Det är hög tid att sammanfatta det gångna året. Vad har blivit bättre? Har något blivit sämre? Är det någon skillnad? Totalstyrelsen ska göra skillnaden. Det är mantrat som alla små sagofigurer fått lära sig rabbla i sömnen under 2010. Till skillnad från alla andra organisationer med samma slogan ska Totalstyrelsen göra skillnaden i bestämd form singularis. Gör det någon skillnad? Eller förlåt.. Gör det skillnaden?
Gullan började blogga för att berätta om det första året i den nya organisationen. Under året har bloggen skildrat både vad som har hänt inom verket och hur myndigheten agerat i vissa frågor. Bloggen väckte stor uppmärksamhet i början av året. Sedan Gullan började räkna besökarna i slutet av februari har bloggen haft ca 22 000 besökare. Gullan skulle gärna vilja veta om sagofigurerna på Totalstyrelsen tycker att omorganisationen lett till någon skillnad? Vad har den inneburit för den interna arbetssituationen? Har den medfört någon skillnad för hur myndigheten sköter sina viktiga uppdrag? Har ni externa läsare någon uppfattning om det?
Gullan är som vanligt en aning dystopisk. Det har inte blivit någon skillnad. Totalstyrelsen sköter sina myndighetsuppgifter lika bra och lika dåligt som förut. Arbetskamraterna arbetar med stort engagemang och gör sitt bästa. Oftast mycket bra saker som är till nytta för hur vård och omsorg bedrivs i landet. Detta görs idag, men gjordes också igår.
Det är svårt att utvärdera omorganisationens roll för hur det dagliga arbetet utförs. Det är fortfarande svårt att veta var olika arbetsuppgifter hör hemma. Förut var det svårt för att det fanns flera myndigheter i myndigheten. Nu är det svårt för att vi (ännu) inte vet vem som ska göra vad eller var det ska göras. Omorganisationen har i sig inte inneburit något negativt. Det är inte heller den som gör skillnaden. Orsaken till att det inte fungerar bra är ledarstilen. Ledarstilen som genomsyrade myndigheten redan innan omorganisationen. Möjligen har den fått större genomslag nu när ledarna är handplockade och organisationen riggats för att förverkliga den. Alla chefer är lojala mot Måns eller vet hur man ska agera för att uppfattas som lojal.
Mätningar har konstaterat att myndigheten har problem med den interna kommunikationen och att medarbetarna är stressade. Dessa problem har inte med omorganisationen att göra. Gullan tror att resultatet hade varit det samma utan denna förändring. En förändring på organisationsplanet kan under nuvarande ledning inte medföra någon skillnad. En ledarfilosofi som bygger på management by fear kan inte lyfta medarbetarna.
Nedslående nog har Gullan fått signaler om att den på Totalstyrelsen förhärskande ledarstilen är högsta modet inom statsappareten. Från systermyndigheterna Drogstyrelsen (även kallad Pillerverket) och Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare hörs samma varningsrop. Är rädslans diktatur anbefalld av Totalministeriet? Gullan räknar med att under början av nästa år få återkomma med larmrapporter från sina kära medsystrar.
Gullans förhoppningar på Muminmamman om att hon skulle städa undan all rädsla och ängslighet i organisationen har kommit på skam. Hattifnattarna från Galej springer fortfarande omkring och strör epigonsporer överallt där de drar fram.
Och där de hittills gjort mest skada är på Inspektionsavdelningen. Om vi återanvänder tågliknelsen så kan vi konstatera att inspektionsvagnen står kvarlämnad på ett stickspår. Bromsarna har frusit fast i den hårda väderleken. Ingen törs hoppa av och skotta rälsen eller rensa växlarna från is. För tänk om man gör fel? Använder fel verktyg? Sektionsledarna har handbojor och elektronisk fotboja och hänvisar uppåt till enhetscheferna som alla har ont i magen och är drabbade av total handlingsförlamning. De sitter inlåsta i en konferensvagn tillsammans med Bill O´bull och studerar sina navlar ivrigt instruerade av hattifnattarna. Handläggarna är rädda. Sektionsledarna är ännu räddare. Men räddast utav alla är enhetscheferna. Så blir inga barn gjorda – heller inga beslut fattade.
Prinsen och Lilla Vargen är ganska styva i korken. Duktiga pojkar, som de är, känner de sig säkra på att de kan ”hantera” Måns. Därför kan de sköta sina avdelningar som relativt skyddade verkstäder. Dennis sitter också ostörd i sin vrå och leker med sina nya telefoner och försöker förstå hur de fungerar. Strålflickan arbetar med sina fobier genom att med feta pastellkritor i sina händer formera ett nytt varumärke och en ny logga utan läskiga ormar. Filifjonkans avdelning är numera så omgärdad av kodlås att ingen har en aning om vad som händer där. Måna sköter rutinerat sin arbetsuppgift att sopa framför och bakom Måns.
Osäkerheten om vad ledningen tänker och vill. Rädslan för vad Måns ska tycka. Sådana stämningar leder till förlamning och handfallenhet och påverkar arbetsklimatet för alla. Det leder till en snål organisation där det är riskabelt att ge positiv återkoppling. För tänk om de högsta ledarna inte alls tycker att detta var ett bra arbete? Det blir också riskabelt att fatta självständiga beslut. Allt måste förankras på högsta ort. Management by fear leder möjlighen till en tydlig arbetsprocess, men blir teknisk, överdrivet byråkratisk och helt oempatisk. Det skapar ett syrefattigt teknokratiskt luftrum där endast de allra hårdaste kan röra sig och orkar andas. Arbetsglöden och arbetsglädjen falnar.
Det var dystra tankar att avsluta året med. Men när man sjunkit ända ner till botten är uppåt den enda riktningen som finns. Det är klart att det blir bättre nästa år...
Tack för er medverkan 2010! Gott Nytt År till alla er i fablernas värld önskar Gullan!
fredag 31 december 2010
tisdag 23 november 2010
Medieormen svarar Gullan
Tips! I Sveriges Radios webbok Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn får Gullan svar på tal om anonymitet. Och radiochefen Mats Svegfors delar den bild av journalisters flathet vid granskningen av nya reformer som ges i bloggen:
"En helt annan sak som tas upp på bloggen Totalstyrelsen är att medierna och den kommenterande journalistiken ofta alldeles för sent levererar sin kritiska granskning av utredningar och politikförändringar. Hon kunde inte ha mer rätt, säger jag som under några år själv var ”i andra ändan av snöret”. Jag har svarat för flera stora utredningar. Det man som reformmakare allra minst var rädd för var den initierade och kritiska journalistiska granskningen."
söndag 21 november 2010
Du lever väl hälsosamt, lille vän?
Hälsofascism. Ett rent helvete? För en tid sedan ramlade Gullan in i ett intressant radioprogram. Kulturradions Nya vågen handlade om den tyska författaren Juli Zehs roman Corpus Delicti. Romanen utspelar sig 2058 i en hälsodiktatur där det är ett brott att inte vara frisk, en plikt att leva hälsosamt. Gullan sätter genast upp boken på sin önskelista till jultomten. För känner vi inte igen oss? Vi befinner oss på många sätt redan på det sluttande planet. Såväl Totalstyrelsen, Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare, Sjukkassan som Subventionsstyrelsen agerar i dessa tassemarker. Totalstyrelsen genom sina hälsoriktlinjer, Institutet genom årliga pekpinnar, Sjukkassan genom tillämpning av hårdare sjukskrivningsregler och Substyrelsen genom sin subventionspolitik; potensbesvär bör betraktas som självförvållade.
I DN häromdagen påminde Karin Johannisson oss om att hälsofascismen är en gammal fin svensk tradition. I det tidiga folkhemmet förespråkades stränga levnadsregler med paroller som: bättre hälsa – bättre folk. Hon visar också på ett uttalande från 1935 års Befolkningskommission: ”Det måste betraktas som en extremt individualistisk ståndpunkt att individen bestämmer över sin egen kropp”.
Och den stolta huvudstaden vill nu inte vara sämre! I början av november kunde vi läsa i huvudstadsbladet om den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden där de boende förväntas leva sunt. De som bosätter sig där ska i en Boskola får lära sig hur man åker kollektivt, sopsorterar, motionerar och äter rätt. Det vill till att föreningen väljer rätt medlemmar. Enligt Totalstyrelsens preliminära riktlinjer är det bara varannan kvinna och var tredje man i åldrarna 16–84 år som rapporterar att de inte har några ohälsosamma levnadsvanor. Den som inte kan vänta på att få flytta in i denna mönsterstad kan drömma sig bort till filmens Pleasantville eller göra ett studiebesök i verklighetens motsvarighet i Orlando - Celebration en idealsamhälle skapad av Disney. Där finns reglementen om allt från när tvätten får hängas ut, hur högt gräset får vara till färgen på gardinerna.
Även Måns har tidigt profilerat sig som en profet för ett samhälle med kontroll över medborgarnas livsstil. Han anser att det borde vara lika självklart för en kirurg att ställa krav på rökstopp inför ett ingrepp som att kräva att patienten är fastande eller går ner i vikt.
Men det är inte bara myndigheter som vill blanda sig i hur vi lever. Företagen ligger i startgroparna. Apple har gett sig in i livsstilskontrollen och har börjat vägra rökare support. Och det är ganska lätt att föreställa sig vad försäkringsbolagen kunna göra inom detta område!
Gullan inser förstås att det finns mycket att vinna för oss som individer om vi sköter vår hälsa. Liksom att det finns vinster för samhället i stort med minskade kostnader och därmed möjligheter att göra bättre prioriteringar. Men det är ändå intressant att fundera över frågorna som väcks. Kan hälsovurmen skapa ett nytt sorts klassamhälle där de som har tid och resurser att leva hälsosamt blir en ny elit? Hur långt kan man från samhällets sida gå när det gäller folkhälsoinsatser utan att vi får en hälsodiktatur? Innan vi lever i en antiseptisk mardröm? ”Den som inte medvetet vårdar sin hälsa riskerar inte att bli sjuk för hon är det redan.”
För övrigt efterlyser Gullan en utlovad rapport inifrån Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare. Dags för Tommy Lillfinger att avsluta sin semester!
I DN häromdagen påminde Karin Johannisson oss om att hälsofascismen är en gammal fin svensk tradition. I det tidiga folkhemmet förespråkades stränga levnadsregler med paroller som: bättre hälsa – bättre folk. Hon visar också på ett uttalande från 1935 års Befolkningskommission: ”Det måste betraktas som en extremt individualistisk ståndpunkt att individen bestämmer över sin egen kropp”.
Och den stolta huvudstaden vill nu inte vara sämre! I början av november kunde vi läsa i huvudstadsbladet om den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden där de boende förväntas leva sunt. De som bosätter sig där ska i en Boskola får lära sig hur man åker kollektivt, sopsorterar, motionerar och äter rätt. Det vill till att föreningen väljer rätt medlemmar. Enligt Totalstyrelsens preliminära riktlinjer är det bara varannan kvinna och var tredje man i åldrarna 16–84 år som rapporterar att de inte har några ohälsosamma levnadsvanor. Den som inte kan vänta på att få flytta in i denna mönsterstad kan drömma sig bort till filmens Pleasantville eller göra ett studiebesök i verklighetens motsvarighet i Orlando - Celebration en idealsamhälle skapad av Disney. Där finns reglementen om allt från när tvätten får hängas ut, hur högt gräset får vara till färgen på gardinerna.
Även Måns har tidigt profilerat sig som en profet för ett samhälle med kontroll över medborgarnas livsstil. Han anser att det borde vara lika självklart för en kirurg att ställa krav på rökstopp inför ett ingrepp som att kräva att patienten är fastande eller går ner i vikt.
Men det är inte bara myndigheter som vill blanda sig i hur vi lever. Företagen ligger i startgroparna. Apple har gett sig in i livsstilskontrollen och har börjat vägra rökare support. Och det är ganska lätt att föreställa sig vad försäkringsbolagen kunna göra inom detta område!
Gullan inser förstås att det finns mycket att vinna för oss som individer om vi sköter vår hälsa. Liksom att det finns vinster för samhället i stort med minskade kostnader och därmed möjligheter att göra bättre prioriteringar. Men det är ändå intressant att fundera över frågorna som väcks. Kan hälsovurmen skapa ett nytt sorts klassamhälle där de som har tid och resurser att leva hälsosamt blir en ny elit? Hur långt kan man från samhällets sida gå när det gäller folkhälsoinsatser utan att vi får en hälsodiktatur? Innan vi lever i en antiseptisk mardröm? ”Den som inte medvetet vårdar sin hälsa riskerar inte att bli sjuk för hon är det redan.”
För övrigt efterlyser Gullan en utlovad rapport inifrån Institutet för genomsnittligt kuranta medborgare. Dags för Tommy Lillfinger att avsluta sin semester!
lördag 23 oktober 2010
Gravöppning
För vems skull ska den akuta vården av utrikesminister Anna Lindh granskas? Det självklara syftet borde vara: För att den akuta vården i fortsättningen ska bli bättre och säkrare. Ett sådant svar skulle stämma överens med Totalstyrelsens uppgift att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Men resultatet av en tillsynsaktivitet som görs mer än sju år efter händelsen kan knappast användas för att förbättra säkerheten i vården. Personal, utrustning och rutiner har bytts ut flera gånger sedan dess. De som arbetade den natten har säkert många smärtsamma minnen, men kommer inte ihåg detaljet utöver vad som har dokumenterats. Svårigheten att utreda och dra nytta av erfarenheter som kan dras av händelser som ligger för långt tillbaka i tiden ligger bakom huvudregeln att inte utreda händelser som är äldre än två år.
Totalstyrelsen har enligt en undersökning interna kommunikationsproblem. En av de största problemen är enligt undersökningen att det finns en för stor skillnad mellan vad ledningen gör och vad den säger. Hanteringen av denna händelse kan illustrera detta problem.
Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges med respekt för alla människors lika värde. På Totalstyrelsens webbplats kan man läsa att myndighetens uppgift är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Enligt Totalstyrelsens strategiska inriktning ska myndigheten göra skillnaden för särskilt utsatta grupper och där våra insatser gör mest nytta. Granskningen av den akuta vården av utrikesministern kan knappast räknas som en tillsynsaktivitet som kommer utsatta grupper till del. Hade Måns fattat motsvarande beslut om extraordinarie tillsyn av det misslyckade omhändertagandet av Sven Svensson år 2003? Troligen inte. Beslutet att granska utrikesministerns vård signalerar att vården av inflytelserika patienter är viktigare än vården av andra. Och bekräftar att det är skillnad på vad Måns och de andra ledarkattorna säger - och på vad de gör.
Enligt uttalanden till det stora otäcka medietrollet Mårran görs granskningen av omsorg för de efterlevande och för dem som jobbade hårt det dygnet eftersom det ju har antytts att de inte gjorde sitt jobb på bästa sätt. Måns bygger på så sätt redan från början in trovärdighetsproblem. Det kungliga sjukhuset välkomnar också beslutet eftersom de vill stoppa ryktesspridningen. Gullan anser att det inte är Totalstyrelsens uppgift att sätta stopp för ryktesspridning. Att tala i sådana termer antyder redan på förhand vad slutresultatet av granskningen måste bli.
Gullan har dock viss förståelse för att det KS vill att Totalstyrelsen ska granska det som hänt. Mårran har ju hävdat - ovisst på vilket underlag - att utrikesministern inte fick korrekt vård. Hur ska sjukhuset kunna bemöta det påståendet utan att bryta mot de regler som finns om sekretess? Totalstyrelsen måste dock kunna hålla huvudet kallt och stå emot både Mårrans tryck och med integritet kunna förklara varför en granskning i dagsläget inte tjänar något syfte –varken för KS, för anhöriga eller för övriga patienters säkerhet.
Men visst skulle man gärna vilja ändra historiens tragiska gång. Utrikesministern mördades av en man som av led av en psykisk störning. Totalstyrelsens förra ledning inledde på eget initiativ en granskning av den psykiatriska vård mördaren fått. I det fallet kunde man faktiskt tala om en tillsyn som kunde komma utsatta grupper till del. Mördaren hade sökt hjälp, men fick inte adekvat vård. Det fanns för få platser i den slutna psykiatriska vården. Kanske hade Anna Lindh levat om den psykiatriska vården varit av bättre kvalitet? Och kanske hade vi haft en kvinnlig statsminister idag om SÄPO hade haft en bättre riskanalys när det gäller kvinnliga politikers utsatthet?
Totalstyrelsen har enligt en undersökning interna kommunikationsproblem. En av de största problemen är enligt undersökningen att det finns en för stor skillnad mellan vad ledningen gör och vad den säger. Hanteringen av denna händelse kan illustrera detta problem.
Hälso- och sjukvård ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges med respekt för alla människors lika värde. På Totalstyrelsens webbplats kan man läsa att myndighetens uppgift är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Enligt Totalstyrelsens strategiska inriktning ska myndigheten göra skillnaden för särskilt utsatta grupper och där våra insatser gör mest nytta. Granskningen av den akuta vården av utrikesministern kan knappast räknas som en tillsynsaktivitet som kommer utsatta grupper till del. Hade Måns fattat motsvarande beslut om extraordinarie tillsyn av det misslyckade omhändertagandet av Sven Svensson år 2003? Troligen inte. Beslutet att granska utrikesministerns vård signalerar att vården av inflytelserika patienter är viktigare än vården av andra. Och bekräftar att det är skillnad på vad Måns och de andra ledarkattorna säger - och på vad de gör.
Enligt uttalanden till det stora otäcka medietrollet Mårran görs granskningen av omsorg för de efterlevande och för dem som jobbade hårt det dygnet eftersom det ju har antytts att de inte gjorde sitt jobb på bästa sätt. Måns bygger på så sätt redan från början in trovärdighetsproblem. Det kungliga sjukhuset välkomnar också beslutet eftersom de vill stoppa ryktesspridningen. Gullan anser att det inte är Totalstyrelsens uppgift att sätta stopp för ryktesspridning. Att tala i sådana termer antyder redan på förhand vad slutresultatet av granskningen måste bli.
Gullan har dock viss förståelse för att det KS vill att Totalstyrelsen ska granska det som hänt. Mårran har ju hävdat - ovisst på vilket underlag - att utrikesministern inte fick korrekt vård. Hur ska sjukhuset kunna bemöta det påståendet utan att bryta mot de regler som finns om sekretess? Totalstyrelsen måste dock kunna hålla huvudet kallt och stå emot både Mårrans tryck och med integritet kunna förklara varför en granskning i dagsläget inte tjänar något syfte –varken för KS, för anhöriga eller för övriga patienters säkerhet.
Men visst skulle man gärna vilja ändra historiens tragiska gång. Utrikesministern mördades av en man som av led av en psykisk störning. Totalstyrelsens förra ledning inledde på eget initiativ en granskning av den psykiatriska vård mördaren fått. I det fallet kunde man faktiskt tala om en tillsyn som kunde komma utsatta grupper till del. Mördaren hade sökt hjälp, men fick inte adekvat vård. Det fanns för få platser i den slutna psykiatriska vården. Kanske hade Anna Lindh levat om den psykiatriska vården varit av bättre kvalitet? Och kanske hade vi haft en kvinnlig statsminister idag om SÄPO hade haft en bättre riskanalys när det gäller kvinnliga politikers utsatthet?
söndag 10 oktober 2010
Nästan en trend
Gullan ligger på sin terapisoffa och funderar över tecken i tiden. Tänk på din nästa. Ja, det är fint. Tänk längre än näsan räcker. Eller tänk nästan lika långt. Är det tillräckligt? Tro´t om ni vill. Det är nästan sanning.
Nästan vetenskap. Vidarkliniken firar 25 år i Sverige. Trots att det finns krav på att hälso- och sjukvården i Sverige ska uppfylla krav på vetenskap och beprövad erfarenhet har antroposoferna i Järna fortsatt dispens. De får även statliga bidrag. Skattebetalarnas pengar till sockerpiller alltså.
Nästan legitimerad. Flera politiker tycker att det är så intressant med icke vetenskapligt utvärderade metoder att man vill ge allmänheten vägledning i valet av kvackare. Frågan om ett nationellt register över utövare av alternativ medicin har väckts igen. Gullan är lika skeptisk som doktor Dengroth och Föreningen vetenskap och folkbildning mot en statliga kvalitetsstämpel på alternativmedicin.
Nästan död. Filosofen Karlsson på taket är bekymrad över tillgången på organ för transplantation. Nya framgångsrika behandlingsmetoder gör att fler patienter kan räddas. Det är ett problem att fler botas och inte blir donatorer. Det är också ett problem att fler patienter dör på fel sätt. Något måste alltså göras. Eftersom donatorn måste vara död för att kunna donera vitala organ argumenterar han för en ändring av dödsbegreppet. Karlsson tycker att det måste räcka med att patienten är ”tillräckligt” död. Dessutom tycker han att den som donerar ett organ ska få betalt. Lika självklart som att läkaren får betalt ska donatorn få ekonomiskt ersättning vid levande donation. Med osviklig Karlsson på taket-logik vill han dock begränsa rätten till ersättning till de donatorer som inte är i ekonomiskt trångmål. Det är förstås helt oetiskt att betala någon som behöver pengarna!
Nästan unik. Totalstyrelsens vision. Myndigheten ska göra skillnaden – för en god hälsa, vård och omsorg. Göra skillnad.. Har ni hört det förut? En enkel google-sökning på begreppet ger mer än fyra miljoner träffar. Centerpartister, rödgröna, Unicef, Trafikverket, Gränslösa läkare, konsultföretag, Rosa bandet och FRA-lagen m.m. Alla vill göra skillnad. Genom att vara en saklig, handlingskraftig och trovärdig myndighet ska Totalstyrelsen göra skillnad. När visionen presenteras manas medarbetarna att gå med djärva steg mot målet. Handlingskraft och djärva steg. Nästan trovärdigt.
Nästan logiskt är att Totalstyrelsen som jobbat och lobbat för disciplinpåföljdernas avskaffande nu opponerar sig mot att HSAN aviserat att de har slutat att döma ut disciplinpåföljder. Myndigheten kommer att överklaga om HSAN fattar beslut att inte ge disciplinpåföljd trots att en yrkesutövare har gjort fel som borde ge erinran eller varning. Månne är detta ett exempel på Totalstyrelsens nya handlingskraft?
Nästan vetenskap. Vidarkliniken firar 25 år i Sverige. Trots att det finns krav på att hälso- och sjukvården i Sverige ska uppfylla krav på vetenskap och beprövad erfarenhet har antroposoferna i Järna fortsatt dispens. De får även statliga bidrag. Skattebetalarnas pengar till sockerpiller alltså.
Nästan legitimerad. Flera politiker tycker att det är så intressant med icke vetenskapligt utvärderade metoder att man vill ge allmänheten vägledning i valet av kvackare. Frågan om ett nationellt register över utövare av alternativ medicin har väckts igen. Gullan är lika skeptisk som doktor Dengroth och Föreningen vetenskap och folkbildning mot en statliga kvalitetsstämpel på alternativmedicin.
Nästan död. Filosofen Karlsson på taket är bekymrad över tillgången på organ för transplantation. Nya framgångsrika behandlingsmetoder gör att fler patienter kan räddas. Det är ett problem att fler botas och inte blir donatorer. Det är också ett problem att fler patienter dör på fel sätt. Något måste alltså göras. Eftersom donatorn måste vara död för att kunna donera vitala organ argumenterar han för en ändring av dödsbegreppet. Karlsson tycker att det måste räcka med att patienten är ”tillräckligt” död. Dessutom tycker han att den som donerar ett organ ska få betalt. Lika självklart som att läkaren får betalt ska donatorn få ekonomiskt ersättning vid levande donation. Med osviklig Karlsson på taket-logik vill han dock begränsa rätten till ersättning till de donatorer som inte är i ekonomiskt trångmål. Det är förstås helt oetiskt att betala någon som behöver pengarna!
Nästan unik. Totalstyrelsens vision. Myndigheten ska göra skillnaden – för en god hälsa, vård och omsorg. Göra skillnad.. Har ni hört det förut? En enkel google-sökning på begreppet ger mer än fyra miljoner träffar. Centerpartister, rödgröna, Unicef, Trafikverket, Gränslösa läkare, konsultföretag, Rosa bandet och FRA-lagen m.m. Alla vill göra skillnad. Genom att vara en saklig, handlingskraftig och trovärdig myndighet ska Totalstyrelsen göra skillnad. När visionen presenteras manas medarbetarna att gå med djärva steg mot målet. Handlingskraft och djärva steg. Nästan trovärdigt.
Nästan logiskt är att Totalstyrelsen som jobbat och lobbat för disciplinpåföljdernas avskaffande nu opponerar sig mot att HSAN aviserat att de har slutat att döma ut disciplinpåföljder. Myndigheten kommer att överklaga om HSAN fattar beslut att inte ge disciplinpåföljd trots att en yrkesutövare har gjort fel som borde ge erinran eller varning. Månne är detta ett exempel på Totalstyrelsens nya handlingskraft?
söndag 12 september 2010
Systerskap eller slaveri?
En av höstens viktigaste böcker måste vara Kajsa Ekis Ekmans bok Varat eller varan. Gullan hoppas att sommarens alla lättköpta politiker ska läsa den och tänka efter. Under Prideveckan blev det plötsligt en självklar rättighet för barnlösa att kunna köpa sig en livmoder. Politiker tävlade med varandra med uttalanden om att surrogatmödrarskap måste bli tillåtet i Sverige och att en utredning om detta måste tillsättas. Kajsa Ekis Ekman har skrivit flera kloka och tänkvärda artiklar i ämnet, bl.a. i DN kultursöndag den 29 augusti 2010 :
Surrogatmödrarskap är inte en fråga om ”barnlösas rätt till barn”. Det är inte heller en hbt-fråga. Utan det är en kvinnofråga. Det handlar om vilka vi är; människor eller redskap. Men också om vår rätt till de barn vi föder och barnens rätt till oss. Denna rätt bör inte, under några omständigheter, kunna avtalas bort genom kontrakt.
Läs!
Surrogatmödrarskap är inte en fråga om ”barnlösas rätt till barn”. Det är inte heller en hbt-fråga. Utan det är en kvinnofråga. Det handlar om vilka vi är; människor eller redskap. Men också om vår rätt till de barn vi föder och barnens rätt till oss. Denna rätt bör inte, under några omständigheter, kunna avtalas bort genom kontrakt.
Läs!
söndag 22 augusti 2010
Management enligt Muminmamman
Totalstyrelsens nya personalchef är en muminmamma! Gullan känner inte henne ännu, men hon talar och ser ut som direkt kommen från Mumindalen. Det skänker hopp till oss alla små sagofigurer i fablernas värld! Den goda moderns ledarskap. Muminmamman tror allt gott om sina barn. Hon ger oss rörelseutrymme och möjligheter att i trygga former pröva våra vingar. Hon tror oss om att kunna lösa de flesta problem, men stöttar och hjälper med små medel när vi kommer i beråd. Hon vill att vi ska utvecklas och kunna stå på egna ben. Hon har alla de verktyg vi kan behöva i sin stora handväska. Det finns inget kontrollerande eller fördömande i hennes ledarskap. Ömsesidig respekt och tillit är hennes valspråk.
Muminmamman kommer nog att ta fram den stora kvasten och sopa iväg de enerverande hattifnattarna från Galej! Inte behövs de när Muminmamman har kommit hem. Hon tycker att de sprider negativ energi och stör vår lek. Hattifnattarna har säkert tjänat ihop tillräckligt med pengar på oss nu och kan dra vidare till en annan dal.
Ja, även om Muminmamman är tålig och mild så kan hon peka med hela handväskan! Hon kommer att göra upp med all ängslighet. En organisation där alla går om kring och planerar sina drag i förhållande till hur de ska tas emot på högsta ort stagnerar. I vissa lägen måste det finnas mod och utrymme att agera utan förankring in absurdum.
Och när det inte blir bra, när vi misslyckas då finns hon där. Muminmamman kommer att bjuda på hallonsaft, bullar och tillit till att det blir bättre nästa gång. När Muminmamman städat färdigt kanske Gullan törs komma ut ur garderoben?
Muminmamman kommer nog att ta fram den stora kvasten och sopa iväg de enerverande hattifnattarna från Galej! Inte behövs de när Muminmamman har kommit hem. Hon tycker att de sprider negativ energi och stör vår lek. Hattifnattarna har säkert tjänat ihop tillräckligt med pengar på oss nu och kan dra vidare till en annan dal.
Ja, även om Muminmamman är tålig och mild så kan hon peka med hela handväskan! Hon kommer att göra upp med all ängslighet. En organisation där alla går om kring och planerar sina drag i förhållande till hur de ska tas emot på högsta ort stagnerar. I vissa lägen måste det finnas mod och utrymme att agera utan förankring in absurdum.
Och när det inte blir bra, när vi misslyckas då finns hon där. Muminmamman kommer att bjuda på hallonsaft, bullar och tillit till att det blir bättre nästa gång. När Muminmamman städat färdigt kanske Gullan törs komma ut ur garderoben?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
