt försöka förklara vilka som är de stora fördelarna med reformen. Ministerns artikel inleds med orden "Den nya patientsäkerhetslagen skapar förutsättningar för en säkrare vård." I artikeln förklaras inte på vilket sätt säkrare vård ska uppnås genom den nya lagen. Det finaste han kunde säga om lagen var att den inte är riktigt färdig ännu. Att möjligheten att överklaga snarast ska införas. Varför lagen måste träda ikraft innan den är helt genomarbetad framkommer inte. Istället fortsätter Totalministern att sprida dimridåer för verklighetens folk. Som en brukspatron med fet cigarr sitter Totalministern och puffar rökmoln efter rökmoln över allmänheten.

Puff! Han påstår att det inte finns någon överklagandemöjlighet i befintlig lagstiftning heller. Ja, det är sant när det gäller den typ av klagomål till Totalstyrelsen som i framtiden ska bli huvudspåret. Men dagens anmälningar till HSAN kan överklagas av anmälaren och av den som blir anmäld. Precis den typ av överklagandemöjlighet som Pippi efterlyser i sin debattartikel.

Puff! Totalministern påstår att det visst framgår vem som ska be patienten om ursäkt ifall något går fel i vården, nämligen vårdgivaren. Vårdgivaren är t.ex. ett landsting eller ett företag som bedriver hälso- och sjukvård. Patienten ska alltså få en ursäkt från företagsledningen. Pippi efterlyser i sin artikel ett personligt ansvar. Hon redogör för de mekanismer som gör det möjligt för en person att förlåta och gå vidare. Så här skriver Pippi:
Den drabbades upprättelse förutsätter att den som har gjort fel erkänner detta och därmed den drabbades lidande. Genom att göra felet känt och ta på sig skulden har den felande tagit sitt ansvar. Den drabbade får därmed bekräftat att hans/hennes lidande räknas, vilket är förutsättningen för att kunna förlåta den felaktiga handlingen. Den felande, å sin sida, har genom sitt ansvarstagande förtjänat den drabbades förlåtelse och kan på så sätt ”förlåta sig själv”. Att personalen på detta sätt tar sitt ansvar är oerhört viktigt för förtroendet för vården
Inne i dimman sitter Totalministern och hävdar att verklighetens folk ska nöja sig med en ursäkt från en organisation.

Puff! Utan att förklara på vilket sätt, hävdar Totalministern att det kommer att bli lättare att återkalla yrkeslegitimationer. Nåväl, det är väl bra. De flesta felhändelserna i vården som drabbar patienterna kommer dock även i fortsättningen inte vara av sådan karaktär att deslegitimering blir aktuellt. Med den nya lagen kommer det inte att finnas någon i lag reglerad påföljd för den som gör sig skyldig till fel i yrkesutövningen. Det kommer inte att finnas någon påföljd alls att ta till förrän en yrkesutövare har så stora problem att prövotid eller återkallelse av legitimation kan övervägas. I det läget erbjuder den nya lagen några skärpningar – trots att inte är de så kallade ”riskindividerna” som orsakar det stora antalet skador i vården.

Gullan anser att det finns en hel del demokratiska brister i hur lagförslag tas fram, presenteras och genomförs. Det framstår inte som viktigt för lagstiftaren att på ett ärligt sätt redovisa tankarna bakom nya reformer och konsekvenserna av dem. Det är osäkert hur medveten mörkläggningsstrategin är. Kanske har politikerna hamnat i händerna på sina egna kommunikationsstrateger? Lättsamma powerpointvänliga presentationer av nya reformer blivit så införlivad i politiken att det blivit en ryggmärgsreflex. Media tar tacksamt emot de lightversioner som presenteras och skriver lydigt ner de pratminus som hoppar ur munnen på politiker som presenterar nya förslag. Presentationen, förpackningen blir viktigare än det verkliga innehållet. Visar detta på respekt för verklighetens folk?

För övrigt präglas dagen av renodlad avundsjuka. Varför får Duktiga Annika bli sommarpratare och inte Gullan?!

Favorit i repris

Förresten! Ni hörde väl att Bror Räv skickade Sten Bäver och Charles Murmeldjur upp till de norrländska skogarna för att söka efter Pentti Varg? Långt norrut fick de åka. Men, de fann honom! Turligt nog för Pentti, som råkat ut för en liten avvikelse.. Och till all lycka för Vaccinationsstyrelsen, men inte lika roligt för det stora Nusse-sjukhuset.
Ve och fasa! Tänk om Bror Räv skickar bröderna Bäver efter Lilla Vargen också!
Här kommer en upptagning från säkerhetskamerorna i Läskiga skogen:



Till sist bjuder Gullan på en intressant debattartikel. Ni får inte heller missa Pippi Långstrump-pristagarens artikel i DN den 4 juni. Simma lugnt!